Så bakvänt det är ibland...

Träffade en gammal vän från förr men prata hann vi tyvärr inte. Känns konstigt att äntligen träffas efter en lång tid och ändå ha så pass fullt opp med våra åtaganden, vara slut efter att vi fullgjort dem och då bara hinna säga några ord till varandra innan vi skildes åt igen.

Likaså att jag har kollegor jag jobbar med hela dagen och ändå hinner vi aldrig prata med varandra mer än det rent praktiska som gäller vårt jobb. Ändå jobbar vi sida vid sida, timme efter timme tills arbetsdagen är slut.

Förlorar mig i doft-minnen på vägen hem: Dolce och Gabbana parfym. våt labradorpäls, mjuk hästmule, bräckt vatten, nytvättad häst, nybadad hund, stallskorna, dybotten, bräckt vatten.... Det var föreläsning idag om social- haptisk kommunikation och om hur sinnen lagrar minnen i vår fantastiska hjärna. Därav min doftutsvävning.

Har sörplat i mig en massa kaffe ikväll. Hoppas det går att somna ändå. Jag behöver verkligen en god natts sömn!

Bloggförlamning har det vart nu bra länge..

får inte mycket annat gjort heller. Det vill vara segt, det här livet jag lever.
Har varit på 50 års kalas. Mysigt folk, god mat och gubben sov djupt hela vägen hem. 4 års kalas med lilla Kvitterill dan därpå. Idag har jag klippt bort allt långhåret. Jag och jag. Frissan gjorde det. Hur det blev? Ja, jag vet inte. Det blev väldigt kort. Tunt. Kallt. Genomborstat och välkammat. Det här är inte jag. Nåväl, det växer ut. Allt det risiga är iallafall borta. Frissan gjorde så gott hon kunde. Hon var pratglad och trevlig. Jag var ju som en annan velpotta. Det är konstigt, hos frissan får jag svårt att förmedla min vision av klippning och frisyr. Jag är faktiskt bekvämare hos tandläkarn´.

Jag borde göra en del. Jag får det inte gjort. Då hamnar allt annat också på efterkälken. Anteckningar, räkningar, högarna med post, papper, viktigt och skräp.
Hemmet ser ut som en gammelungkarlslya. Blä. Det här är inte jag.
Mycket är.... inte jag.
Har ingen gnista till att göra något åt saken.
Det får bero. Tills vidare.

Har dock kört tre maskiner tvätt OCH hängt opp dem!

Free spirit!

Classic jars, Strong elegance och Prince Bajan är fina. De tre tulip tavlorna i gult, orange och rosa är roliga.

En av favoriterna

är konstnären Joadoor! Jag jagar ett tryck med kant 50 x 70 som heter Adorable I. Jag har Adorable 2. Det är den ni ser här i detalj. Vill oxå ha Free Spirit i samma format som mina Touching horses som hänger i vardagsrummet.

Huserar hos lilla familjen

i veckan. Här är skönt att vara. Tog med mig min dator så vi inte skulle behöva ha tillgång till bara en. Vad händer då? Jamen, självklart. Den funkar inte. Behöver uppdateras. Orka. Det tar SÅ lång tid med mobila uppkopplingen. Det låter jag allt bli. Uppdaterar sen med fasta nätet. Lånar lilla mammans dator...

För övrigt så är det skönt att vara här som sagt. Vi måste inte vara oppi varandra. Vi bara är. Finns. Surrar då vi känner för det. Bollar tankar. Gör något var för sig. Som nu. Hon fipplar med mobilen. (Ja, jag vet. När gör hon inte det.)Jag skriver i bloggen.De små sover. De är så fina. Att få ta del av det vardagliga är så mycket värt. Det är barnen som är det viktiga. Hur stora eller små de än är. Vare sig de finns eller inte. De som inte är här nu - har ju varit här. De har också sin plats. Kramade lilltjejen idag. Som ju är ganska stor nu och tagit sitt körkort. Jag är så glad att hon finns. Gav henne en kram och sa det.

Jag har också gjort någonting som jag inte gjort på många herrans år. Jag har beställt en tid hos frissan. Om det blir en ny frisyr vet jag inte. Jag är inte så road av frisyrer. Något lättskött och som jag absolut inte behöver öda tid på. Något extremt kort blir det inte heller. Jag får resonera med hon som håller i saxen så blir det väl ett resultat där efter. Skrivet med glimten i ögat: Ni ena, envisa gubbar med bestämda åsikter behöver inte käbbla med varann om det. Det är mitt hår. Inget slagfält. Mitt val och jag som ska leva med det.

Mörket har sänkt sig över världen härute.
Det finns olika mörker beroende på var man befinner sig.
Här finns mycket som lyser upp. Nermörkt blir det aldrig.
Inne är det varmt, skönt, trivsamt och skogsmusfritt.
Ridå!

Humöret är i botten, viljan likaså

jag känner mig redigt nere och det verkar så förbli.
Jag har gjort såntdär nödvändigt härhemma som att dammsuga och tvätta.
Det hjälpte inte upp humöret så värst. Ska ta och fara till lilla familjen i veckan. Hoppas jag orkar med att jobba. Det får helt enkelt lov att gå.
Det är som att livets elände hinner ikapp en ibland och liksom stannar kvar för jag är för trött mentalt för att mota bort den och hitta mina små glädjeämnen i vardagen. Vardagen känns mest slitsam och saker och ting är inte riktigt vad de borde vara. Jag kan inte göra så mycket åt det NU och jag blir frustrerad av det.
Nästan så jag får ångest. Eller så har jag det sorgesamt. Kanske en kombination av båda. Nåväl, imorgon är en annan dag. Ingen panik. Det går över så småningom. Det blir lättare. Nångång. Tur är väl det.

Vårkänslorna försvann och snön kom..

Hur hittar man något positivt i det? Att det BLIR vår ändå till slut.
Mars, april och maj...okej, tålamod och positiv inställning.

Lilla mamman är borta för världen ÄN. Jag har ställt fram frukost, kokat kaffe och ägg. Ätit min frukost. Stökat undan frukosten. Slötittat på tv. Funderat på vad jag ska åstadkomma idag. Väckt söta snark-ungen min o talat om att klockan var närmare halvelva. Hon sover än. Nu är det en timme senare. Jag ska ta mig en lättare lunch och röja lite. Det ser för trist ut här. Hur fasen kom ficklampan, spiken, nubbarna och el-grejerna in i köket? Här ska de väl inte vara! Grrr.....
Jag går in på hemnet och lattjar lite där.

Skotta lagomt idag, det tinar snart bort igen.

Gullhumlorna sover..

sött i sina sängar. Det vart en riktigt bra dag. Köttsoppan värmde gott. Ostmackor till. Kvitterill bakade en sockerkaka och den blev perfekt. "Å, så GOD sockerkaka!" sa jag till henne. "Jag vet." svarar hon sådär självklart och medvetet som bara hon gör. Brorsans familj fixade en supergod Snövit-tårta med en söt ros och gröna goda blad med päronsmak som Kotten åt upp med stor förtjusning. Lilla familjen bidrog med barnens bullar. Vi rymdes alla tio runt bordet. Jag hade räknat med åtminstone tolv pers. Två kunde inte komma. Asch då. Köttsoppa lockar inte när kopparslagarna härjar. (Det gäller iallafall för den ena..)

En stol håller på att braka ihop. Det är den som hade en spricka från början. Jag struntade i att tjafsa och be om att få byta ut den. Nu ångrar jag att jag inte gjorde det. En stol ska väl åtminstone hålla... nej, den SKA hålla i herrans många, många år! Så jag är lite sur på mig själv just nu. Jag får kolla med snickarn om det går att göra nån hållbar lagning? Annars får det väl bli som med kopparna. Att de blir färre och till slut har man en hel del udda koppar i en salig blandning. Är det så att den blir kaffeved så köper jag EN stol av en annan sort. Bara för att! Jag egensinnig? Måhända.

Dagens krämpa: Jag har nån inflammation i höger käkled eller nå´ som går upp mot tinningen. Det gör ont i tinningen när jag gapar. Helsjukt! Vad gör man? Tar en ipren och hoppas att det går över.

Nattinatti

Vilken härlig morgon!

Visst blåser det lite friska vindar men det var bara skönt under promenaden nu på förmiddagen.Jag fotade vår lilla rådjursautostrada oppe på vägen. Som ni ser trafikeras den livligt av traktens rådjur.

Lilltösen klarade teorin med glans. Grattis! Nu är det bara uppkörningen kvar.
Resten av dagen går åt till att städa, tvätta och komma i ordning lite här hemma. Ska på möte ikväll och imorgon kommer lilla familjen. Då blir det köttsoppa till middag med klimp. Har bett mina föräldrar komma då också. Vi ses alldeles för sällan. Överlag har jag inte haft tid till att umgås med släkt och vänner någonting alls under lång tid. När jag haft tid så har den gått till lilla familjen. Det är tråkigt att en del av mina vänner tror att de är lågprioriterade. Så är det verkligen inte. Jag har inte gått och blivit högfärdig eller märkvärdig. Det enda märkvärdiga med mig är bara att av nån konstig anledning så tar ALLT jag gör längre tid än för någon annan. I det fallet funkar jag som nån sorts sengångare. Jag har bara inte det där ruschiga, fartiga sättet som många har. Nåväl, var och en gör så gott han kan. Nu ska jag lägga ner min dyrbara tid på....städ och tvätt. Suck!

Nu är det faktiskt kväll

och dagen idag har varit lång. Håller tummar och tår för en lilltös som gör sin teori imorgon. Hoppas, hoppas det går vägen! Likaså hoppas jag det går bra för mina goá vänner som nu har ett fint tillfälle imorgon att berätta om hur landstingets olika verksamheter blir tillgängligt för dem. För ett gott inflytande och en god delaktighet fordras det att tolkverksamhetens resurser utökas och anpassas till de behov som finns. Det handlar om demokratiska rättigheter. Det handlar om att ha möjlighet att delta i det samhälle vi lever i. Att interagera med vår omgivning.
Sånt som är självklart för de flesta. Gå på föräldramöte. Gå på barnbarnens skolavslutning. Åka in till akuten. Gå på scrapbookingträff. Om du inte hör och kanske inte heller ser och inte får tolk till det du behöver, då får du vackert låta bli det du hade tänkt göra. Det krävs inte så mycket. Det krävs bara lite engagemang och förståelse. Det krävs att vi får tillbaka lite av våra skattepengar. För hur mycket av dem kommer oss tillgodo egentligen? Det är inte mycket. Mina döva föräldrar har båda jobbat hela sitt liv och betalat skatt. Det de fått tillbaka är en bråkdel av vad de fått betala. Pappa som vill följa med i vad som händer och sker är utestängd från sina regionala nyheter på tv. Fortfarande. Regionala nyheter har vi ju haft ett bra tag nu.

Å, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Visst, det är många som kivas om skattepengarna och vad de ska gå till. Tyvärr så finns det en grupp som blir eftersatt för de har så mycket annat att klara av så de orkar inte riktigt med att vara tvungna att slåss för sina rättigheter som borde vara självklara. Som att nyheter och information ska vara tillgänglig för alla som vill ta del av dem.

Med hopp om ett samhälle för alla som är olika.

Sov gott!

Inget nytt... bara samma gamla vardag lixom..

Jobbar, jobbar och jobbar. När jag inte jobbar så sover jag.. nej, inte nu... räkningarna ska göras, en aning för sent men bättre det än inte alls. Jag kom faxist hem kvart i nio nu ikväll.

Det är prio ett: Räkningarna. Prio två är att orka opp imorgon. Prio tre är att hinna i tid. Prio fyra är att köra lugnt och försiktigt så kortet får vara kvar ini plånboka. Prio fem är att äta som jag ska. ( så skedde inte idag. TVÅ rulltårtskivor med grädde, en chokladboll och en havrechokladkaka!!!Helt puckat!) Prio sex: göra ett bra jobb. Prio sju hinna med allt som sackar efter. Å, vad tröttsamt det blev....
jag gör om det: Prio ett: LEV NU! Dricker just nu ett underbart japanskt grönt te med citron och ingefära som jag fick av rara kusin vitamin igår. Den doftar gott. smakar gott. Jag hoppas den gör gott också. Det känns då så. Välgörande gott!
I snygg jumbokopp.

Kram allihop!