Föresatserna...

Gardinstången och promenaden blev inte av. tre av fem är ändå okej med tanke på hur fint det blev härhemma. Lusten att tända ljus och mysa kom tillbaka. Känner mig mer uppåt nu. Det känns skönt.

Min far är bortrest och jag har min mor hemma hos mig. Det är nästan som att ha de små. Fast mamma är INTE morgonpigg. Sovmorgnar får jag med henne till skillnad från att vara med de små. Jag väcker henne både en, två, tre gånger på morgonen. Fixar frukosten åt oss, ser till att hon tar sin medicin då hon ska. Fixar alla dagens måltider, mellanmål och ser till att hon inte dricker för lite. Påminner om det ena eller det andra. Det känns bakvänt. Som att vara mamma till sin mamma. Tänk, så det kan bli här i livet. Jag hoppas mitt barn slipper det. Hoppas jag iallafall är klar i knoppen in i det sista. Eller dör knall och fall bara....

Imorgon SKA jag ut. Inspirerad av Fröken Loo ska jag kolla om det finns nån lämplig promenadhund här i byn. Jag trooor inte det men jag ska iallafall fråga. Det är inte så att jag vill skaffa en egen. Jag är så jäkla allergisk nuförtiden så det är bara dumt tro att det skulle gå. Däremot är det kul att gå med fyrfotingar på promenader.

Ta hand om dig. Må gott.