Piteälven i molnig solnedgång

Piteälven är sig inte alls lik. Fascinerande att ta del av!  Extremt lågt vatten. Inga fåglar. Inget liv. Alldeles stilla. Som stunden innan något stort händer.

Inget stort hände. Det blev kväll och natt. Som vanligt. ;-)

En särdeles ljuvlig och sällsam dag

Det var helt oplanerat men bjöd på överraskningar och upplevelser utöver det vanliga. Ljuvligt att se och uppleva. Talrik lav och mossa  imponerar också. Bilderna ger / gör inte upplevelsen rättvisa...

Höstfärger Östra Kinnbäck

Skogsväg, traktorväg österut. Luften är hög och klar.

Det blir allt mossigare marker.

Helt överraskande kommer jag till en glänta full med.....renlav!

Torr fin sandig, orörd mark helt täckt med renlav.

Det ser vintrigt ut med all renlaven. Månntro sibirisk vallmo skulle trivas här?

Så går jag rakt söderut och kommer ner till norra stranden. Det råder extremt lågt vatten.

Här behövs inga ord.....

Spegelblankt vatten i Kinnbäcksfjärden

Himlavalvet sträcker sig åt alla håll. Moln över och under mig.

För allra första gången vandrar jag på Kinnbäcksfjärdens sjöbotten. Den består mestadels av sand. Ganska fast sand.

Det finns fler spår än mina i sanden. Hund eller räv? Fåglar. Flera olika fågelspår. Tunna smala, breda med simhud. Och så den där räven. Eller hunden.

Som Irene skrev; Mindfullness.

Här är sanden lägre. Blöter ner skor och fötter för att komma vidare. Det är det värt. Vattnet kokar av mörkgrå, smala, drygt decimeterlånga fiskar. 10-13 cm ungefär.

Väldigt geggigt mellan stenarna. Det går bättre kliva på stenarna istället. Man ser inloppet till Kinnbäcks hamn. Jag har dyngsura skor och kalla fötter. Framme uti hamnen sätter jag fart hemåt och får faktiskt upp värmen litegrann ändå. Väl hemma åker skorna i ett såpbad, fötterna blir uppvärmda i duschen och så drar jag på yllesockorna. Den känslan är också ljuvlig. Riktiga, tjocka, varma yllesockor på trötta fötter efter en nästintill magisk promenad - där det borde varit vatten! 

Mera teckenspråk på webben ...

Lade in ett filmklipp i förrgår på facebook. Mitt allra första filmklipp på teckenspråk. Det är alltid jobbigt se sig själv och hemskt lätt att vara självkritisk. Men jag får ställa mig över sådant för målet är viktigare: Tillgänglighet och delaktighet genom teckenspråk. Igår skulle jag göra en utförligare rapport- till dövföreningens medlemmar och till styrelsen- på teckenspråk. Jag började rigga mobilen för filminspelning.

För att kunna teckna måste jag ha båda händerna fria. Mobilen ska vara i lagom höjd också. Ett tvåvåningskakfat var alldeles lagomt. För att få till mobilen i rätt vinkel fick jag ta ett presentsnöre och binda upp den.
Då kom sambon: "Vad i all världen GÖR du??"
Jag: "Riggar."
Han: "Varför?"
Jag: "Filmklipp på teckenspråk."
Han garvade gott åt allt mitt riggande: "Snart ska du väl ha en studio också."
Jag gravallvarligt: "Ja."
Nu sket det sig med att ladda upp filmklippet men jag är iallafall på gång  med den här tekniken...

Nu vill jag ha ett slags stativ till mobilen, både bords och golvstativ  och en ormliknande, lealös sak som är helt ställbar med en klämma. Det blir finfina grejer till min mobila "studio"! Det skulle kännas fint att kunna teckenspråka mera på nätets sociala medier oavsett var jag än befinner mig.

Hoppas att tekniken kan förenklas och bli så pass användarvänlig att alla som vill, kan välja att språka på teckenspråk, i meddelanden, statusar och kommentarer. Vilken härlig utveckling! * Ler stort! *

Dagar kommer, dagar går... Hejdå September!

Webbläsarna havererade i datorn. Fick lämna in den. Nu är den mycket bättre men inte helt okej ännu.

Vad knepigt det kan vara att äta kolhydratfritt. Jag blev galet sugen på sushi en gång. Så sugen att jag hade kunnat göra vad som helst för en sushimiddag! Men jag ska ju inte äta ris. Jag tog blomkål istället för ris. Rev den grovt i den lilla köksmaskinen. Kokade blomkålsriset tills den blev lagom mjuk. Silade ifrån vattnet och lät det rinna av en stund. Blandade med lite cremefraiche och filadelfiaost så det höll ihop. bredde ut på sjögräsarken, lade i skivor med lax, gurka och avocado. Rullade ihop och lade in rullarna i frysen ett tag.  Sen var det bara skära upp och njuta av dem med tillbehören. Supergott!

Idag blev det Blomkålsjanssons. En smord form. Skivade en purjolök, hackade en hel vanlig lök, Ner i formen. Två burkar anjovis med spad. Fördelade anjovisarna på löken. Tog ett blomkålshuvud, skar den i skivor, bredde ut skivorna på anjovisen och dit med allt småknastret som blev från blomkålen. Grädde över det hela och sen in i ugnen. Servera med krispig vitkål. Voila!

Sen har jag promenerat alla dagar utom igår. Flåset blir allt bättre och styrka finns i benen. Det är roligt att känna att jag orkar mer. Visst tar jag ut mig ibland men det behövs för att komma vidare. Hösten är en toppentid! Det luktar friskt av humus i skogen. Luften är hög och klar och det är lätt att andas jämfört med sommarens kvalmiga värme. Nu finns det heller inga mygg och knott. Underbart!

Lite ensamt är det dock. Katten Mojo vill jag helst inte ha med mig på längre turer. Det slutar alltid med att han ska bäras. Han är ingen långvandrare. Saknar ibland häst och hund. Men nej, jag ska inte ha fler djur när jag jobbar som jag gör. Katten räcker gott och väl.

Fyra veckor kvar tills jag slutar mitt ena jobb. Jag trodde jag hade ett annat jobb på gång men det ser inte ut att bli något av med det. Jag har trivts hemskt bra på SFI i Skellefteå. Skellefteå kommun är en av de dövvänligare kommunerna i landet måste jag säga. Det finns en värme och bredvillighet. En uppriktig vilja att mötas utan den njugghet som tyvärr finns i/ på många andra arbetsplatser. Det känns riktigt tråkigt att sluta.

Nu ska jag göra lite nytta och sen se till att komma mig ut på en promenad!

Mår sjukt bra av kostomläggningen!

Jag har de sista månaderna mått riktigt uselt. Jag kände att de kolhydrater jag fick i mig gjorde mig bara sämre och sämre. Metforminet fick mig också att må riktigt dåligt. Fastän jag inte åt mycket så gick jag ändå upp i vikt och var hemskt trött jämt.

En dag fick jag nog. Riktigt nog. Jag kände mig färdig att lämna in. Så trött var jag. Funderade lite på hur jag skulle lägga om. Vad som är möjligt för mig. Det var inte så mycket att fundera på. Jag bestämde mig för strikt kolhydratfattig kostomläggning. Nu har det gått fem veckor och jag mår förträffligt bra.

Första tiden innan kroppen ställde om sig, var det lite jobbigt. Jag blev yr och illamående men aldrig hungrig och aldrig sugen på något heller. Förra veckan slutade jag helt med metforminet och nu mår jag riktigt förträffligt oförskämt bra!  Får heller aldrig ont i kroppen, Inte ens träningsvärk. Möjligen litegrann om jag gör något alldeles nytt men det är försumbart. Känns knappt.

Det jag nu får passa mig för är för högt energiintag, uttorkning och att inte överanstränga hjärtat. Det vill säga, inte överäta, dricka tillräckligt mycket och inte springa uppför två berg på en och samma dag strax efter varandra.

Det är så roligt vakna på morgonen och må lika fint som katten. Känna sig mjuk och fin i lederna, rörlig och ha ork. Jo, jag fordrar kaffe på morgnarna fortfarande för att vakna till riktigt! Äter resten av medicinerna ännu och vill gå ner åtminstone tio - femton kg innan jag kollar upp mig på hälsocentralen. Nu bygger jag också upp musklerna så det här med vikten är lite knepigt. Visst, man kan mäta sig. Men nää, SÅ viktigt är det inte. Att gå ihop ser jag som en extra bonus. Jag vet det kommer att komma så småningom. Nu gläds jag åt min ork och åt att jag känner hur kroppen läker ut sig själv från sockergifterna...

Nu ska jag ägna mig åt lite skönt självplågeri som att ta ut mig i skogen.

Höstväder och förkylning

Det händer inte så mycket. Jo, inom intressepolitiken händer det mer. Döva som uppsöker akuten efter kontorstid får inte alltid teckenspråkstolk. Det är inte acceptabelt. Alla ska ha samma rätt till trygg och säker vård. Det vill vi göra något åt och har så gjort. Genom media, tv, radio och tidningar. Under hösten kommer länsföreningen och politiker mötas och förhoppningsvis komma fram till ett system som fungerar för patienter, vården och teckenspråkstolkar och dövblindtolkar.

Jag åkte på höstens första förkylning förra veckan. Nu börjar det bli bättre och jag hoppas att det förblir så.
Hösten är nu här. Den gröna gräsmattan är alldeles gulprickig med  björklövsblad. Naturen ändrar färg, höstfärger, grönt, gult, brunt och rött. Svampar tittar upp överallt. Blåbären är inte talrika men stora. Lingon finns här och var. Hjortronen hann jag inte vara med på. Så kan det bli. Ibland blir man utan. Nån annan hinner före. Nu kom gubben hem från jobbet. Han har också åkt på förkylningen. Hostar och snörvlar.

Min anställning i Skellefteå upphör den sista oktober. Det har känts tryggt och bra att jobba det här året. Stimulerande och roligt! Jag är tacksam över året som varit. Nu söker jag nya, andra möjligheter till jobb där jag får använda mig av min kunskap, mina tillgångar och erfarenheter samt nytänkande och utvecklas i olika områden som intresserar mig. Hjärtat klappar extra varmt för döva/dövblinda, teckenspråk och dövvärlden.
   

Skymningsblåbär och Helig Birma i Skogen

Mojo ville verkligen att vi skulle ut en sväng. Så jag drog på mig stövlarna, halsduk och jackan (på grund av halsont och snuva) och så begav vi oss ut en stund. Trots att det var dunkelt i skogen såg jag enstaka stora blåbär som jag förstås bara måste plocka. En och en, för hand. Snart var ena näven överfull så jag tömde jackfickan, bad en stilla bön om att inte ramla eller klämma till fickan på något vis. Fyllde den med de fina bären. Under tiden satt Mojo och mådde väl - mitt i allt blåbärsriset.

På skogsspaning!

Blåbärsögon i blåbärsskogen.

Han trivdes så bra där han satt och kom inte efter förrän jag var utom synhåll. Då först fick han bråttom. Blåbären i fickan klarade sig ända hem. Det blev drygt tre deciliter stora blåbär. Hällde över dem i en liten frukostskål, fyllde på med lite svartvinbärssaft och färska teblad från en växt som luktar citron som jag fått från Rosengård, Sol-Kraft i Skellefteå. Inte citronmeliss. Jag vet inte vad växten heter? Kokade opp vatten och hällde på så att jag fick en sorts bär-thé dryck. Känslan att hålla i en skön skål och dricka. Fiska upp ett bär då och då med sked. Tebladen ger blåbärs/svartvinbärs drycken en exotisk touch. Det smakar magiskt gott!

Godaste soppan serveras idag!

Fick ett recept på en enkel, billig soppa som är väldigt god. Sen är den också så enkel att variera. Ta nu en lite större kastrull än den jag tog, så slipper du riskera att det kokar över.

Brittas kycklingsoppa eller fisksoppa

1-2 matskedar olja eller smör

1 hackad gul lök

1/2 kyckling eller 4-500 g fisk

2 tärnade äpplen

1/2 matsked curry

2 dl grädde, ta den sort som passar dig.

2 pkt krossade tomater eller 2 burkar. Går bra också med passerade.
1 matsked tomatpuré

1 liter vatten

2 buljongtärningar eller fond. Kyckling, fisk eller grönsak. Jag tog grönsak eftersom det går ha till allt. Det blir mer smakrikt med de andra..

Djupfrysta grönsaker av något slag som du gillar. Idag tog jag lite sommargrönsaker. Inget måste. Du kan också hoppa över det.

Salt och peppar efter smak.

Fräs löken, tillsätt äpplena, curry och fond eller tärningar. Har du kyckling så låt den koka med från början. bena ur den sen i bitar. Har du grillad kyckling, behöver den inte koka lika länge. Då benar du ur den innan du tillsätter bitarna. Tar du fisk, tärna den i ca 2 cm bitar, koka soppan först utan fisk, tills allt mjuknat. Tillsätt fisken i slutet så kokar den inte sönder.

En god soppa att bjuda på med bröd och ost till.  Ha i mattermos när man ska ut i skogen. Gillar du hetta, tillsätt chili eller sambal. Variera nångång med vitlök. Går bra frysa. Koka potatis, ris eller pasta i den om du vill ha den mer som en gryta. Då går det sämre att frysa ner den. Kokar du fisk, kan du koka ägg, skala och dela dem och lägg en-två halvor i varje tallrik.

Det här superreceptet måste jag bara dela med mig. Varsågoda. Smaklig måltid. ( Min soppa blev kraftigare än den soppa som vännen bjöd på?  Misstänker att det var minst 5-6 dl grädde i vännens soppa . Ja det går ju det också.  ;-)  )

Norrländska delikatessen Surströmming!

Det äter vi ofta. Med kokt potatis, lök, vanligt hårt tunnbröd och smör. Ibland med strimlad purjolök, dill, gräddfil och tomat. Mjukt tunnbröd som man rullar ihop till en klämma. Idag smakade potatisen källare. Överlag har köpespotatisen blivit sämre. Det är inte alltid jag får fatt i den fasta, gula, urgoda potatisen. Den som alltid fanns när jag växte upp. Potatiskvalitén är verkligen inte vad den har varit.

Vid premiären som alltid är under augusti äter vi Oskars för den brukar vara bäst, sen blir det lite olika sorter. Under senvintern och efter nyår äter vi Kallax surströmming. Den är god ända fram till nästa premiär. När vi är lite lata, köper vi en burk surströmmingsfileér. För mig och gubben min är surströmming mer vardagsmat än för de flesta. Men den godaste vardagsmaten! Surströmming kan man äta hur många som helst av. Det är löken som kan ge problem. Jag brukar koka upp lite vatten med lök och sen slå bort vattnet. Eller så kan man steka den lite hastigt med lite smör. Jag skalar bort skinnet på surströmmingen. Men det är jag nog nästan ensam om.

Det finns en hel uppsjö olika tillverkare. Var och en har sin egen design. Idag googlade jag på surströmmingsburkar. Då fann jag den här :

Och den här:

Jag har ingen aning om hur strömmingarna i den övre burken smakar. Surströmming är ju en jäst, mjölksyrad fisk. Processen brukar ibland få burklocken att bågna. Jag har aldrig sett en surströmmingsburk med öppnare som den på bilden. Jag blir lite misstänksam. Nångång ska jag smaka. Om jag kommer över en burk.

Barnmatsburken är bara fejk. Kul fejk!

Angående design så har Oskars lite retrostuk, Kallax blåa och svarta burkar är okej. Höga kustens burkar också. Röda Ulvens är röd ylande varg mot gul botten. Isch! Många märken skulle behöva få sig en uppdatering i designen. Samtidigt är det där lite heligt. Surströmming ÄR heligt. Jag vill veta vad det är jag köper. Jag vill känna igen mina favoriter.

Efter att ha googlat och sett vilken uppsjö det finns av olika tillverkare så vill jag testa fler burkar . Utbudet i butikerna ICA och COOP är faktiskt lite snålt. Är det mer i sk. delikatessbutiker? Det ska jag kolla upp. Lägga av lite matpengar till surströmmingsinköp. Be ambulerande vänner och släkt hålla korpgluggarna öppna.

Det kommer att gå fint, det här!

Förresten. För oss som älskar surströmming så luktar den vansinnigt gott, så snålvattnet rinner till.
Före maten. Efter maten är det INGEN som tycker det luktar särskilt gott. Möjligen flugorna.

Andra spyr av bara lukten. Oftast sörlänningar. Det har faktiskt förekommit att nån haft surströmmingsfest söderut och inte förvarnat eller informerat grannarna innan. En granne hade då ringt polisen. Haha!

Vad dricker man till? Det är olika. Min sambo dricker alltid mjölk till. Inget annat. Före och efter kan det vara öl och nubbe. men under tiden han äter suris är det mjölk som gäller.
Jag tar gärna lättöl till.

Många passar på att ha fest. Det är som sagt olika.

Hoppande skalbaggar vid uttorkade vattendrag

Nu när temperaturen sänkt sig till mer komfortabel nivå bestämmer jag mig för att gå ut i skogen. Iförd i tunna heltäckande tights, kompressionsstrumpor och en tunn t-shirt och sköna skor plockar jag med mig nitroglycerinpuffen, villar bort katten på gården och smyger iväg utan söligt, fyrfota, jamande sällskap.

Jag går efter byavägen åt väster, tar av först till vänster på en traktorväg vid bortre kurvan och kollar in bär- och ätbart-förekomsten där tills jag kommer fram till luftelledningarna, bortom dem har gräset vuxit sig rätt högt så jag vänder tillbaka till byavägen och fortsätter inåt.  Tar sen av till höger in på den lilla skogsvägen.

Längs den brukar det finnas några små vattendrag. Alla är uttorkade. Då jag passerar det första vattendraget ser jag stora, mörka, konstiga skalbaggar som HOPPAR omkring. Hu! Det har jag aldrig sett förr. Så stora kryp vill jag inte ha knastrande under sulorna! Tvingar mig själv att se närmare på krypen.  Å, det är ju inga skalbaggar. Det är de pyttigaste, minsta grodor jag någonsin sett! Ungefär en och en halv till två och en halv centimeter långa och mycket söta. De där minigrodorna finns vid varje uttorkat vattendrag efter den här skogsvägen. Aktar mig för att trampa på någon. Samtidigt håller jag ett öga på växtligheten runtomkring.
Jag måste ju också se upp för spindlar och spindelväv från utstickande grenar. Nån fästing kan komma ovanifrån. (Jo, jag har det lite sådär halvfobiskt, nästintill neurotiskt i mitt huvud, när jag är i skogen.) 

Sakta ner farten går inte. För väl inne i skogen kommer ju förstås myggen. Vid Fällfors alla laxar! Att jag inte tänkt på att preparera mig innan jag gick hemifrån. Efter en halv evighet och mycket viftande kommer jag äntligen ut på byavägen igen. Vid Gravlund 7. Går längs efter den vägen ända hem. Jag ser även två rovfåglar, en liten och en lite större. Svalor ser jag förstås. Någon skogsduva och vanliga småfåglar. Ingen älg, ingen räv, inga rådjur, inga bävrar, inga ormar denna gång men rävspillning..

Nattpromenad i gott sällskap

Så! tog en kort promenad med coola katten min. Jag säger bara en sak: Jäkla mygg! Vattnade amplarna och de växter som behöver lite vätska för överlevnaden. Man har lovat regn på måndag. Hoppas det blir så.

Kikade upp i det blå efter fladdermöss. Såg inte en enda. Sommarnatten mörknar. Vi går mot mörkare tider. Sablar, snablar vad fort tiden går. Nyss var det midsommarnatt. Snart är det sensommarnatt. Sen blir det höstnatt. Nå, de är ljuvliga de också. Helst om det blir indiansommar. Brittsommar. Varm höst. Då kan man sova ute i september. Vill tända en liten brasa men det är så väldans torrt att det törs jag då rakt inte. Suktar efter sällskap så här mitt i natten. Gubben har lagt sig, den tråkmånsen. Kunde jag, skulle jag gått och badat. Ett midnattbad. Men det är den här sabla olämpliga tiden i månaden. Eftersom jag inte har det som andra normala människor så är det verkligen inte lämpligt just nu. Gissa vem som ska kasta sig i vattnet när den här perioden är över! Vad jag längtar....

Halvett på natten. Skogen är svart. Himlen är dovgrå. Undrar hur det ser ut på stugan Yttre Näsudden just nu? Belysningen från stugorna på Fårön och fastlandet Långskatan speglar sig säkert i vattnet. Stadens belysning brukar lysa upp himlen i söder. Annalkande soluppgång lyser upp i nordöst. Jag vet hur det brukar se ut. Ser det för mitt inre.  Vid midsommartid kan solupgången vara så intensiv i norr att fönsterglasen i söder som speglar den, gör att husen ser ut att brinna hej vilt inuti. En lite skrämmande syn. Men fantastisk!

Nej, nu ger jag mig iväg till sängen. Katten är inne. Han har fått sitt efterlängtade godis och gått och lagt sig i dubbelsängen bredvid gubben. Ha det gott nu kära läsare. Var ni än är.

En ny tropisk dag i norra Sverige gryr om ett par timmar.

Tropisk värme här i Skogen

Vi har haft en riktig värmebölja den senaste tiden. Över 30 grader och mer. Katten Mojo ligger i tvättrumman hela dagarna och är ute och springer om nätterna eftersom jag sover med öppet fönster. Nej, det var ju inte riktigt sant. Jag är också vaken mer än halva nätterna och sover länge om dagarna. Jag har ju semeeester!

 I övrigt händer det inte så mycket. Ingen orkar just någonting i värmen. Allt är torrt ute. Gräset har gulnat på sina ställen. Träden törstar. Den här vinterbilden ser SÅ skön ut. Jag ska ALDRIG mer klaga på vintern. Haha, det löftet lär jag ha glömt om några månader.. Nå, vintern är lång och sommaren är kort. Det är bara att njuta av den medans den varar. Jag har iallafall läst ut 6 böcker. Håller på med den sjunde som är lite tråkig och seg. Stickar disktrasor som sen ska ner till vännen i Ystad med posten. Det blev ingen semestertripp till Skåne nu under semestern. Spar pengarna och ska spara ihop till en ordentlig reskassa så får resan bli av längre fram i tiden.

På grund av värmen har jag inte heller rantat omkring på stigarna i skogen. Kvällar och nätter har förvisso varit svalare men fulla med mygg och även knott på vissa ställen. Bitska bromsar på dagen. Idag såg jag faktiskt inte till en enda broms. Hoppas den värsta blodsugartiden snart är över så jag kan börja spatsera omkring igen bland gran och tall.

Att stanna hemma och ha semester är inte så enkelt. När jag åker bort kan jag koppla av på ett helt annat sätt. Är jag här, ser jag allt som behöver göras. Det är så lätt hamna i en massa "Måsten". Jag bestämmer mig för Hakuna matata inställning. Bannlyser stress och jäkt. Motar bort det dåliga samvetet över den totala lättjan som får råda fastän jag befinner mig hemmavid. Det är bra för mig. Och hjärtat mitt.

Livet vore näranog perfekt om jag blev med en stadig cykel, en bra båt och gick ner en sisådär femti kilo. ;-)
( Jaaa, jag har letat och letat på webben efter en cykelkonstruktion som ska hålla..)

Perfekt kan det också vara att njuta av en grann, stor mugg fylld med gott thé!  :-)

Familjeträff på Näsudden

Igår åkte jag ut till stugan. Där var min lillasyster, storebror, mamma och pappa samt min systers man. På bilden ser ni mina syskon med sjön Rävahavet som bakgrund, Till vänster kan man skönja Fårön. Vädret var fantastiskt. Varmt och soligt. Framåt kvällen höll sig myggen borta på grund av den lätta svalkande brisen från sjön. Syrran bjöd oss allihopa på en god kycklingwok i en muurikka över öppen eld i solnedgången.

Jag njöt av teckenspråksmiljön. När brorsan berättade om dråpliga episoder med bilar och motorer så är språket så totalt levande och uttrycksfullt och omöjligt att återge i sin helhet i skriven eller talad svenska. Det har sin alldeles egna dimension som helt enkelt bara måste upplevas. Visuellt härligt nyanserade berättelser att njuta av och följa med i. Sådana gånger känner jag mig så rik och tacksam över att jag fått växa upp mitt i denna helt underbara form av kommunikation vars like inte står att finna i talade och skrivna språk. Alla språk har förstås sin unika charm. Men det är underbart att ha ett språk som tillför det där lilla extra! Det där som fattas mig i skriv- och talspråken.

 

Goa, fina mamma och pappa! De bor just nu också ute på stugan och njuter av stuglivet som är rätt komfortabelt med el och rinnande vatten jämfört med då de byggde stugan. På den tiden fanns ingen el därute och vatten fick vi hämta i en kallkälla ett par kilometer bort. Det var gasol till kyl och spis och ett bilbatteri till den pyttelilla teven. Första åren gick ingen bilväg dit ut. Vi fick lämna bilen ovanför "flaskhalsen" och gå. Bära på allt som skulle med. Jag minns att jag kunde sätta mig på tvären och vara omedgörlig. De var tålmodiga. Väldigt tålmodiga med mig som kunde vara totalt omöjlig. Helst om jag såg en spindel. Sådana finns det ju förstås väldigt gott om här. Alltid.

Så småningom tillkom en väg ända ut på udden. Vilken lyx att kunna köra fram till stugan med bilen. Slippa kånka på alla pinaler. Idag är den vägen till största delen asfalterad. Gasol är ett minne blott. Vattenhämtningen likaså. Även den tvåhjuliga gräsklipparen. Idag finns maskiner till allt. Bensindrivet och eldrivet.

 Schersminen som är på bilden här nedanför står i all sin ljuvliga, väldoftande, överdådiga prakt. Den är så vacker nu när den blommar. Roligt att se att den trivs där jag planterade den för många, många år sedan. 

 

Förr stod den gamla granskogen mörkgrön, och hög bakom de här stugorna. Idag är det öppet och luftigt. Solen kommer fram så mycket bättre. Men nog var det grant med de ståtliga, urgamla granarna som nu inte längre finns.

 

Hunden Rutan, syrrans Berner Sennen övervakar mattens matlagning. Där syrran är, är också Rutan. Hon bara fullkomligt ÄLSKAR sin matte. Världens mest lojala hund jag någonsin mött. Jag lovar! Rutan har bara ögon för sin matte och vad hon gör och inte gör. Lyder henne i allt och gör allt för henne. Den här varma dagen är det inte alltför roligt att vara en pälsig alp-hund. Som den bergshund hon är, gillar hon inte vatten. Hon får ändå vackert finna sig i att bli avkyld med vatten då och då för att inte bli överhettad i värmen.

Storstugan bak rallarrosor och tuvsippor. I södra Sverige frodas lupiner. Här har vi rallarrosor som växer längs dikesrenar och vallar. Rena rama ogräset. Ett vackert ogräs. Tuvsipporna trivs väldigt bra i sandholmenjorden. Det är bra. Det får de fortsätta med.  De är så tacksamma att odla, de rara små liven.

 

 

 Lillstugan. Den har fått nytt plåttak och en del gamla brädor byts ut. Den ska målas om och få en lite annorlunda karaktär. Även Sjöbodan som står intill kommer att få samma färgställning som Lillstugan. Det blir spännande. Det är verkligen dags måla om. Sjöluften och solen sliter hårt på färgen.

 

Tuvsipporna igen

 

Sjöbodan och himlen. Buskarna till höger borde bort.... ja...

 

Storstugan igen. Bak den finns en till boda med ved-del, bastu och dusch-del och sov-del.

Stigen ut till bryggan. 

Lördagen den nittonde juli tvåtusenfjorton

Legat till sängs i stort sett hela dan i detta kanonväder.  Sent igårkväll såg jag en film. Väldigt bra och mycket hemsk. Pojke i randig pyamas tror jag den heter. Se den! Om du kan och orkar.

 Har läst tre böcker. Två humoristiska och en verklighetsskildring. "Glada hälsningar från Missångerträsk" av Martina Haag, "Kaffe med Rån" av Catharina Ingelman - Sundberg och "Ögonblick som förändrar livet" av Annika Östberg.

 Jag har skrattat. Jag har gråtit.

 Filmen och alla tre böckerna väcker eftertankar och känslor. De ligger ändå inte så långt ifrån varandra även om de handlar om vitt skilda saker. Etniska och språkliga minoriteter. Äldrevården och om att bli äldre. Rättssystemen, kriminalvården, makten och maktlösheten.  Det finns gemensamma faktorer.

Förresten så gillar jag Norges kriminalvård skarpt! Deras låga återfallsprocent borde uppmärksammas i norden och i världen. OM nu den bild som visas upp är sann?

Kommer att fortsätta läsa fler böcker ikväll och imorgon eftersom jag inte är i skick till något annat. Det är bara att anpassa sig till rådande läge. ;-)

Sommardag hemmavid

Tvättar tyger som jag ska sy överdrag av sen. Då de torkat. I den här värmen lär de torka fort. Fina, go'a grannen kom ner med sommarläsning! Jag läser i den här när vädret tillåter:

Den är rogivande att vara i och gungar stillsamt trevligt. På önskelistan har jag två solstolar, en trädgårdspaviljong och så skulle jag vilja göra om gräsmattan uti husgaveln mot öster.Där vill jag ha ett rejält trädäck med en upphöjd rabatt runtom. I rabatten ska det vara löjtnantshjärtan, fänrikshjärtan, riddarsporrar, olika sorters liljor och pioner. Sen behöver jag ett rejält uthus för utemöbler och sånt som bör stå inne på vintern. På sommaren skulle jag vilja ha uthuset som en sorts uteplats under tak. Det ska ha stora öppningsbara dörrar...Jaja, drömma kostar inget...

Bilden nedan är en stor lila/vit ampel som jag inte kunde låta bli att köpa för den kostade bara 125 kr. De fyllda småpetuniorna är så söta! Jag sparar de hållbara amplarna och kommande år köper jag  plantor och jord att fylla dem med.

Samernas föreningshus precis nedanför kyrkan i Fatmomakke har exakt den ljusa gulvita gräddnyans jag vill ha på byggnaderna här. Ljusgrön dörr och vita knutar samt dörr- och fönsterfoder ska vara vita. Hur i helskotta får jag tag i färgnumret? Batteriet i mobilen tog slut fort så jag kunde inte ta några bilder därifrån och ladda gick inte heller i gubbens bil... enerverande...Det var bara att lägga undan mobilen tills vi kom hem igen.

 

Express-semester 2014

Bilsemestern i år varade nästan i ett dygn. Med sambons bil till Fatmomakke och tillbaka.Vi körde härifrån via Skellefteå till Lycksele. Därifrån till strax före Villhelmina på en mindre väg, 360 tror jag det var, finns Stöttingberget, (så stod det på skylten, men på informationsskyltarna stod det Stöttingfjället?!) Berg eller fjäll. Vilket som. En hög höjd är det. Här finns en vacker kyrka och kyrkogård. Jag tycker om att besöka kyrkor och kapell. Det är något visst med dem. 

Kyrkogården ligger i sluttningen från kyrkans långsida och neråt. Vacker och..får man säga inbjudande? Det finns bänkar här och var som manar besökaren att sätta sig ner och bara ta in den rofyllda atmosfär som råder här mellan träden.

Mjukt rundade gångar. Förutsättningarna här skapar just den här kyrkogården. Den följer naturens form. Det tycker jag om. 

Jag höll på att tappa balansen när jag tog det här fotot. Hade skor med rundad sula och nykommit ut ur bilen. Vacklade ostadigt fram som om jag intagit mängder av alkohol fast jag endast brukat vatten i värmen. Tyvärr var kyrkan låst. Det gick inte se hur den såg ut inuti. Kanske blir det tillfälle för det en annan gång? 

I Villhelmina handlade vi rökt röding, kaffeost och tunnbrödschips att ha till middag. I Villhelmina finns inte Max. Frasses finns. För dem som inte kan vara utan. Vi föredrog annat. I Saxnäs har vägverket en alldeles fantastisk rastplats. Återkommer till den. Väl framme i Fatmomakke knatade vi upp till kyrkan och skrev i besöksboken. Jag satte mig en stund på en kyrkbänk inne i kyrkan. Tänkte på alla dem som varit här vid livets alla skeden.  Vi gick via kyrkbyn tillbaka. Förresten, tätade man timmerstugor även med skägglav? Jag såg något som jag först antog var tjärdrev. Väldigt bekant struktur på det där tjärdrevet.. så kom jag på att det är ju skägglav! Det där får jag undersöka mer om sen.

Vi åkte tillbaka till rastplatsen i Saxnäs, åt middagen och jag gick ner i vattnet och badade! Vattnet var iskallt, gubben muttrade och ogillade mitt tilltag men det var jätteskönt att få doppa sig i det klara, friska vattnet! 

Sen for vi tillbaka till Villhelmina, därifrån till Storuman till Lycksele. 

Strax norr om Lycksele, vid elvatiden , sa jag till gubben att se upp för älgar för nu rör de säkert på sig i den ljusa "skymningen". Då såg vi två stora, granna, ståtliga älgtjurar! De stod på en höjd och betraktade oss då vi körde förbi. Lite längre fram såg vi en älgko beta åt vänster till. Hon var lika grann, hon. Lycksele har verkligen välmatade fina älgar! Sex rävar såg vi också på hemvägen varav tre lekfulla, söta ungar. En "spännare" enligt gubben. Emuer eller nåt strutsaktigt såg vi på ett hemman. Gubben sa att det var absolut tranor! Jag vidhåller att det INTE var tranor. Där är vi inte ense. DET är vi överens om. 

 Fullmånen, stor och vit, följde oss ovanför trädtopparna, 

samtidigt såg vi en begynnande, rosafärgad soluppgång den allra sista biten hem.

Samma dag hölls den årliga grillfesten i vår by. 

Den missade jag. Nästa år ska jag delta.

  

Sommarbilder från Brännkläppen

Minst en gång varje sommar hälsar vi på i Brännkläppen. Familjen Brännströms sommarställe.  Svägerskan är en riktig fena på att grilla. Köttet blir alltid mört, smakrikt och gott! I fjol var vi med om tidernas värsta åskväder. I år sken solen, vinden fläktade, brämsen var omöjliga och jag njöt av att gå barfota på myrfria gräsmattor. De har INGA myror! Jag tror nog att det är bara där jag kan gå barfota nästan överallt. Vi tog en liten promenad på eftermiddan men söta hunden Harry fick stanna hemma. Han låg i duschbodan hela dagen. Först framåt kvällen kom han fram. Klok vovve. Harry har en ursöt vinkel på sina öron. Helt betagande! Han vallar fåglar och fångar möss. Mössjakt gillar matte inte alls!

Två sovstugor och en boda som rymmer allt man behöver härute som dass, dusch och ved.

Makarna Brännström,  herr Johansson och alerta Harry.

Snart vankas det grillat till middag. Framåt kvällen söker vi skydd från mygg och knott i röken från myggspiralerna på altanen. Det har kommit en ny sorts myggspiral med citrondoft. Faktiskt rätt okej.

 

Myrfritt gräs. Överallt. Det gillar jag stort.

 

Idel rosa lupiner vid häggen. De blommar som bäst nu.

 

En söt stuga med brutet tak som består av två rum. Kök nere och sovrum uppe.