Laga, limma och fixa...

Ljuslyktan föll i golvet från mer än 2 meters höjd. Två glasskivor blev bara skärvor och hela lyktan gick i bitar! Idag passade jag på att limma ihop bitarna och laga till lyktan så gott det gick. Lyktans botten är hjälplöst trasig. Det går inte att laga. Jag får tillverka en ny. Likaså beställa två små glasskivor hos glasmästaren. Det blir säkert dyrare än att köpa en ny. Jag avskyr verkligen kasta fina saker som faktiskt kan lagas och återanvändas. Nångång ska jag skaffa mig en glas-skärare. Då kan jag fixa trasiga lyktglas själv! Och det alldeles gratis. Lyktan ser hel ut på bilden men det är den inte. Inte än..

 

Här på gården är det alldeles översållat med åkerbärsblommor i allt det gröna. Blomningen är väldigt rik i år. Inte bara åkerbärsblommor utan också skogsstjärna, krypkornell, spetsmössa och hjortron blommar i talrika mängder. Men lingon och blåbär ser det ut att bli sämre med. Hoppas det blir bättre med det på andra håll. Blåbärsriset ser ut att ha drabbats av någon rostaktig sjukdom. Det gäller blåbärsriset öster om infarten till gården som gränsar till grannens skog. Det är kala, döda minirisbuskar som lyser alldeles rostbruna mot grönskan på marken. I skogen däremot, växer riset och frodas som den ska, grön och fin.

   

 

Barndomens somrar ute på stugan, Yttre Näsudden har alltid varit fyllda av de vilda blommor som trivs därute. "Snusblommor" kallade vi den här krypkornellen som sedan får klarröda bär, Jag är så glad att de också finns här på gården. Jag tog hit några plantor när vi flyttade hit och de verkar breda ut sig bra,  På stugan består jorden av blålera och här är det bara sand och sten. Mo. Rödblärefrön strödde jag ut på en gräsplätt i skogen, De blommar bra där. Ska se om jag kan sprida ut fröna på fler ställen. Lupin har jag försökt med men det blev inget alls av det. Jo, en! Den tog gubben ihjäl, liksom svartvinbärsbuskarna , pionerna och de andra perennerna. Han ser inte skillnad på grässtrån och icke grässtrån. Nåväl, jag tror jag kan prova med lupiner i skogen på de ställen där det är lite soligare. Gula sötlupiner och så de vanliga lupinerna en bit ifrån varandra. 

 

Krypkornellens blommor får mig minnas mormor Frida och morfar Bertil. Mormor hade ofta ett blå-små.mönstrat förkläde (eller vad det nu var) på sig när hon var ute och tog reda på naturens resurser. Rabarber, vinbär, häggbär, blåbär, lingon och åkerbär. Mormors häggbärssaft! Svartvinbärssaft! Å, vad svalkande och gott det var att släcka törsten i stugan hos mormor och morfar. Rinnande vatten fanns inte. Jordkällarkallt dricksvatten i en rostfri hämtare. Om det var alldeles färskt vatten från kallkällan: Underjordiskt kallt. Då immade det utanpå de rostfria hämtarna. Underbart, gott vatten när det var riktigt varmt.

 Jag hade kaniner. Morfar visade hur man slog hö med lie och vi hade en "mini-slåtter" på mini-ängen. Slå, räfsa i strängar, vända med räfsan så det kunde torka. När höet var riktigt torrt, samla ihop och packa det i jutesäckar som knöts ihop med natursnöre. Allt för hand. Mormor bjöd på slåtterfika. Det var liksom på riktigt, allt det där med slåttern och höet. Nu förstår jag ju att det inte alls var det. eller jo, det vart ju vinterhö till mina kaniner....

Det tråkigaste jag minns: Dra slipstenen åt morfar. Det kändes som om han ALDRIG blev klar. Han tummade på eggen. Lite till. Lite till. Jag drog runt veven. Jag skulle veva i en jämn och lagom takt. Inte för fort och inte för sakta.  Liebladet åkte fram och tillbaka. Ibland var det morakniven som behövde slipas. Vattnet sköljde över eggen. Slipstenens rörelser mot eggen. Aldrig med. Alltid mot. Sista finishen med brynet. Med spott. Vad jag kände mig stor och delaktig när jag fick spotta på brynet. Ett fyrkantigt platt bryne till kniven och em avlång rundat bryne till att skärpa lien med. Det spottades bara på det platta knivbrynet. Jag kan inte minnas att det skulle spottas på lie-brynet. Morfar slog vänderoten med lien. Det var bra för mig. Jag är allergisk mot vänderot. Det visste vi inte då, när jag var barn.

Härhemma på gården har vi inte vänderot. Så får det också förbli. 

Tio lustrum eller fem decennier eller ett halvt sekel plus ett år...och tre dagar.

Jamen alltså, vad bloggen min får stå tillbaka när allt rullar på som det gör med arbete och trädgårdsjobb och allt det vanliga som jag ska hinna med när jag inte jobbar. Jag hinner inte ens promenera! Jag slöar verkligen till emellanåt! På fredag är det midsommarafton. Det är en ljuvlig tid nu ute i naturen. Hittills har det varit mestadels fint väder. Just nu är det en aning kylslaget men ändå skönt. Det är mycket pollen i luften så jag är tacksam för regnet som kommer och sköljer ner frömjölet till marken. Allt som är ute blir täckt av ett gulgrönt lager frömjöl när regnet har uppehåll. Det är vi alla rätt less på.

Just nu har katten Mojo gått över till grannen för att jaga möss. Sitter uppe och väntar på att han ska komma in för natten. Det är sådär sommarljust som det bara kan vara den här årstiden. Midsommarnatten är årets ljusaste natt. Sen vänder det och blir åter dunklare allt eftersom tiden tickar på. För tre dagar sen fyllde jag år. Raraste dottern min ( Lilla mamman) hittade på att alla som ville, fick lägga en slant som skulle gå till en resa ner till Ystad där jag har allra bästa vännen min. Så lilla mamman bjöd på födelsedagsmiddag idag hemma hos sig och överlämnade den speciella presenten och ett kort med allas namn på.
Jag är jätteglad  och tacksam! Stort tack! Jag fyller ju verkligen inte jämna år. Men jag är också glad och tacksam över att få fortsätta fylla år....och för varje dag jag får. Det är inte alla förunnat.

Alldeles nyss gjorde jag smeten till sockerfria kokostoppar. Lät den stå för länge i kylen.  Den blev väldigt smulig.  Smulade ner min smuliga "smet" i lite mindre bullformar eftersom det var stört omöjligt forma några toppar av den. Nu har jag gräddat dem och det blev alltså liksom lite platta kokostoppar i flottiga formar. De står och kallnar på spisen. Sen åker de in i frysen. Jag köper choklad imorgon att smälta och ringla över så det ser mer sofistikerat ut. Om det nu nånsin kan se sofistikerat ut med flottiga pappersformar?
Bestämmer mig för att: Flottiga Pappersformar Är Petitesser.

Förresten, igår skulle jag ha en tv kväll. På tv 4 Film var det "Bristande bevis" med  Sir Philip Anthony Hopkins. Den började bra. Den fortsatte bra. och efter en tredjedel av filmen så somnade jag när det var reklampaus. Vid Krakows alla grodor!!! Jag är skitsur för det. Jag MÅSTE ju få veta hur det går!
Är den någon som har denna film så vill jag gärna låna den.

Idag kom det ett par som skulle hälsa på. Jag hade fullt upp ute och ville bli klar för att sen komma efter in till dem och gubben min. Men jag glömde säga det. Jag bara tänkte det. Så när jag var klar och skulle gå in till dem allihop så hade de redan farit. Å, vad otrevlig jag kände mig! Attans skit! Vad ska de tro om mig?
Nå, gjort är gjort. Jag får skärpa till mig på den fronten och inte vara så otroligt tanklös och disträ.

Katten kom hem.  Bäst jag lägger mig nu. Hejsvejs!

Lammkotlettgryta

Grytan puttrar på spisen. Egentligen ska man ha en tanginegryta men det går lika bra med gjutjärnsgrytan och locket på glänt. Rörde ihop en marinad på rapsolja, chilisås, några hackade vitlöksklyftor, lättsaltad soja, balsamvinäger och en burk skivad  ananas med spad. Ananasen skar jag i mindre bitar. Ananas mörar köttet. Som kiwi. Marineras max ett dygn. Nu marinerade jag bara några timmar. Lyfte ur kotletterna och brynte dem runt om. Hällde på marinaden och skalade två frusna stora tomater som jag hackade ner i grytan och så lite vatten. Nu får det koka ihop i några timmar. Vattnet ska koka bort och kvar blir en smakrik mustig sås med jättemöra kotletter. Ris till. Eller bröd. Eller potatis. Eller grönsaker. Vilket som...

Årets första gräsklippning utförd. Vi behöver verkligen ett uppsamlarkit på trädgårdstraktorn. Det hade underlättat. Nu måste jag nog ut och räfsa gräsklipp och forsla bort lite löv. Ett flugsnapparpar har flyttat in i holken. Lite svårt se om det är talltita eller flugsnappare. Svalorna är tillbaka. De var borta ett par dar.

Jag har fått några plantor av dottern. Jag trodde det var blåeld men det är nog vallört. Funderar på var jag kan sätta ner den så den får vara ifred för traktorer och gräsklippare. Den är invasiv så den ska inte ner i någon rabatt. Kanske uti ladan? Bladen är jättebra att låta förmultna som marktäckning kring tomatplantor och bärbuskar. De innehåller mycket kalium. Man kan göra gödselvatten också. Jag är inte så road av det. Gödselvattnet brukar bli fullt med äckliga fluglarver och dra till sig äckliga varelser. Hellre då marktäckning och förmultning. Nässlor och rallarrosen är bra till kompostering. Ta dem innan de går i frö!

Nu går jag ut och härjar runt lite. Insuper allt det gröna och gödslar där det behövs...