Juligt kök

Julen 2012 hemma i köket. Mycket vitt, lite rött och blått. Lagomt med pynt.

Fönstret vetter mot söder. Det är tre stora fönster i köket. Norr, söder och öster. I norrfönstret där arbetsbänken finns har jag en jalusihissgardin av björk. Det underlättar gardininköpen. Fixar då gardiner till bara två fönster.

 

Österfönstret med soffa och bord samt sex stolar. Liten kisse i soffan studerar de tända adventljusen.

Årets allra, allra sista dag.

Nyårsafton firar vi hemma i godan ro. Jag har inventerat skafferi, kyl och frys för att se vad jag kan sno ihop för mat utan att behöva åka och handla. Så här blev det: Nyårsmiddagen består av ugnsstekt klyftpotatis med timjan, lättrökt, lättstekt fårfiol med paprika och smörslungad brysselkål. Till kaffet en Anton Bergh, en såndär choklad, plommon i madeira kaka. Gott, enkelt och alldeles lagom till oss två. Gubben dricker mjölk och jag en riktigt torr cider. Båda införskaffade på Coop.

Jag sov uselt inatt. Jätteuselt. Drack alldeles för lite igår och någonting slog fel. Det var än sendrag, än kramp i något av benen eller fötterna om vartannat, stup i kvarten, in på morgontimmarna. Väldigt tröttsamt. Det hjälpte inte att dricka mycket.  Det gick till sig till slut efter en multitablett med mineraler och vitaminer. Jaa, jamenvisst låter det knasigt men det funkar. Så fick jag äntligen sova ostört några ynka timmar. Därför är dagens ledord: Lugnt och skönt!

År 2012 kommer att kännetecknas som året jag fick min första hjärtinfarkt. Jag hade hellre velat ha något annat stort att komma ihåg i samband med 2012. Suck!

Nåja, största glädjen alltjämt är ju Lilla mamman och de små. Kvittar vilket år det är. Likaså mina fina, ovärderliga vänner som jag håller av så mycket. Vissa av dem träffar jag kanske bara någon gång någonstans men den här känslan av värme och "bry sig om" består och finns där, oavsett tid och rum.
Love it.

År 2013. Tio år utan Johanna. TIO!  Jag kan inte sätta ord på det. För de orden finns inte.
Obeskrivligt. Så är det. Hon skulle ha fyllt tjugoåtta år.

Jag ska fylla femtio. Nästa år har jag levt ett halvt sekel. Fem decennium. Ett halvt århundrade. Då ska vi ha fest! Jepp. För lilla mamman ÄLSKAR att ställa till med fest. Det ska hon få göra. Jag ska bara andas jag... lite djupt och avslappnat och inte fundera eller oroa mig över vad hon nu ska hitta på. Jag är en opretentiös varelse och vill så förbli. Även när det är galej. Åh, när man fyller femti sluter hela byn upp mangrant. Himmel! Hoppas alla får plats!

Slutskrivet för i år. Tror jag.

Stor varm bamsekram till dig som läser mina ord.
Minns varje dag att du är viktig för någon.
Var rädd om dig!

Det är mycket jag aldrig tänkt på förut...

När jag ringde efter ambulans, dvs 112 så SA jag redan då att jag använder teckenspråk och teckenspråkstolk. Ambulansen kom efter en timme. Jag satt i soffan och kippade efter andan. Killen frågade vad som hänt. Han ville ha en redogörelse. Han behövde göra en bedömning av vilka åtgärder han skulle sätta in. Likadant på akuten. Läkaren där skulle ha redogörelse av mig. Herrejisses! Jag fick faktiskt ingen tolk förrän i Umeå den 12/12 !

Frakt och förflyttning....

Här skjuter en liten hobbit vid namn Jonas mig på bår till sambulansen.  Nästa bild är tagen inne i sambulansen..

Öppnar sjuk- och gnällbloggen. ;-)

Då ska vi se, kära vänner.... I tisdags kände jag mig en aning bättre från flunsan. Det bådade gott. Halv tre på eftermiddagen fick jag en hjärtinfarkt. Idag är det fredag. Jag har hittills överlevt. Infarkt såväl som ingrepp och operation. Jag har fått somna och vakna nu i tre dygn. Jag hoppas det ska gå lika bra nästa dag. Och nästa... Kroppen ska läka. Hjärtat ska läka. Det är lite enahanda tillvaro här på lasarettet. Det ska bli skönt då jag får komma hem. Det är nog bra jag är kvar här ändå. För jag..kan nog lätt rusa åstad. Jag glömmer att jag faktiskt inte är hel.

Ligger sjuk...

Värst är ledvärken, hostan och andningen. Jag ska ta hand om mig, vila,sova, läsa o dricka mycket. Skriver in det här från mobilen. Bloggen ligger nere tills jag är bättre. Annars blir det bara en sjuk- och gnälljournal. Besparar er från det.
Kram så länge!

Tisdag hela dan..

Jag njuter faktiskt av ensam-tiden på dagarna. Att pula på med ditt och datt här hemma i Mojos sällskap. Fast han sover mest. Kvart över två kommer Gubben hem. Sjuk, hostig och vissen. Aj då. Det är ju inte bra. Hoppas jag slipper åka dit på det. Håller tummarna för det.

Läser inbjudan till Julgröt och årsmöte här i byn. "I samband med kaffet håller vi årsmöte." står det. Hm. Jag ska boka tolk. Hur lång tid tar det att äta julgröt? Usch, jag vill ha klara besked. Exakta tider.
Nåja, jag får gissa och så hoppas på det bästa.

I år blir vi fler personer till julgröten. Två hushåll har flyttat till byn.
Undrar om vi ryms i lilla rummet eller om vi ska vara i den stora salen?
Tidigare år har vi trängt ihop oss i lilla rummet till levande ljus.
Ätit gröt med kanel och skinksmörgås. På sidobordet står glöggen, pepparkakorna och knäcken.
Det är rätt mysiga årsmöten här i byn.

Å, jag kom på att jag har glögg hemma.
Tar och värmer en skvätt!

Det snöade rejält igen i eftermiddag...

Gubben kom hem en timme senare än vanligt på grund av det ymniga snöandet. Just nu är det uppehåll och - 14 ute. Jag gick ut för att sopa av bilen och flytta på den. Postade ett brev uti byns lilla brevlåda som står vid byagården.  Den såg ut som en liten vit marshmallow på en pinne. Sopade av den och körde hem. Tänkte köra in bilen i garaget. Ställde den utanför porten, drog i handbromsen men den rullade ändå bakåt. (Marken lutar där.) Drog lite till. Bilen rullade. Tog i rejält och pang! Nu har jag ingen handbroms längre!!!! Ack och ve! (Nog för att jag inte lät sådär. Jag drog alla de fulord jag kan. Det får man. När man sliter sönder en handbroms eller tappar en gädda. Då får man det.) Imorgon ska jag kontakta verkstan. En handbroms och ett icke fungerande fönster. Precis före jul. Hur roligt är det!
Förresten så var "min sida" i garaget full med allehanda pryttlar. Jag parkerade bilen på gårdsplanen.

Dags att leta fram långfilsingarna. Det blir morgondagens projekt.

Hm, jag borde inte vara chockad..

,,,men det är jag. Det är svårt att ta in vidden av det hela. Lilla mamman håller nu på med något som handlar om barnböcker, dess författare och ja, barnbokslitteratur, sånger och ramsor. Hon ville  ta över den stora barnbokssamlingen som finns här. Så gott som alla gamla klassiker finns där blandat med nyare böcker. Jag lovade henne dem. Så säger Gubben att han har eldat upp alltihop. Allt. Det var inte bara barnböcker, det var...mina.. vuxenböcker också... ALLT är borta. Uppeldat. King, Koontz, Edgar Allan Poe, Jack London, Colleen McCullough, Alexandre Dumas. Hundratals böcker.

Nej, jag finner inga ord. Det här är för svårsmält.

Adventtid är här

Med den kom första riktiga snöfallet. 1a advent blev vit och fin. Snön värmer inombords på något sätt när den ser så mjuk ut där den ligger och så ljust som det blir med den. Innan den kom var naturen nästan kall och ogästvänlig, grå, brun och trist. Sjön var krabb med vita gäss på vågorna. Vattnet hade en djup, elak blåsvart färg och jag kände: Näe, så här ska inte min vinter vara!
Nu är ordningen återställd.
Vintern är som den ska.
Än så länge...

Förra veckan kändes det mesta motigt. mest på grund av övergången mellan AF och Försäkringskassan. Brevet som inte kom iväg och ersättningen som blir gräsligt försenad Det påverkar så mycket runtikring och till slut kändes det rätt eländigt. Det är ju väldigt lätt att tro att allting är värre än det är när man känner att man inte har kontroll över ekonomin. Inkomster och utgifter. Pratade med Lilla mamman och med hennes underbara insats återtog vi kontrollen. Jag fick en puff i rätt riktning. Det känns väldigt, väldigt skönt. Det var inte alls så illa som jag trodde. Det blev tvärtom istället. ;-)

Vi kan alla bli lite bräckliga ibland. Det behövs egentligen inte så mycket för att det ska kännas okej igen. Någon som förstår. Någon som vet. Någon som gör något.
Ibland är det jag. Ibland är det du. Ibland någon annan.

Idag fick jag glada nyheter via mobilen. Kanske , kanske jag ändå får ett jobb.
Inte nu på stört, men så småningom. Det får ta sin tid. Men jag känner mig glad och full av tillförsikt.
Jag ÄR en resurs. Jag ÄR en tillgång. Det känns bra.

I dessa dagar planerar jag föreningsverksamheten, information, bokar tolk,
skriver in möten i agendan, bokar biljetter och håller tummarna för hälsan min.
Har läst Elly Griffiths senaste bok. Jag tycker om hennes böcker.  Har också avverkat Belinda Bauers "Ni älskar dem inte". Den var otäck. Jag tycker inte om den. Det finns riktigt otäcka böcker - som jag ändå paradoxalt nog tycker om. Men den här är inte en av dem.

Ta hand om dig själv. Du är viktig för någon.

Kram!