Tiden och jag

Vi har aldrig varit kontanta med varandra. Så fort jag är inblandad går tiden helt eljest. Så har det alltid varit. Undrar om mamma gick över tiden med mig? Säkert....Hur jag än gör så vill det sig inte funka som det gör för andra. Ja, jag är ju van. Andra kan få det lite omständligt med det. Nå, ingen är perfekt.

Allra minst jag. Nu är det tänkt att jag ska äta sunt, leva sunt och gå på mina hjärtträffar. Hm. Jag har inte fått en krona än i ersättning. Jag får ta vad som finns i skafferi, kyl och frys, låta bli bilen så mycket jag kan och har inte råd åka på hjärtträffar än. Så knasigt!

Idag blev det fiskpinnar ( Jaa, jag vet. Inte precis bästa hälsomaten. Men det är gott nån enstaka gång.) med spenatstuvning och blom- och grönkåls-mos. Pressad blodapelsin på fiskpinnarna och massor med citronpeppar. Urgott. Det hade räckt till två matlådor också. Gubben tyckte det var så gott så det blev inget över. Nehepp. Jag blir lite kluven där. Roligt att min mat är SÅ god. Är den god blir det "dyrt". Hm. Utan ersättning från staten blir det ju att vända på slantarna. Varje matlåda är "dyrbar". Usch, det känns lite jobbigt med det här resonemanget för mat är mat! Det vill man inte snåla med.

Det måste jag säga, att barna aldrig har saknat mat medans de bodde hemma. Hm, måste fråga vad Lilla mamman minns? Jag minns att jag handlade och trixade i det längsta och var jätteduktig på att få ihop det. Idag är jag lite slöare, bekvämare. Jagar inte på rea sådär som förr. Det går ju åt så lite då man bara är två.

Tvättade skorna idag. De håller längre om de tvättas då och då. Jag är så tacksam för de maskiner vi har. För det rinnande vattnet. För elen. För värmen. Jag kommer aldrig upphöra över att tycka att det är jätteskönt och underbart att ha det. Liksom ett hem. Jag måste ha varit en hemlös trashank som inget ägt,  i mitt förra liv! Amish kanske? Varje kväll tappar jag upp vatten i vattenkokaren. Bara utifall att. Bra att borsta tänderna med OM vattnet blir borta. Om och utifall att följer med mig i livet. Det har nog Lilla mamman märkt. För ibland kan jag skicka med henne sånt som kan vara bra att ha och slippa köpa själv. Som hushållets förbrukningsvaror. Tvål, tvättmedel, typ.Dem kan ju inte Gubben äta opp. Sånt går bra hamstra upp ett litet förråd med. Djupfrysta grönsaker också. De får vara ifred.

Igår kom syrran oförhappandes förbi. Med sig hade hon två sorters riktigt spännande te. Den ena inköpt i en tebod i Uppsala som min barndomsvän äger. (Det var en nyhet för mig. Rolig nyhet!) Vad jag blev avis! Oh, vad roligt öppna en tebod med....Embla eller Lovis eller nån annan god vän. Så kul! Barndomsvännens mamma ser ut som Bambi minns jag. Barna hennes också. Stora, stora, vackra rådjursögon.  Iallafall, därifrån kommer Kalahari-teet. Uppfriskande gott. Doftar apelsin och är ett rött te. Det andra var från någonstans i Skåne och är vansinnigt urgott! Chili choklad- te. Jag dricker te hela dagarna. Kaffe måste jag ha på morgonen. Annars sover jag hela dagen. Morgonte med koffein funkar bra också. Ja, sånt finns. Sant!

Det ligger döa näbbmöss på altanen. Simba lämnar presenter här. Han kan väl lämna dem hemma på sin egen altan! Fast lite gulligt är det väl. Fina Simbapojken. Mojo bara sover och sover. Jag blir nojig till slut. Är ingen cool matte. Nä, jag är nojiga människoslaven. Öppnar dörrar och fönster och passar upp på livsnjutaren i allt han vill. Så är det när man har en "aristocat". ;-)

Nu ska jag gå och obarmhärtigt vinna WF!

Må väl. Kramas mera!

Gårdagens gräsliga fadäs

Hur det än är så är jag tacksam att jag bor med naturen inpå knuten. Skogen, rådjuren, älgarna och allt vi får se, lilla katten och jag. Det är någonting med naturen som är så SKÖNT att se och vara i. Syrran visade bilder från New York. Kul att få ta del av vad de upplevt. Jag känner igen mig mycket också från platser man sett i film och TV. Det jag lade märke till (så dumt det låter!) är att det är en STAD! En storstad. Vill du se något grönt finns en liten plätt till park och så stranden och vattnet som ju också är natur på sitt sätt. Hm. Hälsa på där ett tag går nog an. Men sen skulle jag få lappsjuka. Säkert som amen i kyrkan! Jag behöver träd, jord, himmel och horisont. Love it! De åren vi bodde på stugan var vackert men mindre baki bålken än vad det är här. Här blir mer nermörkt. Inget ljus som lyser upp från staden.  Jag är inte mörkrädd alls. Inte heller ensamrädd. Inga problem.  Se en skräckis ensam mitt i natten kan vara läskigt. Ser dem hellre på dagen faktiskt. Men det är den enda kymigheten jag har...tror jag. ja, åsså krypen.I alla hus jag bott, har skogen varit inpå knutarna utom det allra första huset. Det var mitt i ett villaområde. Men oh, nu minns jag att jag var faktiskt allra mest rädd där när jag gick hem ensam med Lilla mamman som då var bebis. Kände mig aldrig ensam i huset fast det var tomt. 

Igår röjde jag i dusch/ toa/ tvättstugerummet. Pulade på på ställen man inte bryr sig om annars. Det vart så prydligt så. Så i all den jävla prydligheten sätter jag ner locket. Vi brukar alltid ha den uppfälld. Går ner, pular på med allt möjligt härnere, postar brev, diskar och spelar wordfeud med svägerskan. Jag har upptäckt en sak om mig själv. Jag är en wordfeuddråpare av värsta sort! Lyckan är fullständig, hänsynslös och total när jag vinner. Om jag inte vinner är det bedrövligt.
Hursomhelst, i vanlig ordning skjuter jag på att gå på toa tills det är nästintill katastrof. Då rusar jag uppför trappan i galopp, genom dörröppningen i sprinterfart samtidigt som byxorna åker ner och jag slänger mig på stolen. I mörkret. Locket är nerfällt. Ridå!

Det blev många fula tankar vill jag lova. Många fulord också. Såpa, ajax och klorin!  Jag ska LIMMA fast locket mot behållaren! Nä, det ska jag inte. Jag ska ju kunna skura den.
 "Å, vad gott det luktar här! Har du skurat?"  utbrast Gubben glatt då han skulle duscha efter jobbet.
"Mhm" svarade  jag.

Trevlig lördagkväll

ute på Trundön. Gamla goda vänner surrar och minns. Det är skönt bara få vara mitt i nuet i köket och se den vackra rimfrostkvällen i fullmånens sken över fruset vatten genom fönstret. De är riktigt rara ikväll gubbarna, pratar varmt om släkt, vänner och bekanta. Vilka som finns och inte längre finns. Känner mig privilegierad som får ta del i det. Det är skratt och lite gråt och livet som det är.

Silver i hår och läsglasögon på. Åren går för dem båda två.

Men åh! Hur DUM får man vara?

Har väntat in min ersättning med spänning tills jag insåg idag att den kommer inte! Efter att ha lusläst informationen som finns på FKs webb och ringt till dem så fattas det en ynka blankett till!!!!! Jag är så arg. Så frustrerad. Så ledsen. Visst får jag pengarna så småningom någon gång. Men jag skulle haft dem NU! Eller snarare imorgon. Jag trodde de hade alla blanketter. Ska jag skratta eller gråta?

Jag får inte vara disträ, sjuk och mossig. Nä. Jag ska vara alert, på hugget och ha störtkoll på alla lägen oavsett vad det är. Hjälp! Hur orkar man det? Känner mig jättekorkad för att jag har missat den här grejen med FK. Man ska inte tro. Man ska VETA. Lusläsa ALLA papper man får. Vem har ork till det efter en hjärtinfarkt? Nää. Fy farao för papper och byråkrati.

Det tog mig hela dagen att bringa nån reda i det här. Ringa hit och dit. Ringa banken och be om anstånd och sådana saker så det inte blir ännu mer tråkigheter att vänta. Nu är det bara att vänta på blanketten som fattas. Den går inte att skriva ut från webben av nån anledning men ska komma med posten.

Imorgon blir det lite åderlåtning i rör som skickas till labb. Det är inför koll och läkarbesök nästa vecka. Förresten, jag var ju på väg bli sjuk men det vände. ALLT är inte pest och pina. Det glimtar till lite här och var. Det får gärna stråla ordentligt också. I form av riktigt trevlig lottovinst eller så. Bilen bara måste på verkstan. Motor, fönster och handbroms. Ja, jag är ju tyvärr ingen bilmekaniker. Nä. Men bilen går snällt iallafall. Trots översyn-misären. Trogna fina bilen.

De av mina bilar jag minns som trotjänare är den allra första vinröda Renault 10an. Den fick jag av min bror. Den som stannade om det regnade. Billig som tusan och tog ingen soppa. Gubben krockade med den så jag sålde den. Sen en grön Vaz. Den bara gick och gick. Jämt. Till slut gick den inte. Sålde den i Leksand. Sen den orange volvon med snygga lättmetallfälgar och sportratt. Den hängde med lääääänge. Tills den lämnade in. Gulvolvokombin, tegelröda diselmercan och så den här. Barnen älskade att åka bil. Ja, det blev många korta och långa äventyr, semestrar och turer i dem. Vi hade ROLIGT i bil. Massor roligt! Jag hade förstås fler bilar men de var opersonliga eller rackliga eller så hade jag dem så kort tid så det uppstod ingen djupare känsla mellan mig och bilen. Vilken som var allra bäst? Hm, orangevolvon, den var kvick, trimmad och kul. Jättesnabb.Tegelröda diselmercan var också bäst. På ett helt annat sätt. Otroligt skön glidarbil. Inget att ha bråttom i. Njutbar körning. Jag tror den rullar än. Det ska jag kolla.

En bra bil är trygg frihet.
Speciellt för den som ska hämta och skjutsa barn, dagis, skola, handla...
Håller tummarna för att lilla mamman hittar delar till sockerbiten sin.
Önskar jag kunde köpa henne en säker bil. Den hon har är usch.
Måtte hon aldrig någonsin krocka.

Inte ni andra heller. Kör försiktigt.

Sova hela natten Sova hela dan

Det är något som händer?.. jag sov hela natten, var opp i morse, somnade om till halvnio, tog medicin, somnade igen och igen till sextiden!!!!!! Känner mig som om jag inte är frisk. Som när man är på väg bli sjuk. Har tagit alvedon, dricker massor och håller tummar och tår. Här packas ingen väska förrän jag är frisk. DÅ vill jag ha- och behöver -miljöombyte!

Undrar hur sjukpenningen blir? Har förlängd sjukskrivning. Ska till läkaren i slutet av januari. Hälsocentralen innan dess. Det är mycket nytt att hålla reda på.

Vad sårbart tågtrafiken blivit. Förr kunde det vara nån försening på grund av vilt på spåret eller något annat. Men bara nån enstaka gång. Nu är det förseningar och tågstopp jämt och ständigt? Är tågen inte byggda för vårt nordiska klimat? Ska vi låta tågveteranerna ta över? Sänder medkänsla till vännen Lovis (Lovis = en sällsam kraft)  som suttit fast i många timmar på tåget idag. Hela sin lediga eftermiddag och kväll faktiskt. Så kostsamt. För tid - är något hon inte har gott om. Fullt upp jämt.

Lev väl

Rader i natten....i sällskap av katten

Känner mig riktigt dränerad, tom och fasligt trött. Klart det ska finnas sådana dagar också. Tiden går åt till bara det nödvändigaste. En sorts återhämtning skulle jag tro. Såg en film idag om Buddha. Siddhartha Gautamas liv från födseln tills han dog och vad han förkunnade. En bra film. Vettig och okej. Jag gillar den. Inga stora åthävor och överdrifter. Det jag också gillar är det här med medkänsla och att allt hänger ihop. Lite som ying och yang. Motsatser och att det ena kan inte vara utan det andra. För visst är det så. Oavsett religion, läror, teser och allt som finns så ska sunt förnuft, respekt och medkänsla råda för allt liv på jorden. Vare sig det handlar om människor, deras kulturer, djur eller de fyra elementen i vår värld.
Jaja, krypen också. Usch!

Sen råkade jag komma in i nåt homewifes någonstans på andra sidan atlanten. Herrejisses så tröttsamt. Orka! Hur självupptagen får man bli? De där programmen är bara för sorgliga med allt tjafs och bråk. Tala om ytligt. Jag får påminna mig om att jag inte har nån rätt att döma dem. Lika lite som nån har rätt att döma mig. Dock, det man inte förstår får man lämna. Och på så vis behålla sinnesro.

Nåt som gör mig väl till mods är att Lilla mamman och Stora björn verkar trivas fint ihop. Jag är så glad för det. Jag skulle aldrig lägga mig i eller nåt sånt. Nej, det sköter de bäst alldeles själva. Det är trevligt se en harmoniskt avslappnad relation som får Lilla mamman att landa i tillvaron på ett sätt som bara hon kan göra. Jo, hon är alldeles särskilt speciell. Ungen min. Så jag unnar henne så väl, en alldeles särskilt speciell person att interagera med i livet.

Nu kryper natten inpå. Jag ska försöka komma till ro. Det vill bli lite dåligt med det. Jag behöver bli fysiskt trött. Redigt arbete och frisk luft ger bästa sömnen. Så har det alltid varit och så lär det förbli.

Liten vän väntar på mig. Han vill något. Det syns i de blå, blå ögonen och de spetsade öronen.
Ska se vad det är han vill....
Gonatt.

Sambalkyckling

Vår ICA affär hade extrapris på kycklingfiléer. I röd/vit påse. De passar utmärkt till att göra sambalkyckling på i långpanna. Enkelt också. Gör man på två påsar så har man till matlådor för en lång tid framöver. Man kan ha det till ris, pasta, grönsaker eller i tortillawraps med sallad. Vad du vill.

2 msk soja
2 tsk sambal oelek
Vitlök om du vill
en burk skivade champinjoner om du vill. 
1 stor burk creme fraiche
5 dl grädde

Rör ner sojan och sambal i creme fraichen. Rör ner grädden. Jag brukar hälla lite i taget och vispa ner . Häller man all grädde på en gång blir det grynigt. Då blandar det sig inte lika bra. Lägg ut kycklingfiléerna på i långpannan. Häll såsen på. Sätt in i kall ugn och sätt på 150 - 175 grader i minst 90 minuter.

Skiva, tärna de överblivna fileerna och fördela såsen i matlådor.Går snabbt att värma i micron.
Urgott!

Söt citruspress och blodapelsiner

På Coop hade de den här glada citruspressen på extrapris för några veckor sedan. Jag har länge velat ha en. Den var så billig att det var dumt låta bli köpa den. Den väsnas ganska bra så det går inte att överraska någon som har sovmorgon med nypressade apelsiner! Om man inte är döv förstås. Jag är jättenöjd med den. Lätt att rengöra och den pressar ur apelsinerna bra. Jag tycker räfflorna i pipen är onödiga men de fångar upp kärnor och fruktköttet. En smaksak om man vill ha det eller inte. Bara plocka bort kärnorna och vicka lite på den så får man med allt det goda. Det är ju säsong för blodapelsiner nu. De är goda men sötare än vad de var förr. Jag föredrar den syrligare sorten. Färg och utformning på pressen är lättsamt enkelt. Tar liten plats och är lätt att ställa undan.  

Det ryms ett högt glas under.

Bra tillskott bland köksattiraljerna! Kort sladd är ett plus.

Lagar möbler...

Men det går inte. De tre benen är felkonstruerade! Finns det NÅN händig människa som kan laga till mitt lilla pelarbord? Som det nu är, är den hopplöst vind och sned. Ska ringa runt och kolla...

På middagsmenyn:

Kokt lax, wokgrönsaker, kall sås med rivna äpplen, sambal olelek, salt, fem peppar. Tunnbröd i änglaburken smör och så förstås citronpeppar till!

Jag är inte mig själv ikväll

Jag är på ett urbota gräsligt humör. Arg, frustrerad och känner mig som ett riktigt grått, tråkigt svinto inifrån och ut. Om jag kunde, skulle jag hämta yxan och gå ut och fälla ett träd och på så vis göra mig av med den dåliga energin. Fast jag skulle väl hugga mig i benet på nolltid förstås! Med min sedvanliga, enorma tur. Usch, jag gillar inte vara såhär. Negativt känsosvall som bara flödar över åt alla håll och kanter. Vad gör man då? Kokar en kopp te och försöker bli som folk. Ack ja. Andas djupt, människa. Andas djupt. Nej, det har inte hänt något speciellt. Det är bara en sån kväll. Många små små saker som stör jämvikten och till sist tar det över liksom.

Bäst jag gör mig en kopp te.

Förresten så är mina förnuftiga grannar Ask och Embla i byn världens sötaste.
Jaa, det är de verkligen.
Tur att de finns.

Krispigt vitt ute

Det är en hjärteknipande vacker vit dag! Himlen, träden och allting ute är frostigt vitt och fint. Temperaturen är på -10. En alldeles trevlig och lagom vinteratmosfär att vara ute i. Jag mår rätt okej. Blir fortfarande fort trött på ett lite annorlunda sätt än förr. Det är som att jag blir trött mentalt. I huvudet. Lite mysko känsla. Det är väl till nytta på något vis? 

Har fått en söt chokladtvål av fina L i Ystad. Den ska jag testa nu. Likaså någon doft från den urgulliga presentförpackningen Victorias secret. Den har jag fått av min beresta lillasyster som firat julen i New York. De julpyntar imponerande over there! Till och med utryckningsfordonen har en stor julkrans fastsatt framtill på grillen. Jag minns att sambulansen hade därinne, längst bak upptill i fönstret en stor röd rosett med två klockor. Det var julpyntet, det. Inget överdåd. Svenskt så det förslår.

Sydde de två naturfärgade linnekuddarna till soffan idag. Lade undan resten av linnetyget i det överfulla pysselskåpet. Där har jag tusen grejer som väntar på: Sen. Framöver. Nångång.
Det rimmar illa med Carpe diem. Lev nu! Gör nu! Det är nu eller aldrig! Ja, jäklars anåda. Så himla enkelt är det nu faktiskt inte här i livet.

Ska se om jag kan göra något för någon innan dagen gått till ända.
Gör det du med.
Lev väl.

Haha, bilden hamnade iallafall inte på sniskan den här gången!

Det går troll i mina maskiner...

Satte symaskinen på zickzack och den sydde ändå på raksöm! Fick joxa med inställningen fram och tillbaka innan den ställde in sig på zig. Tvättade lintyget och hade tryckt bort centrifugeringen. Jag VET att jag gjorde det för jag både dubbel och trippelkollade det. Ändå så centrifugerade aset mitt arma linnetyg! Tyget klarar sig. Det är ju nytt, men ändå.

Visst har jag det toppenbra men usch vad jobbigt det kan vara. Hemsk lingonvecka, bytt kläder tre gånger bara idag. Nog för att jag brukar ha det hemskt men det här är ju megagräsligt! Måste bero på de nya medicinerna? Jag tar mig ingenstans. Nejnej, det är bara vackert stanna hemma så länge. Det går ju över. Det är inte värre än att det går över tack och lov. Nångång. En sånhär dag längtar man ju till att få bli  "gall". ;-)

Slarvar med maten.. har ingen matlust. Det blir frukost och middag, typ. Idag är det hemmagjord pizza. Bubbelvatten till. Med citron. i största jättevinglaset. Min lilla vardagslyx. Skulle haft riktigt snygga tallrikar till. Nånå, de jag har får duger mer än väl.

Hjärtegoá glada nyheter!

Idag den 14 januari har Lilla Mamman, (dvs dottern min) och hennes vän nu utlyst att de trivs så bra med varann och har ett förhållande. Jag är så glad å deras vägnar! Blir så varm i hjärtat! Önskar dem all lycka och allt det där som man önskar "vuxna barn". Vad ska vi kalla honom då?
Får kolla med Lilla Mamman om det. Mer om det sen.

Ute är råkallt! Eldar i pannan och försöker hålla värmen. Tagit fram symaskinen och äntligen zickzackat linnetyget och stoppat den i tvätten. Vet ni att man får inte centrifugera linnetyger. Det bryter av lin-fibrerna. De ska hängas upp dyvåta och dropptorka. Det visste inte jag. Hupp! Strök lite ditt och datt och pular på härhemma och matar pannan med ved. Mamma Topsvipa ska få två par rosa ylletofflor till sin lilla kvicka unge. De kan nog behövas både i Kåbban och hemmavid i gröna huset.

Har bläddrat i miokatalogen och varit in på IKEA via datorn och gör mig omöjlig med drömmar om än det ena och än det andra. Samtidigt ÄR jag faktiskt nöjd ändå. Få vara frisk (Ähum, harkel..), må skönt och ha det mysigt härute i skogen!

Som vanligt blev den här bilden vågrät men så här ser gardinerna ut som kommit upp i kammarn/ vardagsrummet och gör rummet roligare.

Kvällsmys

Chokladljus, glögg och en kaka. Tände fem ljus till i rummet.Det känns ombonat och varmt med alla ljusen.

Upp med andra gardiner! Fira goda besked!

Efter att ha kikat på alla gardiner jag har så bestämde jag mig för de här i köket. De passar till det mesta och är ljusa med finstämda färger. De är dock gränslöst jobbiga att stryka! Jag insåg att strykjärnssladden begränsar rörelsefriheten så jag behöver köpa en skarvsladd till strykjärnet. Då kan jag ha bättre läge på strykbrädan och inte så infernaliskt trångt kring den. Det inverkar ju också på arbetsglädjen.

Jag tror jag sydde löpare i samma tyg. De är nog i byrån. Ska upp och leta alldeles strax. Den naturfärgade linneduken blir underbar att ha på bordet men med katten och gubben så gör jag bäst i att låta bli! Den får komma fram vid speciella tillfällen. Fast jag tycker varje dag borde få vara lite speciell. Jag önskar det kunde få vara det. Verkligen. Längtar efter torr och god kvalitetscider. I fina glas är det minst lika lyxigt som riktigt bubbel! Jag föredrar cidern. Faktiskt.

Sen en annan sak. En vän fick goda besked från mammografin. Ingen cancer. Vet ni, varje gång vi får goda besked från mammografin och cellprovstagning så tycker jag absolut vi ska fira det på något sätt! Det kan vara på vilket sätt som helst efter tycke och smak. Men fira det! Fira lättnaden, det goda beskedet och glädjen i och med detta! Vi är alldeles för bra på att vara ledsamma och för dåliga på att glädja oss. Goda besked ÄR stort och bra. Lova fira!

En gardinlängd som blev vågrät på fotot!

Det får duga. Usch vad bilderna blir gryniga när jag skickar dem från mobilen!

Men vad konstigt mönstrad den blev! Det där vågmönstret finns då inte alls i verkligheten.Tumavtryck på linsen?

Det går inte som jag tänkt....

Jag försöker ha framförhållning. Verkligen. Ändå så blir det bara knas. Jag fyllde i papperen som skulle iväg idag med posten. Insåg att jag skulle skicka med ytterligare två blad till för att det skulle vara giltigt. Jag hade ETT frimärke hemma. Kuvertet ska förstås ha två. Som jag inte har. Ser postbilen dra förbi, vända och fara. Brevet MÅSTE iväg idag. Det är försent att stoppa ner det i byns postlåda. Nästa närmaste postlåda är en mil härifrån men töms tio på morgonen. Den andra är två mil härifrån och töms klockan fem. Så jag kör sammanlagt fyra mil och köper ett frimärke till och postar det sabla brevet som kommer iväg idag! Passar på att handla mat och tanka och fönstershoppa när jag ändå är på vift. Och varva ner.....

Här hemma ser det ut som om vi är i färd med att flytta fast jag bara plockat bort julen. Städningen har jag inte kommit i gång med. Inte heller bestämt mig för vad som ska upp. Gardiner och sånt. Välja färg. Budgeten tillåter inga nya inköp så jag får vackert ta vad jag har och göra det bästa av det. Drömmer om en klädkammare, en såndär walk-in-closet, heter det så? men inte med kläder utan där gardiner, dukar, kuddöverdrag och sånt finns hopvikt, upphängt och uppradat, lättöverskådligt. Vad kul det vore med ett litet sånt rum!  Det är så lätt att en duk försvinner under de andra och man glömmer att den finns. En vän har utrymt en av sina garderober och hänger upp alla sina gardiner i den. Smart! De har inga vikta veck och hänger där allihop, raka och fina.

Mina gardiner ligger i kartonger. Kartongerna är i alkoven. Så blir det när det är snålt om utrymme. Det går det också. Dukarna och kuddvaren i byrån. Lakanen i den stora gamla rejäla jättebyrån som följt mig överallt genom åren. Den kommer från Ströms. Den stora norrbottensgården mittemot mitt föräldrahem. Jag älskar den byrån! Den är så stor att man någon gång i tiden sågat den i två delar för att lättare kunna flytta den. Tänk, allt den varit med om ...

Det är något visst med riktigt gamla bruksmöbler.

Ett varmt tack till er alla

Tack alla fina ni för presentkort, julklappar, paket, sällskap, presenter, lunch, mat, uppmuntran och allt jag fått under dessa dagar sen jag kommit hem! Ingen nämnd och ingen glömd. Det är gott att möta den värme och omtanke från er, var ni än finns och lever i vårt avlånga land. En varm kram till var och en!

Jag har varit på en första koll nu efter att jag skrevs ut. Allt var i stort sett bra. De hör av sig om det skulle vara något med de prover de tagit. Så långt känns det ju okej. Vad som inte alls var bra är att läkaren missat att informera mig om att man inte får köra bil på minst en månad. Ojdå!!!! Jag har ju kört bil ända från början efter att jag fick komma hem. Vad jag känner mig brottslig. Kriminell. Fast det var ju läkaren som klantat sig å det grövsta. Jag får heller inte äta ipren alls. Nehej. Det var ju bra att få veta. För läkaren hade sagt att jag fick det men jag fick inte överdosera. Men så är det inte. Totalt iprenförbud. Jäpp.

Jag hade tolk denna gången. Jag får veta att jag ska på hjärtträffar. Jag ser att de funderar på hur det ska gå till med tolk på träffarna. Jag sa att de ska bara ringa och beställa. HUR tolken ska jobba är inte deras ansvarsområde. Samtidigt förstår jag att de behöver få mer information. Det här med teckenspråkstolk är så nytt. Så ovant för dem.

Det här med mitt hjärta är nytt och ovant för mig. Jag behöver all information jag kan få. Jag vill inte att min dyrbara lilla tid ska gå åt till information om hur tolkning fungerar. Samtidigt är det så viktigt att de verkligen FÖRSTÅR hur viktigt det är att de beställer.

Härhemma pular jag på med vardagens lättare hushållsarbete. Haha, det var inte jag som sa det. Det var hjärtsköterskan! Lättare hushållsarbete går an. Och promenader. Ingen jäkt och ingen stress. Lättare sagt än gjort. När ALLA skrivare vägrar samarbeta med mig blir jag riktigt vansinnigt frustrerad! Till slut ordnade det sig. Men jag fick övernatta hos lilla mamman och fixa det dagen därpå, vilket var idag. Imorgon ska papperen iväg med posten. Får jag inte iväg dem imorgon totalhavererar mitt liv.
Känn ingen press. Nänä.

Nu ska jag iallafall koka te. Mormors rosegardente.
Det är inte min mormor. Det är Sota och Bangsis mattes barns mormor.
Tack vare henne fick jag smaka det här underbara teet!
Dags varva ner för natten.
Må riktigt gott nu, allihop!

Varje morgon känns ny

Jag undrar om jag någonsin kommer att känna mig som förut? Jo, jag är ju den jag är, som jag alltid varit. Det som är annorlunda är att jag nu ser till att mobilen alltid är laddad och med mig om jag går ut. Nitroglycerinsprayen är med överallt. Likaså nikotinsprayen. Förr var det cigg och tändare.


Jag är inte skraj för egen del. Jag tänker på Lilla familjen. Lilla mamman och barnbarnen. Jag VET vad jag betyder för dem. Liksom för mina nära vänner. Och det får mig att känna efter, kanske lite för mycket? , Vara försiktig, hoppas på ett långt, bra liv, försöka vara sund. Samtidigt ska jag leva " normalt". Jag gillar inte ordet normalt för det är helt och hållet subjektivt. Iallafall för mig. Jag är tacksam för att det har gått så pass bra. Än så länge. Tacksam för att jag förskonats från vanliga efterverkningar som ångest, rädsla, panik och depression. Funderingar och undran har jag. Frågor. Dem skriver jag upp till det första besök jag ska till efter hjärtinfarkten. Till det besöket är tolk beställd. ;-)


Hur mår jag då? Jo, relativt bra. Min krånglande axel har hoppat tillbaka i normalläge och funkar bra nu. Däremot har jag en lite konstig värk som tilltar allt eftersom dagen går. På morgonen känner jag ingenting. Det känns hur bra som helst. Sen så börjar det litelite smått och mot kvällen ömmar det inuti. Det känns som träningsvärk fast på ett ställe där man aldrig haft träningsvärk. Hjärtvärk? Ska det liksom läka? De har ju varit in och rört om. Är det därför? Hoppas jag får svar på det vid mitt besök.


Såg filmen Nu eller aldrig med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Sånt ska jag inte se nu. Stör mig på konceptet rik- fattig, glädje - olycklig och så vidare. Men trots det så tycker jag väldigt mycket om filmen, skådespelarna, värmen och det mänskliga som filmen är fylld av. Trots min rikedom i livet som inte kan värderas i pengar så skulle jag inte tacka nej till att vara lika snuskigt rik som Edward Cole. För visst underlättar det väsentligt! Då slapp jag vänta i minst ett halvår på att träffa vännen i Ystad. Göra en resa med var och en av mina fina vänner! Inga stora saker, en biltur till Norge med en, Hurtigrutten med en annan, hotell Storforsen, värdshusveekend, Haparandadagar..åka till Island med lilla familjen och bjuda dem på en resa till Paris, London och Egypten. Själv vill jag inte dit. Känner ingen längtan alls efter storstäder och dylikt. Faktiskt.


Åter till verkligheten. Att göra år 2013: Promenera varje dag. Handla sunt. Spara. Inte röka. Ta vara på dagsljus och sol. Daglig uppdatering med Lilla mamman. Umgås med vänner. Jobba för en värld MED döva och teckenspråk.....för en värld för alla. En värld för dig och mig. För oss.

Puäh! Dags att kavla opp ärmarna.