Piteälven i molnig solnedgång

Piteälven är sig inte alls lik. Fascinerande att ta del av!  Extremt lågt vatten. Inga fåglar. Inget liv. Alldeles stilla. Som stunden innan något stort händer.

Inget stort hände. Det blev kväll och natt. Som vanligt. ;-)

En särdeles ljuvlig och sällsam dag

Det var helt oplanerat men bjöd på överraskningar och upplevelser utöver det vanliga. Ljuvligt att se och uppleva. Talrik lav och mossa  imponerar också. Bilderna ger / gör inte upplevelsen rättvisa...

Höstfärger Östra Kinnbäck

Skogsväg, traktorväg österut. Luften är hög och klar.

Det blir allt mossigare marker.

Helt överraskande kommer jag till en glänta full med.....renlav!

Torr fin sandig, orörd mark helt täckt med renlav.

Det ser vintrigt ut med all renlaven. Månntro sibirisk vallmo skulle trivas här?

Så går jag rakt söderut och kommer ner till norra stranden. Det råder extremt lågt vatten.

Här behövs inga ord.....

Spegelblankt vatten i Kinnbäcksfjärden

Himlavalvet sträcker sig åt alla håll. Moln över och under mig.

För allra första gången vandrar jag på Kinnbäcksfjärdens sjöbotten. Den består mestadels av sand. Ganska fast sand.

Det finns fler spår än mina i sanden. Hund eller räv? Fåglar. Flera olika fågelspår. Tunna smala, breda med simhud. Och så den där räven. Eller hunden.

Som Irene skrev; Mindfullness.

Här är sanden lägre. Blöter ner skor och fötter för att komma vidare. Det är det värt. Vattnet kokar av mörkgrå, smala, drygt decimeterlånga fiskar. 10-13 cm ungefär.

Väldigt geggigt mellan stenarna. Det går bättre kliva på stenarna istället. Man ser inloppet till Kinnbäcks hamn. Jag har dyngsura skor och kalla fötter. Framme uti hamnen sätter jag fart hemåt och får faktiskt upp värmen litegrann ändå. Väl hemma åker skorna i ett såpbad, fötterna blir uppvärmda i duschen och så drar jag på yllesockorna. Den känslan är också ljuvlig. Riktiga, tjocka, varma yllesockor på trötta fötter efter en nästintill magisk promenad - där det borde varit vatten! 

Mera teckenspråk på webben ...

Lade in ett filmklipp i förrgår på facebook. Mitt allra första filmklipp på teckenspråk. Det är alltid jobbigt se sig själv och hemskt lätt att vara självkritisk. Men jag får ställa mig över sådant för målet är viktigare: Tillgänglighet och delaktighet genom teckenspråk. Igår skulle jag göra en utförligare rapport- till dövföreningens medlemmar och till styrelsen- på teckenspråk. Jag började rigga mobilen för filminspelning.

För att kunna teckna måste jag ha båda händerna fria. Mobilen ska vara i lagom höjd också. Ett tvåvåningskakfat var alldeles lagomt. För att få till mobilen i rätt vinkel fick jag ta ett presentsnöre och binda upp den.
Då kom sambon: "Vad i all världen GÖR du??"
Jag: "Riggar."
Han: "Varför?"
Jag: "Filmklipp på teckenspråk."
Han garvade gott åt allt mitt riggande: "Snart ska du väl ha en studio också."
Jag gravallvarligt: "Ja."
Nu sket det sig med att ladda upp filmklippet men jag är iallafall på gång  med den här tekniken...

Nu vill jag ha ett slags stativ till mobilen, både bords och golvstativ  och en ormliknande, lealös sak som är helt ställbar med en klämma. Det blir finfina grejer till min mobila "studio"! Det skulle kännas fint att kunna teckenspråka mera på nätets sociala medier oavsett var jag än befinner mig.

Hoppas att tekniken kan förenklas och bli så pass användarvänlig att alla som vill, kan välja att språka på teckenspråk, i meddelanden, statusar och kommentarer. Vilken härlig utveckling! * Ler stort! *