Nattpromenad i gott sällskap

Så! tog en kort promenad med coola katten min. Jag säger bara en sak: Jäkla mygg! Vattnade amplarna och de växter som behöver lite vätska för överlevnaden. Man har lovat regn på måndag. Hoppas det blir så.

Kikade upp i det blå efter fladdermöss. Såg inte en enda. Sommarnatten mörknar. Vi går mot mörkare tider. Sablar, snablar vad fort tiden går. Nyss var det midsommarnatt. Snart är det sensommarnatt. Sen blir det höstnatt. Nå, de är ljuvliga de också. Helst om det blir indiansommar. Brittsommar. Varm höst. Då kan man sova ute i september. Vill tända en liten brasa men det är så väldans torrt att det törs jag då rakt inte. Suktar efter sällskap så här mitt i natten. Gubben har lagt sig, den tråkmånsen. Kunde jag, skulle jag gått och badat. Ett midnattbad. Men det är den här sabla olämpliga tiden i månaden. Eftersom jag inte har det som andra normala människor så är det verkligen inte lämpligt just nu. Gissa vem som ska kasta sig i vattnet när den här perioden är över! Vad jag längtar....

Halvett på natten. Skogen är svart. Himlen är dovgrå. Undrar hur det ser ut på stugan Yttre Näsudden just nu? Belysningen från stugorna på Fårön och fastlandet Långskatan speglar sig säkert i vattnet. Stadens belysning brukar lysa upp himlen i söder. Annalkande soluppgång lyser upp i nordöst. Jag vet hur det brukar se ut. Ser det för mitt inre.  Vid midsommartid kan solupgången vara så intensiv i norr att fönsterglasen i söder som speglar den, gör att husen ser ut att brinna hej vilt inuti. En lite skrämmande syn. Men fantastisk!

Nej, nu ger jag mig iväg till sängen. Katten är inne. Han har fått sitt efterlängtade godis och gått och lagt sig i dubbelsängen bredvid gubben. Ha det gott nu kära läsare. Var ni än är.

En ny tropisk dag i norra Sverige gryr om ett par timmar.

Tropisk värme här i Skogen

Vi har haft en riktig värmebölja den senaste tiden. Över 30 grader och mer. Katten Mojo ligger i tvättrumman hela dagarna och är ute och springer om nätterna eftersom jag sover med öppet fönster. Nej, det var ju inte riktigt sant. Jag är också vaken mer än halva nätterna och sover länge om dagarna. Jag har ju semeeester!

 I övrigt händer det inte så mycket. Ingen orkar just någonting i värmen. Allt är torrt ute. Gräset har gulnat på sina ställen. Träden törstar. Den här vinterbilden ser SÅ skön ut. Jag ska ALDRIG mer klaga på vintern. Haha, det löftet lär jag ha glömt om några månader.. Nå, vintern är lång och sommaren är kort. Det är bara att njuta av den medans den varar. Jag har iallafall läst ut 6 böcker. Håller på med den sjunde som är lite tråkig och seg. Stickar disktrasor som sen ska ner till vännen i Ystad med posten. Det blev ingen semestertripp till Skåne nu under semestern. Spar pengarna och ska spara ihop till en ordentlig reskassa så får resan bli av längre fram i tiden.

På grund av värmen har jag inte heller rantat omkring på stigarna i skogen. Kvällar och nätter har förvisso varit svalare men fulla med mygg och även knott på vissa ställen. Bitska bromsar på dagen. Idag såg jag faktiskt inte till en enda broms. Hoppas den värsta blodsugartiden snart är över så jag kan börja spatsera omkring igen bland gran och tall.

Att stanna hemma och ha semester är inte så enkelt. När jag åker bort kan jag koppla av på ett helt annat sätt. Är jag här, ser jag allt som behöver göras. Det är så lätt hamna i en massa "Måsten". Jag bestämmer mig för Hakuna matata inställning. Bannlyser stress och jäkt. Motar bort det dåliga samvetet över den totala lättjan som får råda fastän jag befinner mig hemmavid. Det är bra för mig. Och hjärtat mitt.

Livet vore näranog perfekt om jag blev med en stadig cykel, en bra båt och gick ner en sisådär femti kilo. ;-)
( Jaaa, jag har letat och letat på webben efter en cykelkonstruktion som ska hålla..)

Perfekt kan det också vara att njuta av en grann, stor mugg fylld med gott thé!  :-)

Familjeträff på Näsudden

Igår åkte jag ut till stugan. Där var min lillasyster, storebror, mamma och pappa samt min systers man. På bilden ser ni mina syskon med sjön Rävahavet som bakgrund, Till vänster kan man skönja Fårön. Vädret var fantastiskt. Varmt och soligt. Framåt kvällen höll sig myggen borta på grund av den lätta svalkande brisen från sjön. Syrran bjöd oss allihopa på en god kycklingwok i en muurikka över öppen eld i solnedgången.

Jag njöt av teckenspråksmiljön. När brorsan berättade om dråpliga episoder med bilar och motorer så är språket så totalt levande och uttrycksfullt och omöjligt att återge i sin helhet i skriven eller talad svenska. Det har sin alldeles egna dimension som helt enkelt bara måste upplevas. Visuellt härligt nyanserade berättelser att njuta av och följa med i. Sådana gånger känner jag mig så rik och tacksam över att jag fått växa upp mitt i denna helt underbara form av kommunikation vars like inte står att finna i talade och skrivna språk. Alla språk har förstås sin unika charm. Men det är underbart att ha ett språk som tillför det där lilla extra! Det där som fattas mig i skriv- och talspråken.

 

Goa, fina mamma och pappa! De bor just nu också ute på stugan och njuter av stuglivet som är rätt komfortabelt med el och rinnande vatten jämfört med då de byggde stugan. På den tiden fanns ingen el därute och vatten fick vi hämta i en kallkälla ett par kilometer bort. Det var gasol till kyl och spis och ett bilbatteri till den pyttelilla teven. Första åren gick ingen bilväg dit ut. Vi fick lämna bilen ovanför "flaskhalsen" och gå. Bära på allt som skulle med. Jag minns att jag kunde sätta mig på tvären och vara omedgörlig. De var tålmodiga. Väldigt tålmodiga med mig som kunde vara totalt omöjlig. Helst om jag såg en spindel. Sådana finns det ju förstås väldigt gott om här. Alltid.

Så småningom tillkom en väg ända ut på udden. Vilken lyx att kunna köra fram till stugan med bilen. Slippa kånka på alla pinaler. Idag är den vägen till största delen asfalterad. Gasol är ett minne blott. Vattenhämtningen likaså. Även den tvåhjuliga gräsklipparen. Idag finns maskiner till allt. Bensindrivet och eldrivet.

 Schersminen som är på bilden här nedanför står i all sin ljuvliga, väldoftande, överdådiga prakt. Den är så vacker nu när den blommar. Roligt att se att den trivs där jag planterade den för många, många år sedan. 

 

Förr stod den gamla granskogen mörkgrön, och hög bakom de här stugorna. Idag är det öppet och luftigt. Solen kommer fram så mycket bättre. Men nog var det grant med de ståtliga, urgamla granarna som nu inte längre finns.

 

Hunden Rutan, syrrans Berner Sennen övervakar mattens matlagning. Där syrran är, är också Rutan. Hon bara fullkomligt ÄLSKAR sin matte. Världens mest lojala hund jag någonsin mött. Jag lovar! Rutan har bara ögon för sin matte och vad hon gör och inte gör. Lyder henne i allt och gör allt för henne. Den här varma dagen är det inte alltför roligt att vara en pälsig alp-hund. Som den bergshund hon är, gillar hon inte vatten. Hon får ändå vackert finna sig i att bli avkyld med vatten då och då för att inte bli överhettad i värmen.

Storstugan bak rallarrosor och tuvsippor. I södra Sverige frodas lupiner. Här har vi rallarrosor som växer längs dikesrenar och vallar. Rena rama ogräset. Ett vackert ogräs. Tuvsipporna trivs väldigt bra i sandholmenjorden. Det är bra. Det får de fortsätta med.  De är så tacksamma att odla, de rara små liven.

 

 

 Lillstugan. Den har fått nytt plåttak och en del gamla brädor byts ut. Den ska målas om och få en lite annorlunda karaktär. Även Sjöbodan som står intill kommer att få samma färgställning som Lillstugan. Det blir spännande. Det är verkligen dags måla om. Sjöluften och solen sliter hårt på färgen.

 

Tuvsipporna igen

 

Sjöbodan och himlen. Buskarna till höger borde bort.... ja...

 

Storstugan igen. Bak den finns en till boda med ved-del, bastu och dusch-del och sov-del.

Stigen ut till bryggan. 

Lördagen den nittonde juli tvåtusenfjorton

Legat till sängs i stort sett hela dan i detta kanonväder.  Sent igårkväll såg jag en film. Väldigt bra och mycket hemsk. Pojke i randig pyamas tror jag den heter. Se den! Om du kan och orkar.

 Har läst tre böcker. Två humoristiska och en verklighetsskildring. "Glada hälsningar från Missångerträsk" av Martina Haag, "Kaffe med Rån" av Catharina Ingelman - Sundberg och "Ögonblick som förändrar livet" av Annika Östberg.

 Jag har skrattat. Jag har gråtit.

 Filmen och alla tre böckerna väcker eftertankar och känslor. De ligger ändå inte så långt ifrån varandra även om de handlar om vitt skilda saker. Etniska och språkliga minoriteter. Äldrevården och om att bli äldre. Rättssystemen, kriminalvården, makten och maktlösheten.  Det finns gemensamma faktorer.

Förresten så gillar jag Norges kriminalvård skarpt! Deras låga återfallsprocent borde uppmärksammas i norden och i världen. OM nu den bild som visas upp är sann?

Kommer att fortsätta läsa fler böcker ikväll och imorgon eftersom jag inte är i skick till något annat. Det är bara att anpassa sig till rådande läge. ;-)

Sommardag hemmavid

Tvättar tyger som jag ska sy överdrag av sen. Då de torkat. I den här värmen lär de torka fort. Fina, go'a grannen kom ner med sommarläsning! Jag läser i den här när vädret tillåter:

Den är rogivande att vara i och gungar stillsamt trevligt. På önskelistan har jag två solstolar, en trädgårdspaviljong och så skulle jag vilja göra om gräsmattan uti husgaveln mot öster.Där vill jag ha ett rejält trädäck med en upphöjd rabatt runtom. I rabatten ska det vara löjtnantshjärtan, fänrikshjärtan, riddarsporrar, olika sorters liljor och pioner. Sen behöver jag ett rejält uthus för utemöbler och sånt som bör stå inne på vintern. På sommaren skulle jag vilja ha uthuset som en sorts uteplats under tak. Det ska ha stora öppningsbara dörrar...Jaja, drömma kostar inget...

Bilden nedan är en stor lila/vit ampel som jag inte kunde låta bli att köpa för den kostade bara 125 kr. De fyllda småpetuniorna är så söta! Jag sparar de hållbara amplarna och kommande år köper jag  plantor och jord att fylla dem med.

Samernas föreningshus precis nedanför kyrkan i Fatmomakke har exakt den ljusa gulvita gräddnyans jag vill ha på byggnaderna här. Ljusgrön dörr och vita knutar samt dörr- och fönsterfoder ska vara vita. Hur i helskotta får jag tag i färgnumret? Batteriet i mobilen tog slut fort så jag kunde inte ta några bilder därifrån och ladda gick inte heller i gubbens bil... enerverande...Det var bara att lägga undan mobilen tills vi kom hem igen.

 

Express-semester 2014

Bilsemestern i år varade nästan i ett dygn. Med sambons bil till Fatmomakke och tillbaka.Vi körde härifrån via Skellefteå till Lycksele. Därifrån till strax före Villhelmina på en mindre väg, 360 tror jag det var, finns Stöttingberget, (så stod det på skylten, men på informationsskyltarna stod det Stöttingfjället?!) Berg eller fjäll. Vilket som. En hög höjd är det. Här finns en vacker kyrka och kyrkogård. Jag tycker om att besöka kyrkor och kapell. Det är något visst med dem. 

Kyrkogården ligger i sluttningen från kyrkans långsida och neråt. Vacker och..får man säga inbjudande? Det finns bänkar här och var som manar besökaren att sätta sig ner och bara ta in den rofyllda atmosfär som råder här mellan träden.

Mjukt rundade gångar. Förutsättningarna här skapar just den här kyrkogården. Den följer naturens form. Det tycker jag om. 

Jag höll på att tappa balansen när jag tog det här fotot. Hade skor med rundad sula och nykommit ut ur bilen. Vacklade ostadigt fram som om jag intagit mängder av alkohol fast jag endast brukat vatten i värmen. Tyvärr var kyrkan låst. Det gick inte se hur den såg ut inuti. Kanske blir det tillfälle för det en annan gång? 

I Villhelmina handlade vi rökt röding, kaffeost och tunnbrödschips att ha till middag. I Villhelmina finns inte Max. Frasses finns. För dem som inte kan vara utan. Vi föredrog annat. I Saxnäs har vägverket en alldeles fantastisk rastplats. Återkommer till den. Väl framme i Fatmomakke knatade vi upp till kyrkan och skrev i besöksboken. Jag satte mig en stund på en kyrkbänk inne i kyrkan. Tänkte på alla dem som varit här vid livets alla skeden.  Vi gick via kyrkbyn tillbaka. Förresten, tätade man timmerstugor även med skägglav? Jag såg något som jag först antog var tjärdrev. Väldigt bekant struktur på det där tjärdrevet.. så kom jag på att det är ju skägglav! Det där får jag undersöka mer om sen.

Vi åkte tillbaka till rastplatsen i Saxnäs, åt middagen och jag gick ner i vattnet och badade! Vattnet var iskallt, gubben muttrade och ogillade mitt tilltag men det var jätteskönt att få doppa sig i det klara, friska vattnet! 

Sen for vi tillbaka till Villhelmina, därifrån till Storuman till Lycksele. 

Strax norr om Lycksele, vid elvatiden , sa jag till gubben att se upp för älgar för nu rör de säkert på sig i den ljusa "skymningen". Då såg vi två stora, granna, ståtliga älgtjurar! De stod på en höjd och betraktade oss då vi körde förbi. Lite längre fram såg vi en älgko beta åt vänster till. Hon var lika grann, hon. Lycksele har verkligen välmatade fina älgar! Sex rävar såg vi också på hemvägen varav tre lekfulla, söta ungar. En "spännare" enligt gubben. Emuer eller nåt strutsaktigt såg vi på ett hemman. Gubben sa att det var absolut tranor! Jag vidhåller att det INTE var tranor. Där är vi inte ense. DET är vi överens om. 

 Fullmånen, stor och vit, följde oss ovanför trädtopparna, 

samtidigt såg vi en begynnande, rosafärgad soluppgång den allra sista biten hem.

Samma dag hölls den årliga grillfesten i vår by. 

Den missade jag. Nästa år ska jag delta.

  

Sommarbilder från Brännkläppen

Minst en gång varje sommar hälsar vi på i Brännkläppen. Familjen Brännströms sommarställe.  Svägerskan är en riktig fena på att grilla. Köttet blir alltid mört, smakrikt och gott! I fjol var vi med om tidernas värsta åskväder. I år sken solen, vinden fläktade, brämsen var omöjliga och jag njöt av att gå barfota på myrfria gräsmattor. De har INGA myror! Jag tror nog att det är bara där jag kan gå barfota nästan överallt. Vi tog en liten promenad på eftermiddan men söta hunden Harry fick stanna hemma. Han låg i duschbodan hela dagen. Först framåt kvällen kom han fram. Klok vovve. Harry har en ursöt vinkel på sina öron. Helt betagande! Han vallar fåglar och fångar möss. Mössjakt gillar matte inte alls!

Två sovstugor och en boda som rymmer allt man behöver härute som dass, dusch och ved.

Makarna Brännström,  herr Johansson och alerta Harry.

Snart vankas det grillat till middag. Framåt kvällen söker vi skydd från mygg och knott i röken från myggspiralerna på altanen. Det har kommit en ny sorts myggspiral med citrondoft. Faktiskt rätt okej.

 

Myrfritt gräs. Överallt. Det gillar jag stort.

 

Idel rosa lupiner vid häggen. De blommar som bäst nu.

 

En söt stuga med brutet tak som består av två rum. Kök nere och sovrum uppe.

 

Farmors små rosor...

Det är inte min farmor. Det är gårdens farmor. De tidigare ägarna sa farmors buskar och blommor om det som fanns här. Det fortsätter jag med. Tror inte farmorn tar illa upp. Hennes enkelblommande rosor doftar hur ljuvligt som helst!

Igår gick jag knappt 6 km i värmen. Fram och åter till Gravlund. Skulle gå igen senare på kvällen men fick sällskap av katten och han går i så maklig takt att jag hinber göra en hel del övningar medans jag väntar in den där Ferdinand-katten vi har.

Skulle avsluta kvällen med en kall öl och en liten mysbrasa.  Det blev inte riktigt så. Gubben kom ut och stälkde till med en jättebrasa som jag då måste vakta till drygt 04.00 på morgonen... gick och duschade bort all rök och eld. Då fick jag....en jätterejäl kärlkrampkänning. Det var läskigt. Hjärtat liksom krampade. Tänkte först jag skulle ringa 112. Sprayade några puffar och väntade på att det skulle släppa. Det tog en liten stund. Sen blev det bra. Lade mig och somnade så småningom.

Idag är det väldigt varmt så jag tänker ta det varligt. Även om jag inte är rädd för att dö så vill jag ju förstås vara kvar så länge jag kan och får. Jag har gjort och varit med om en hel del. Det har gjort mig till den jag är. Jag känner mig tillfreds - om än inte alltid helt nöjd - med det.

Ändock, var ny dag, har oändligt mycket att ge.  Det vill jag dela med dig, och dig, och dig!  Med er alla. ♡

I städartagen...

Gör ett avbrott för lite kaffe. Tankarna vandrar medan jag gör rent i vårt lilla hem. På hur livet kan vara, är och blir. En god vän håller på att mista sin livskamrat som drabbats av en sjukdom som gör att personen sakta försvinner men är ändå kvar i livet och kan så vara i många år till. Det där är ingen lätt sak att förhålla sig till. Att sörja den man älskar, som lever. Att sörja den tid man trodde att man skulle få tillsammans. Sen. Längre fram. Då vi går i pension och har tid för varandra. Plötsligt finns den tiden inte längre. 

Det är ledsamt många som känner sig ensamma, rädda eller oroliga. Olyckliga.

 Jag önskar jag kunde säga: Var inte rädd. Du är inte ensam. Bry dig inte om vad andra tycker och tänker. Älska dig själv och älska livet. Ta vara på nuet. Finn din balans i din tillvaro. Du styr själv över vem du är och ska vara. Ingen är perfekt och felfri. Tack och lov för det, förresten!

Bilderna nedan är tagna under en härligt magisk kväll med äldsta barnbarnet. Bara trollen och vittrorna fattas....

Gäddan i vassen såg vi klart och tydligt. Den var inte hungrig...

 

Älven och vi.

Haft semester i dagarna två

Igår åkte jag ut på Näset, närmare bestämt till Harrgrubban om jag sett rätt på kartan? Det var varmt, vackert och soligt. Vadade i vattnet, grillade korv, drack kaffe, drog ut en kanot och hade det härligt i mysigt sällskap. Brände mig en aning i ansiktet av att ha varit i solen lite för länge.

Idag åkte jag ut till Pite-Rönnskär. Jag har velat dit ända sen vi flyttade hit. Idag kunde jag äntligen komma mig ut till den lilla vackra ön. Vädret var inte det bästa och det blåste rejält så håret blåste loss från snodden och flög åt alla håll. Det var hög luftfuktighet och det började regna strax innan vi skulle hem. Havsluft luktar SÅ gott! Det är något speciellt med den och trots vädret så trivdes jag fint, gick på stenar och spångar, kikade på ön lite varstans utom åt väster till. Det här gör jag gärna om. Då det är bättre väder och i trevligt sällskap. Något gott att grilla, något svalkande att dricka och många timmar tillgodo....

Fyren på Pite-Rönnskär

  

Skottkärreparkeringen vid bryggan. Skottkärra är ett måste med allt som ska fraktas med båt dit ut. På vintern tar man det mesta med skoter och kör på isen så länge den bär.  Från båt och brygga är det skottkärra som gäller. Helt klart!

 

Kapellet på Rönnskär. Omgivet av vatten i tre väderstreck.

 

Imponerande och vacker fyr. Söta små stugor kring dess fot.

 

Himlen, havet, vinden och jag.

 

Kapellet har ett fönster på vardera långsidan och ett på gaveln. Två av dem är med "levande" glas av äldre sort. Glömde av att kolla det tredje. Det fanns så mycket atmosfär att ta in och riktigt vara i.