Lilla mamman passar sin tremännings två små gryn och hus medans föräldrarna är på semester. Hon bjöd in mig och jag åkte dit två dygn. Passade på göra lite ärenden på dagarna men onsdagen var riktigt tung och flåsig. Orken ville inte finnas där. Blir svimfärdig av sånt som normalt inte fordrar någon ansträngning alls. Vad som var skönt att slippa, var att springa till parkeringen stup i ett och ändra parkeringstid. Glömmer jag av det, blir det ju parkeringsböter. Så var det ju inte nu. Jätteskönt!
Härligt få tid till småprat om allt och inget. Ser att hon är sliten och trött. Mest på grund av jakten på studierna och poäng. Önskar jag kunde göra något. Men jag kan bara finnas där. För henne.
Idag åkte jag till graven. Med viss bävan. Skulle jag säcka ihop eller orka? Jag orkade. Det gick till och med lite lite bättre än igår. Var inte lika fullt dålig som tidigare dagar. Hoppashoppas att det här kufiska ger med sig. Tar en dag i taget. Lillan fick höstfint på graven. Inte så fint som jag skulle vilja. Det finns inte så mycket att välja på när det är höst. Lyktan ville inte stå spikrakt. Det stör mig. Kämpade med att försöka få till den riktigt rakt men fick ge mig till slut. Ljung, lammöron och lite vitmossa pryder graven. En liten ängel finns där också. Någon hade satt dit ett trådhjärta med pärlor och hänge. Det var så skirt och näpet vackert!
Självklart blev resten av dagen vemodig och tårarna trillar av och till. Inte vill jag att det ska vara så här. Lillan min på kyrkogården. Då är det skönt kunna umgås med små gryn och bara vara. Grynen och jag målade fåglar och en luftballong. Klippte ut dem och tejpade upp dem överallt. De fick namn också...Klara, Tyra, och allt vad det var..Kvitterill dök upp och det blev fart och fläkt. Så sitter tjejerna sen ner bredvid varandra och Glada grynet säger till Kvitterill: " Din mormor Eva har en Åsa som heter syster". Sötunge!
Jag hade gärna stannat där längre men det finns saker att göra hemmavid också. Låneböckerna skulle återställas och nya böcker lånas. Gå igenom posten och såntdär. Har lite pappersarbete som ska göras men jag har skjutit upp det och låter annat komma emellan. Inte bra.
Väl hemma känns det lite tyst och tomt. Jag har inga problem med att bo i "ödemarken" men med bara Katten och Gubben blir det lite väl ensidigt. En hund och ett par hästar hade varit gode bra att fylla upp livet med. Nää, det kommer inte att hända. Rätt vad det är så är jag uppbokad på allt möjligt och har jag djur, lämnar jag dem inte. Dessutom har jag blivit alldeles för harhjärtad och ängslig. Oroar ju mig jämt och ständigt för Mojo. Det räcker med katt och Gubbe.Sen är jag ju inte särskilt frisk heller. Men jag hoppas på att bli. Nångång.
Hoppas jag orkar med att gå lite imorgon. Jag behöver insupa lite sjöluft, se höstfärgerna och njuta av september. Hoppas solen tittar fram imorgon. En disig dag är också okej.
Det är ju höst. Då ska det VARA höst.
Ljuva Vemodiga September....
