Dagar kommer, dagar går... Hejdå September!

Webbläsarna havererade i datorn. Fick lämna in den. Nu är den mycket bättre men inte helt okej ännu.

Vad knepigt det kan vara att äta kolhydratfritt. Jag blev galet sugen på sushi en gång. Så sugen att jag hade kunnat göra vad som helst för en sushimiddag! Men jag ska ju inte äta ris. Jag tog blomkål istället för ris. Rev den grovt i den lilla köksmaskinen. Kokade blomkålsriset tills den blev lagom mjuk. Silade ifrån vattnet och lät det rinna av en stund. Blandade med lite cremefraiche och filadelfiaost så det höll ihop. bredde ut på sjögräsarken, lade i skivor med lax, gurka och avocado. Rullade ihop och lade in rullarna i frysen ett tag.  Sen var det bara skära upp och njuta av dem med tillbehören. Supergott!

Idag blev det Blomkålsjanssons. En smord form. Skivade en purjolök, hackade en hel vanlig lök, Ner i formen. Två burkar anjovis med spad. Fördelade anjovisarna på löken. Tog ett blomkålshuvud, skar den i skivor, bredde ut skivorna på anjovisen och dit med allt småknastret som blev från blomkålen. Grädde över det hela och sen in i ugnen. Servera med krispig vitkål. Voila!

Sen har jag promenerat alla dagar utom igår. Flåset blir allt bättre och styrka finns i benen. Det är roligt att känna att jag orkar mer. Visst tar jag ut mig ibland men det behövs för att komma vidare. Hösten är en toppentid! Det luktar friskt av humus i skogen. Luften är hög och klar och det är lätt att andas jämfört med sommarens kvalmiga värme. Nu finns det heller inga mygg och knott. Underbart!

Lite ensamt är det dock. Katten Mojo vill jag helst inte ha med mig på längre turer. Det slutar alltid med att han ska bäras. Han är ingen långvandrare. Saknar ibland häst och hund. Men nej, jag ska inte ha fler djur när jag jobbar som jag gör. Katten räcker gott och väl.

Fyra veckor kvar tills jag slutar mitt ena jobb. Jag trodde jag hade ett annat jobb på gång men det ser inte ut att bli något av med det. Jag har trivts hemskt bra på SFI i Skellefteå. Skellefteå kommun är en av de dövvänligare kommunerna i landet måste jag säga. Det finns en värme och bredvillighet. En uppriktig vilja att mötas utan den njugghet som tyvärr finns i/ på många andra arbetsplatser. Det känns riktigt tråkigt att sluta.

Nu ska jag göra lite nytta och sen se till att komma mig ut på en promenad!

Mår sjukt bra av kostomläggningen!

Jag har de sista månaderna mått riktigt uselt. Jag kände att de kolhydrater jag fick i mig gjorde mig bara sämre och sämre. Metforminet fick mig också att må riktigt dåligt. Fastän jag inte åt mycket så gick jag ändå upp i vikt och var hemskt trött jämt.

En dag fick jag nog. Riktigt nog. Jag kände mig färdig att lämna in. Så trött var jag. Funderade lite på hur jag skulle lägga om. Vad som är möjligt för mig. Det var inte så mycket att fundera på. Jag bestämde mig för strikt kolhydratfattig kostomläggning. Nu har det gått fem veckor och jag mår förträffligt bra.

Första tiden innan kroppen ställde om sig, var det lite jobbigt. Jag blev yr och illamående men aldrig hungrig och aldrig sugen på något heller. Förra veckan slutade jag helt med metforminet och nu mår jag riktigt förträffligt oförskämt bra!  Får heller aldrig ont i kroppen, Inte ens träningsvärk. Möjligen litegrann om jag gör något alldeles nytt men det är försumbart. Känns knappt.

Det jag nu får passa mig för är för högt energiintag, uttorkning och att inte överanstränga hjärtat. Det vill säga, inte överäta, dricka tillräckligt mycket och inte springa uppför två berg på en och samma dag strax efter varandra.

Det är så roligt vakna på morgonen och må lika fint som katten. Känna sig mjuk och fin i lederna, rörlig och ha ork. Jo, jag fordrar kaffe på morgnarna fortfarande för att vakna till riktigt! Äter resten av medicinerna ännu och vill gå ner åtminstone tio - femton kg innan jag kollar upp mig på hälsocentralen. Nu bygger jag också upp musklerna så det här med vikten är lite knepigt. Visst, man kan mäta sig. Men nää, SÅ viktigt är det inte. Att gå ihop ser jag som en extra bonus. Jag vet det kommer att komma så småningom. Nu gläds jag åt min ork och åt att jag känner hur kroppen läker ut sig själv från sockergifterna...

Nu ska jag ägna mig åt lite skönt självplågeri som att ta ut mig i skogen.

Höstväder och förkylning

Det händer inte så mycket. Jo, inom intressepolitiken händer det mer. Döva som uppsöker akuten efter kontorstid får inte alltid teckenspråkstolk. Det är inte acceptabelt. Alla ska ha samma rätt till trygg och säker vård. Det vill vi göra något åt och har så gjort. Genom media, tv, radio och tidningar. Under hösten kommer länsföreningen och politiker mötas och förhoppningsvis komma fram till ett system som fungerar för patienter, vården och teckenspråkstolkar och dövblindtolkar.

Jag åkte på höstens första förkylning förra veckan. Nu börjar det bli bättre och jag hoppas att det förblir så.
Hösten är nu här. Den gröna gräsmattan är alldeles gulprickig med  björklövsblad. Naturen ändrar färg, höstfärger, grönt, gult, brunt och rött. Svampar tittar upp överallt. Blåbären är inte talrika men stora. Lingon finns här och var. Hjortronen hann jag inte vara med på. Så kan det bli. Ibland blir man utan. Nån annan hinner före. Nu kom gubben hem från jobbet. Han har också åkt på förkylningen. Hostar och snörvlar.

Min anställning i Skellefteå upphör den sista oktober. Det har känts tryggt och bra att jobba det här året. Stimulerande och roligt! Jag är tacksam över året som varit. Nu söker jag nya, andra möjligheter till jobb där jag får använda mig av min kunskap, mina tillgångar och erfarenheter samt nytänkande och utvecklas i olika områden som intresserar mig. Hjärtat klappar extra varmt för döva/dövblinda, teckenspråk och dövvärlden.