Tesil till min lilla samling

God fortsättning!

Snön från ovan

bäddar in hela världen i ett vitt,lätt, fluffigt täcke.Så här ska det se ut! Nu är det riktig vinter. Bra skoterföre. Snösvängen har fullt upp. Likaså vår lilla röda traktor. Gubben har installerat nån form av värme och gjort en "tätad" traktorhytt så nu stormtrivs han och fryser inte alls. Det är ju bra. Nu stundar julen snart och en massa bestyr är det, de här sista dagarna. Letade en juklapp till min kollega. Insåg att jag ändå vet alldeles för lite om henne trots vi jobbar tillsammans varenda dag. Att jobba så nära varandra så mycket och ändå aldrig kunna umgås så som arbetskamrater gör.Det beror inte alls på oss. Det beror på våra arbetsförhållanden, villkor eller vad det nu kallas. Jag hoppas att hon gillar klappen. Letade först en helt annan sak men fann den inte. Det fick bli den här. Det är iallafall sånt man inte köper åt sig själv för att man inte nänns göra det. Tror jag. Ah, skitsamma. Nu e det gjort, iallafall! Slog in två av Kottens klappar. Det är kul slå in julklapparna. Har köpt en liten julklapp till Lilla Mamman som hon inte har och jag anser hon behöver. Den står inte på hennes önskelista, om ni undrar...köpte den ändå.

Härute dalar snön ner på alla taken....
Alla sover. Både stora och små. Endast jag är vaken....

Vem tror du att du är?....

eller vad programmet nu heter. Såg Jerry Springer leta reda på sin historia och sin släkt. Det var faktiskt gripande och väldigt sorgligt. Hemskt bedrövligt. Lilla mamman grät massor. Jag kunde inte gråta om än jag också blir tagen av det oerhörda, nästan ofattbara folkmorden som skedde då. Samtidigt undrar jag hur man kan göra ett sånt billigt skräpprogram som han gör. Då han har resurser att göra något meningsfullt. Göra skillnad. När han nu stått inför den fasa och vanmakt som hans folk fick utstå. Som flera andra folkslag också fick utstå. Det var ju inte bara judar. Det var romer och funktionshindrade och många andra.

Det finns fortfarande kvar, ett dolt förtryck, den där rädslan, det man inte känner till eller förstår, vill man ha bort. Eller ha kontroll över. Veta bättre än de själva eftersom vi "normala" är fler än de andra. Förhindra att "de där" blir fler. Det kan bli hur tokigt som helst. Eftersom det finns en strävan i att följa de normer som råder. Men vem bestämmer dessa normer. Vilka referensramar finns? Vet man tillräckligt för att fatta de beslut som påverkar människors liv nu och för alltid?
Att vi är olika är en tillgång. En resurs för samhället. Varje människa föds helt och totalt unik. Det är en mänsklig rättighet att få ha ett fungerande kommunikation, tillhöra en kultur, känna sig stolt och glad för den man är. Få känna sig enastående värdefull och enastående unik. Bli bemött med värdighet och respekt.
Oavsett vilken härkomst man har.
Vilket funktionshinder man än har.
Vilken kultur man än tillhör.

Vilodag....

Gör just ingenting idag. Tvättar lite bara, ska packa för avfärd och veckans jobb. Mår bättre än igår. Men trött har jag varit, sovit mycket och länge. Jag blir så trött av att ha ont. Nu har jag inte ont längre iallafall. Tack Ipren!
Uschligt kallt är det ute. - 18 grader.
Jag ska leta fram långfilsingarna. Var jag nu har dem?
Diska ska jag göra också innan Gubben kommer hem.
Äta borde jag också. Har ingen matlust.
Det får bli nåt litet och lätt.
Ska kolla om det blir repris på luciamorgonen på TV. Missade den totalt.
Jag gillar inte riktigt luciavakan med tanke på att många ungdomar festar då. Ängslas alltid för att nån ska frysa ihjäl ute i snön.

Hoppas bilen startar snällt nu i kylan då jag ska till lilla familjens lya.
Ta väl vara på varandra.
Njut av glögg, lussekatter och pellerkakkom!

Önskelistor till Tomten...

Kottens önskelista:
1. Kära tomten, Jag vill ha två beyblade
2. Legocity Polisstation
3. En stor beyblade
4. Spel till Play Station 2
5. Snäll lillasyster
6. Bra jojo
7. En XT mini. Tack.
8. Önskemaskin
9. Tio tusen

Kvitterills önskelista:
1. Katt
2. Låtsastupp
3. Hund
4. Smink
5. Barbie
6. Musikinstrument (Trumpet)
7. Lila nagellack
8. Salt godis
9. En beyblade

Lilla mammans önskelista:
1. Snälla och söta barn
2. En VW Passat kombi
3. En iPhone 4
4. Ett presentkort på IKEA
5. Ett årskort på Step In
6. Tålamod
7. En apsnygg väska
8. Ett lösvirkeshus
9. Rekonstruktiv kirurgi
10. En schysst dator

Krassligt..

Jag är krasslig idag. Skulle bort imorgon men jag får ställa in. Viktigare är att bli kry till jobbet. Datorn är också krasslig. Den ska få bli genomgången och förhoppningsvis kureras under jul. Lilla mamman hjälpte mig med en del i fredags i datorn men det behövs någon med lite mer kunnande så den inte kraschar totalt. För vad gör jag då? Jobbschemat och allt annat man får via e-posten. Usch, jag gillar inte den här sårbarheten som jag får när jag vant mig vid mobil och datorn. Lasse Åberg har en härlig inställning. Undrar om han kunnat låta bli skaffa sig en mobil än? Det handlar inte om att vara världsfrånvänd utan mera som att fråga sig själv vad man verkligen vill ha och behöver. Att verkligen medvetet VÄLJA och inte bara dras med i den allmänna hysterin över måste-ha-saker. Nog vänjer man sig fort. Väldigt fort.

Tänk om jag skulle börja från noll igen. Med vad jag ska ha, angående materiella ting. HUR det skall vara. VAD det skall vara Vad jag ska OMGE mig med.
Vad jag ska ägna mig åt. Vad min tid ska gå till, egentligen. Mmm, liksom man måste göra en ordentlig djupsökning i datorn och gå igenom ALLT så borde jag göra likaledes med mig och livet. Orka. Jag e krasslig. Jag har mött, sett, hört, kramat och pussat Kvitterill och Kotten idag. Umgåtts med Lilla mamman lite. Tänt ljus på graven. Det summerar vad som är viktigt för mig. Nu ska jag unna mig vila. Krypa ner under filten, få upp värmen, dricka bubbelvatten i ljusgrön glaskupa.
Hej så länge världen!

Boken i söndags...

fångade mig från första stund. Välskriven och lätt att förlora sig i. Men hu så hemsk. Sträckläste den förstås, med illa dold avsmak och äckelkänsla. När jag läst klart var jag så bedrövad. Att det ska finnas ont här i världen. Att oskyldiga barn ska fara illa. Jag kommer aldrig, aldrig att kunna förstå. För det finns inget att försöka förstå. Nej, det ÄR inget att förstå...Jag är bara så ledsen över att det förekommer och finns.

Då är det bra med program som: " Så mycket bättre" som kontrast till bokeländet. Med värme, närhet, kärlek och humor. Tomas Di Leva är en tuffing i sig som får mig att le. De är allihop en samling sköna varma människor som törs vara det de är. Längtar tills nästa avsnitt. Tror det är det sista? Snyft...

För övrigt är det fullt program från morgon till kväll hela veckan. Jag har sovit dåligt de senaste nätterna. Det tar på mig mentalt. Liksom att jag är en såndär människa som blir stressad invärtes på nåe vis. Jag har inte lätt för att stressa opp mig men istället så är det som om kroppen liksom kejkar ihop och tar stryk. Ögonen krånglar, huden krånglar, bihålorna krånglar ÄN!..Eksemet har krånglat konstant faktiskt ända sen jag började mitt nya jobb. Nu när jag tänker efter noga så läkte det under sommaren och började om sen i augusti. Längtar efter ett inre och yttre lugn som inte infinner sig. Hur finner jag den? I nuet och varandet. Mhm...det lär nog dröja ett bra tag innan jag landar i något nu och varande.

Nog gafflat! Jobb väntar. Ha en skön kväll ni andra. Somliga jobbar i otid oxå..Jag gör det nog mest i otid. Att vara i tid är tydligen definitivt inte min grej. Harkelharkel....

Fick en söt ljusboll

av rara grannarna i söta lilla huset vid storvägen. Där glittrar det vackert i alla fönster. Ja, det gör det i alla gårdarna i byn. Jag har inte fått opp allt. Men nu glimmar det vackert i detta fönster. Ljusen är tända och en skön bok väntar...jag borde packa...jag gör det sen...jag ska bara läsa lite först...

Dagens fadäs!

Hällde opp kaffe i shakern, hällde i pulvret , åsså skakade jag. Poff! Shakern exploderade och sekunden efter stod jag i ett chokladkaffenerstänkt kök. Luckor, tak, golv, väggar och jag bara gapade. Hela jag såg ut som jag tatt ett gjyttjebad. Vilken förödelse! En liten plutteshaker! Först gnodde jag bort allt i köket. Ett köksskåp var dessutom öppet. Det var bara att plocka ut o torka i skåpet o diska opp sakerna. Sen in i duschen o gno av mig. Dammsög golvet o skulle just till att skura då en förskräckligt stor spindel kryper opp på golvlisten. Då brast det verkligen. Gapade o skrek på Gubben som aldrig kom. Hivade snyftande fram dammsugarn igen, släppte inte monsterspindeln ur sikte samtidigt som jag startade och anföll med munstycket i högsta hugg och sög in kräket! Lät den stå på o väsnas i hallen utifall att,. Tog en lugnande rök innan jag slutförde moppandet. Ja, jag vet, men det bara ÄR så, vissa dar. Jag drömde inatt att jag hade huvudlöss . Tänk er, kryp i håret! Så jag var inte rustad alls för mer kryp. Och absolut inte i verkliga livet. Inte idag. Sen skulle Gubben o jag äta ute. Han beställde pizza. Jag skulle ju inte vara sämre förståss. Inte kan jag äta en hel pizza. Det fick jag verkligen erfara. Det var dumt. Riktigt dumt. Men gott. Ett tag...

Hej världen!

Datorn tillbaka hos mig igen. Har varit utan hela veckan. Lånade ut den till lilla mamman som var i stort behov av dylikt. I och för sig så har jag haft fullt upp med jobb, knäckkokning och adventpyntning. I måndags var jag med bilen på däckkoll. Hade pyspunka på ett däck och väggreppet var uselt i högre hastigheter. Verkstan fixade punkteringen och balanserade alla 4 däcken. Nu är det nästan perfekt. Någonting är inte riktigt okej därbak, Jag känner en viss ... hur ska jag beskriva det? som om fälgen vore lite skadad eller nått. Som när man kör på de vita strecken i mitten sommartid. Knappt att det märks. Men det stör mig. Jaja, jag kan då inte göra mer. Gubben har fyllt år oxå i veckan. Middag och tårta blev det då.

Jobbade idag. Jobbar hela veckan måndag - fredag. Tvättar nu så det är torrt och klart för packning imorrn. Hoppas jag. Att det hinner torka till imorronkväll. Annars får jag väl åka hem måndagkväll och packa. Jomenvisstja! Imorgon kommer Kvitterills ribbotten. Ett tillfälle uppenbarade sig då en granne ringde och sa att de skulle på IKEA. Hurra för omtänksamma grannar! Jag hade inte suttit i sjön ändå. Min goaste, rara kollega skulle iväg dit längre fram så det hade fixat sig ändå. Nu gick det bara lite snabbare. Mhm, undrar var julaftonen blir? Och juldagen? Det är "borta"jul för en del av släkten. Jag har aldrig nån "borta"jul numera. Jag får kolla upp läget så jag får en hum om hur det blir. Hejsvejs!