Hortensia och något annat.

Fått blommor bara sådär av Gubben. Visst är de fina!

Grillat korv och ute lek i solen

Hemkommen med sällskap

Kom hem idag och hade med mig fina Sasquatch som ville komma och hälsa på. Det är systersonen som varit borta länge för studier i Uemå och nu är här och tränar på våra skogsvägar. Han peppade mig ikväll efter en god men sen middag att gå på en promenad med Mojo så vi gick. Himmel vad jag flåsade. Konditionen är lika med noll! Efter en stund gick det bättre och vi gick på vägen i skogen i totalmörker. Mojo och Simba hängde med. Det kändes tryggt med sällskap så jag ökade tempot lite till. Inga problem. Pumpen jobbar som den ska. Nu efteråt känns det väldigt skönt och nästan lite befriande. Första träningspasset typ. För mig.

Vi såg rådjursspår överallt. När Sasquatch var ute och sprang såg han ett rådjur passera vägen. Kul! Nu ska jag koka lite te och vila. Sen tar jag mig en till promenad fast åt andra hållet. Det är så himla jätteunderbart skönt nu när det är nollgradigt ute. Älskar det!

Det var också bra komma hemifrån några dagar och "ladda batterierna" med annat. Träffa lite folk. Var ut på stugan fram och tillbaka, kollade kusin Pliset vitamins fina utbyggnad. Å så härligt få flytta ut dit sen då det är klart. Träffade min andra kusin Albertina, fick världens gulligaste lilla kom-ihåg-present av henne! Jättebra! Har den jämt på mig nu.

Träffade Ask och Embla. Det var skönt. Som att komma hem. Eller... det är som att komma hem på nåt sätt oavsett vem jag än träffar. För jag trivs så bra med alla. Jaa, det gör jag verkligen!

Kram på dig!

Alla hjärtans dag

Med lilla familjen

Liten kameratjuv...

har självsvådigt tagit bilder på sin mugg med min mobil. Det är Kvitterills mugg så det är hon som varit framme. Bustjejen! Igår var det en väldigt bra dag i Skellefteå trots kylan. Tack vännen för underbar lunch och dag! Bra möten både på dagen och kvällen. Det slutar inte där. Jag ska göra en anmälan till patientnämnden och så blir det vidare diskussion på dövföreningen någon kväll. Kul att träffa alla góa människor. Bildbeskrivning är bra för den som kanske inte ser så bra. Bilderna som jag skickar från mobilen är lite raspiga och blir då oskarpa. Tyvärr är de på sniskan. Men lilla fotografens eskapader får bli förevigade här.

Glad ljusblå katt med grönt halsband

Gulrandig katt med en mus i matskålen

Hukande katt

En vit katt...höll på att skriva "skimmel". Himmel. Skärpning nu!

Jaa! Tjosan och hejsan! Alla har ringt!

Nu är telefonväkteriet stängt för denna gången. Äntligen! Nu törs man hevva sä ut! Hä sko pråmenäres å måtschonäres ! ( Nu törs man gå ut! Det ska promeneras och motioneras!)
Jag hoppas det blir varmare. Brrr. Jag har blivit så frusen. Som en gammeltant. Idag.

Det dröjer lite men jag får hela ersättningen. Det blir inga avdrag tack och lov. Inte är det mycket men varje krona behövs. Man ska MOTIVERA varför man inte ringer och sjukanmäler första sjukdagen. Ja, jag motiverade verkligen. En och en halv sida! Det bara sprutade ord. Det dög tydligen. Phuäh! Dessutom hade både läkare och kurator ringt FK och påtalat den hemska hanteringen av mitt ärende. 
Det gjorde susen. FK kontaktade mig två gånger till och med. Mycket trevliga, tillmötesgående och hjälpsamma. Det var roligt. Den allra första handläggaren som jag hade kontakt med för flera dagar sen var så högdragen och överlägsen att jag kände mig riktigt maktlös och gräsligt ynklig. För vad kan jag sätta emot ett så stort och omöjligt regelverk som FK? Men det löste sig. Lättnaden är total!

Jag har tusen administrativa saker att få gjort, fixa datorn, kolla mejlen och ordna papper och..............skriva en lista. För jag är hur glömsk som helst. Det tillhör tydligen "sjukdomsbilden". Hav tålamod med mig, ni som drabbas. 

Imorgon har jag och Agge möte med TC Västerbotten.  Ska ta upp mina erfarenheter gällande tillgång till information, delaktighet, mänskliga rättigheter och trygghet inom vården. (Teckenspråkstolkning). Hur kan vi jobba för att nå optimalt resultat? Helst borde det vara en nationell fråga för socialstyrelsen och SKL så att det blir allt lika i hela landet för alla som behöver teckenspråkstolk. 

Tack för att du finns. Att du bryr dig. 
Livet är inte alltid rättvist. Därför har vi varandra. 
Så vi kan hjälpas åt.
Stor kram!
Nu väntar kalahari-teet...   
 



  

ALLA andra har ringt...

Men inte f-kassan! Kuratorn ringde och hon skulle ringa tillbaka. Det gjorde hon inte. Det betyder telefonvakteri imorgon också. Gubben reagerade inte på min lapp på pannan med orden; Ur funktion. Tråkmåns!

 Men han fick spunk när jag hoppade i duschen före honom. Han höll på med sin tvätt och skulle duscha. Jag trodde han HADE duschat. Det hade han inte. O, vad många fulord han kan. Vad imponerad jag blir. Nå, jag var före! Det störde verkligen världens ordning för honom. Det kan vara nyttigt att allt inte är som det brukar vara tycker jag och inledde ockupation dusch med hårtvätt och minituiös tvagning samt en sköljning som hette duga. Bara för att man har ett jobb betyder inte att man har företräde till allt här i världen! Ni inser väl att jag skriver det här med glimten i ögat. Är det tråkiga tider så får jag roa mig bäst jag kan! Som att ockupera duschar och vända på världsordningen för andra. ;-)


Jag har en tonåring i hemmet. En som är ute och springer just som man ska lägga sig. Äter vid knasiga tider och sover hela dagarna. Näe, det är ingen ordning på honom alls. Igårkväll kom han in, alldeles full med snö undertill så han gick bredbent med alla fyra och var alldeles olycklig. Hjälpte honom med det värsta. Det blir en läxa tänkte jag. Nähä, idag gick han ut och blötte ner sig å det grövsta och hade mage att gå på lådan meddetsamma han kom in. Tassar och undersida var allodeles täckt med fastklibbad kattsand! Det kan aldrig vara bra att få i sig. Det är ju som klisterklet! Jag högg tag i katta, opp i duschen. Höll ner en ålande, sprattlande gris i duschen. Grisen skrek tack och lov inte. Röckte åt mig gubbens handduk som var närmast och lindade in stackars lilla magerskrället som fått sin dos av trauma för idag.


Mams och paps kom förbi. Paps tittade fascinerat på medans Mojo tiggde, goáde och kröjmade under borsten sin. Mm, han är verkligen inte långsint, missen. En enormt förlåtande själ. Mer storsint än sin husse som verbalt river ner himlen när han blir snuvad på turordningen för en dusch.

Idag känns det något bättre. Pepparpeppar, ta i trä. Mycket tack vare er, mina vänner och wordfeud. Jag klurar på bokstavskombinationer, placeringar och älskar det! Det är som att försvinna i en bok. Eller en urbra film. Verklighetsflykt kallas det nog. Det låter dåligt. Verklighetsvila vill jag kalla det. Med wf får man ändå bra hjärngympa! 
Bok och film är lite mer passivt "matande".

 Längtar efter att få betala räkningarna som väntar... Äta köpes-sushi....Vinna pengar så det alltid finns en buffert till bilreparationer....

Ja, ni vet. Vi har alla  våra önskningar.

Å, det häll jag på att glömma! De lyckliga tu, Lilla mamman och Väldiga björn kommer till helgen. (Kvitterills uttryck: "Han är väldigt väldig!")  Så roligt att de kommer! Sa det till Gubben. Sa också att de kommer på fredag och stannar ända till söndag. Heeeela helgen! Och så log jag jättestort! För det ska de inte alls. De ska bara komma och hälsa på ett tag. Lite roligt må man väl få ha! Gubben tyckte det inte var lika roligt. Moahahaha! 

Egentligen är det ju rätt gräsligt. Att vi inte har samma inställning till typ "öppet hus". Jag har noll revirtänk. Minns att paps inte heller gillade för mycket "spring" på sin tid. En karlgrej kanske? Jag gillar det hur mycket som helst. Vad vi trampade upp stigar med allt vårt "spring" på stugan. Härliga tider... 

Alltså...försäkringskassan.....

Jag är så rädd att jag har fyllt i fel, skrivit fel eller uppfattat fel så jag ringer FK för att få klarhet i OM jag får ersättning och NÄR jag får ersättning och HUR jag ska göra nästa gång och VILKEN blankett jag ska använda nästa gång. FK kan inte svara på någon av mina frågor!!!????  En annan handläggare ska ringa upp. Det betyder att jag måste vakta telefonerna stenhårt tills de ringer.

Jag mår uselt mentalt nu. Jätteuselt för att vara jag. Har en ångestliknande känsla. Tungt att andas. Det går tungt att ta sig an det som ska bli gjort. Helst vill jag dra täcket över huvudet och stanna i sängen tills våren kommer. Men det går ju inte. Vill gråta floder. Det går inte heller. Jag är "allergisk" mot att gråta. Om jag gråter FÖR mycket får jag hudproblem kring ögonen och måste skaffa en speciell cortisonkräm så att huden läker som det ska. Urknäppt! Har fått nåt knas i ansiktet och är jättetorr. Likaså tinnintus så jag inte kan somna. Glömmer viktiga saker. Borde skriva en lista men orkar inte riktigt det heller. Tiden går så fort att jag hinner ingenting. Hjärnan går på halvfart. Ur funktion. Fniss! Jag skriver en lapp med det och tejpar lappen på pannan innan gubben kommer hem.

Ja, det var då bara elände. Men jag vet det går över. Det BLIR bättre. Att det känns jobbigt är ändå inte nån katastrof. Ibland är det så här. Det är livets jäkligheter och de är ändå inte katastrofala utan blir bara en smula övermäktiga i ett skede då det känns som om man går på knäna och harvar på i det oändliga med att få allt att gå ihop. Jag är ju inte ensam. Fler har det så. Ny dag imorgon. Nya tag.

Nå, försäkringskassan måste förändras. När inte ens personalen vet vilken blankett som ska användas - är det väldigt illa! Då är det helt enkelt FÖR krångligt! Vilken onödig byråkrati.

Hakuna matata

Gårdagen och idag genomsyras av hakuna matata. Jag betar av min att-göra-lista i skön takt. Igårkväll fick jag en fin tulpanbukett av fina grannarna Pumbaa och Nala som överraskade med ett besök. Jag som så ofta tänkt hälsa på dem men det har aldrig blivit av. Skäms på mig! Ni vet, man kommer på det vid knasiga tidpunkter då det inte går. Tänker: Sen...åsså glömmer man det till nästa gång. De är så rejäla och goa. Helt oförargeliga, trevliga människor som är toppen att ha som grannar även om de bor sådär några kilometer bort. Det är fredag. Längtar efter onyttiga semlor, gott vin, nötter och godis idag. Hm, det blir då rakt inget av det! Det är bra bo långt från butikerna. Iallafall just nu. Billigt och nyttigt! Tulpanerna utgör en fin färgklick på köksbordet. Blir trevligt för Kotten och Kvitterill som kommer imorgon. Klurar på lämplig sysselsättning för båda. Vad som kan intressera båda två. Det är inte enkelt komma på något. Det tål att kluras på. Blev just bjuden på kaffe. Går över till Ask och Embla. Tur byn är liten....

Varma toner i rött och gult med det gröna= Minner om att våren kommer i år också!

Sköna drömmar..

Vaknade tidigt. Somnade om och drömde. Drömde att jag kom till en grusad innergård omringad av tre hyreshus och öppen mot väster där det fanns en liten grön park med enstaka träd. På norra sidan var huset tre våningar. Den östra och södra längan hade två våningar. Putsad fasad i en varmgul, nästan orange ockra. Fönstren var kvadratiska, vitmålade med spröjs utan foder. Hängrännor och stuprören svarta. En låg trestegstrapp med svarta smidesräcken. Trappen var kaklad eller klinkad i harlekinmönster i svart och vitt. Det fanns också en såndär gårdsöppning igenom det södra huset. Där man kört in med häst och vagn, sedermera bil för att komma in på gården. Endast en ingång från gården till samma hus. De andra husen hade ingång från gatan. Där fanns en liten näpen keramikbutik med fina saker. Jag letade efter en riktigt fin gåva till Lovis. Det skulle vara något speciellt. Men keramiksakerna var inte brända. Så jag blev gräsligt putt och ifrågasatte kvalitén och kompetensen hos keramikern och var riktigt snorkig (!) mot henne. Sakerna var så fina och jag blev så besviken att det inte var hög kvalité i framställningen också. Jag ville innerligt gärna ge Lovis något helt underbart för jag blir så varm i hjärtat av vår vänskap.

Så vaknade jag av att telefonen ringde ihärdigt. Uhh.... förflyttades från sommar, innergårdar, ljuvlig gårdsbutik till verkligheten men fortfarande varm i hjärtat från drömmens värld. Förvånades över att jag kunde vara SÅ snorkig..

Återbesök på las

I förrgår var det dags få svar på prover, göra EKG och träffa läkaren. Jag åkte i god tid. Det var skönt för det var spårigt och halkigt på E4an. Körde 70-80 och blev förstås omkörd i ett. Anmälde mig i god tid och var lite irriterad på mig själv för hon i kassan babblade på om att jag skulle gå hit och dit. Tolken hade förstås inte hunnit komma. Om jag inte var så tidig så hade jag haft tolk. Nå, hon fick skriva anvisningarna på papper. Så kom jag dit jag skulle och tolken kom med andan i halsen. Hon hade ju då fått leta mig. Såg en skymt av den snygga vampyrkillen. Åh nej! Inte han! Det blev det inte. Puäh!

Tog EKG och fick sen träffa läkaren. Proverna var bra. Till och med bättre. Likaså EKGt. Jag är lite misstänksam mot EKG eftersom de inget sett tidigare på det. Hon förklarade och visade. Hon lade till att EKG och prover tillsammans ger en tillförlitlig bild av det hela. Okej då. Jag har haft en himla tur. Hjärtat har inte tagit skada av infarkten. Det är tydligen vanligt att hjärtat tar skada av syrebrist och de kärl som proppats igen vid en infarkt. Men jag hade nada skada. Det borde jag fira!

Läkaren ville veta hur det gick hemma. Berättaqde om försäkringskassans "trakasserier". Läkaren menar på att deras intyg ska gälla som en sjukanmälan när man åker in akut vid allvarlig skada. Försäkringskassan anser annat. Läkaren blev riktigt upprörd och kopplar in kuratorn till mitt fall. Grät en liten skvätt när jag berättade att jag ännu ingen alls ersättning fått. Det har ju varit jul och allt så jag har ju inga marginaler undanstoppade heller så jag har noll cash tills de behagar betala ut. Men räkningar har jag ju som ligger och väntar. Har inte råd och möjlighet åka på hjärtträffarna förrän jag har fått ersättning. Det förstod hon. Skönt det.

Då jag skulle hem blev det oväder. Åkte och hälsade på bror och hans familj och väntade ut det värsta. Framåt nio på kvällen gick det fint köra hem. Snösvängen hade plogat och vägföret var perfekt hela vägen hem till byn.