Majbrasan har falnat och mörkret breder ut sig

Det bjöds på våfflor i byagården som alltid vid valborgsmäss. Nästan hela byn sluter upp med släkt och vänner. Likaså några sommarstugeägare. Åsså jag. Drack några koppar gott  kaffe. Jag har aldrig varit förtjust i våfflor. Jag tycker om att göra dem men jag gillar inte att äta dem. Vid nio gick vi alla ner till hamnen och den stora brasan tändes. Det blåste friskt och brann så det knastrade och brakade. Vinden låg åt rätt håll. Västlig vind. Det blåste rätt ut över fjärden. En liten björkvedsbrasa brann en bit ifrån den stora. Jag grillade mina medhavda tre korvskivor där. Hade folie runt dem. Då kan man grilla i elden. Det är så många som trängs med sina korvar över glöden. Då går det snabbt och det är praktiskt kunna stoppa korvskivorna varsomhelst utan att de blir "förorenade". Språkade lite med några. Ungdomar smällde raketer och smällare. Andra hade sånadär tysta alternativ till smällare. Ljuslyktor. Jag gillar dem! Tänk vad skönt för alla skotträdda om alla använde sådana istället för det som visslar, tjuter och pangar.

Jag glömde mobilen hemma så tyvärr blir det inga bilder denna gång. 

Fick skjuts halva vägen hem, tog en skön promenad resten av vägen. Väl hemma plockar jag fram ett mousserande rosévin. Öppnar den och korken skjuter i taket och det låter som ett attans gevärsskott!
Så nu, kära vänner dricker jag ett... pissigt rosévin och ska strax fortsätta läsa en bok jag inte är så uppslukad av. Har dock ett snyggt glas och känner mig lite lyxig. Jag måste tillstå att ett fylligt gott rödvin är godare än det här rosévinet.

jag har lite dåligt samvete. Jag skulle ringa en vän efter att jag hade gjort mina ärenden idag men det belv så hektiskt med att fixa middag och sen hasta iväg till byagården så jag glömde totalt av att ringa. Inte bra. Nu är det så sent att jag får ta det imorgon istället.

Gubben? Nä, han skulle inte vara social idag så han stannade hemma och gick och lade sig tidigt.
Mojo däremot ville ut meddetsamma jag kom hem. En katta sprang från gården då jag kom hem. Det var mörkt så jag såg inte vem det var. Bäst jag går ut och kollar så det inte blir nåt onödigt råkurr...

Må nu så gott allihop!
Var ni än är.
Trevlig valborg!

Boksöndag...lugnt och skönt...

Har läst ut några böcker. Vad skönt att ha återfått så pass mycket ro att det går att sitta och läsa. Det var längesen jag läste så mycket som nu. Varit på en liten promenad med Mojo, katten. Det är eljest att uppleva promenad i sällskap. Om än bara en katt. Han ska stanna och lukta, kolla in något, testa om en gren går att balansera på och en massa andra saker. Nyfiknare katt finns inte. Idag vädrade vi alla bilarna. Han var in i varenda en och inspekterade ALLT. Jag förstår att han inte var nöjd med att vara innekatt. Han ser liksom bortom nästa hörn och undrar vad som finns där. Allt ska testas och undersökas. Ändå strövar han inte ensammen bortåt. Nej, han håller sig härikring. Är han ensam ute så kommer han snart in. Han är ingen knä-katt men en riktig sällskapskatt ändå. Promenadkatt.<3


Jag oroar mig för vårbruket. Markerna bortom oss är tydligen utarrenderade till en storbonde. Bara inte han blir påkörd. De maskinerna är så stora. De kör så fort förbi. Usch!

Rara grannarna räddade frukosten åt oss lördagmorgon. Mjölken var slut. Affärerna stängda. Barnbarnen var här. Fick låna en mjölkliter och frukosten blev räddad. Återställde den tacksamt idag. Det är fint att man kan hjälpa varann då det behövs. Jag ställer gärna upp med vad jag har åt andra. Bor man så här är det så fånigt köra till affärn om det fattas nån liten futtig grej. Dock....strösocker har jag nästan jämt slut på, det beror på  "skafferi-råttan" jag har. Den tvåbenta....Strö köper jag bara då jag vet det behövs. Jag  vill inte bli sockerfabrikens störste konsument. Det får räcka med bregottfabriken!

Nya räfs...huvuden (?) är inköpta. Tre röda plasträfsor utan skaft. De gamla plasträfsorna är spröda av ålder och pinnarna går av. Skaften är då hela och fina så då är det bara byta ut plastdelen och ta itu med förödelsen ute. Min gubbe har ju roat sig med att köra kring hela gårn i vinter. Jag har ett antal demolerade buskar, förstörd, bucklig gräsmatta med kala fläckar OCH en helt försvunnen torkvinda som faktiskt var rätt ny. Jo, jag har ifrågasatt vandaliseringen och fick till svar: "Jag glömde".... 

Jag hittade delar av torkvindan bakom "tvättbjörken", De ser ut som konstverket "Knäckt pinne" utanför Musikhögskolan i Pite. Kanske jag kan sälja dem som konstverk och göra mig en hacka på dem? ;-)
Nån som är intresserad?

Konstverken heter Marodöråverkan ett och två. varav den ena dessutom är i blänkande, renaste aluminium. Ring och bjud!

I skogen

Han går i sakta mak, mycket pinnar och ris att ta sig över...

Snubbelvarning!

På promenad

Upptäcker största stenen på tomten...

Tala om att hasa ner försiktigt....

Birma på mossig gråsten

Blingbling

Fusksilvret blänker och barnens godis glimmar. Klart för Lilla familjens ankomst härnere. Katthåren borta och dammet likaså.   Nu går jag upp och fejar klart. Äsch, bilden blev liggande. Har försökt vända på den men det gick dåligt som ni ser....

Hej hopp!

Min bil är klar! Men inte körklar ännu. Gubben har köpt och bytt avgassystemet och även bytt till sommardäcken med de snygga fälgarna. Nu ska jag boka tid på nån bilprovning snarast möjligt. Det blir skönt slippa bensinslukande volvon. Nu när bensinen är så hiskeligt dyr. O, vad smidigt det här är med att boka via internet. Besiktning redan den 3 maj. Det blir bra det. Då är det bara att hålla tummar och tår för att den går igenom....

Bor man så här i avkroken så är en bil ett måste. Det går bara inte annars. Hoppas regeringen uppdaterar det här med avdrag för bil till jobbet. Som det är nu är det ju löjligt lite man får tillbaka. Bättre det än inget alls. Men ändå, dagens drivmedelspriser slår hårt mot oss i norr som är beroende av bilen.

Kärt besök...

Ikväll kommer Lilla mamman, Kotten och Kvitterill. De sover över och åker hem imorgonkväll. Mormors gullhumlor. Finns det något bättre än att få ha huset fullt. Önskar jag bara hade lite mera hus. En aning större. Det här är det minsta huset jag bott i om man ska se till alla hus jag haft. Två fina gäststugor/ gårdshus hade varit perfekt. Så alla får plats, såväl släkt som vänner.
Nej, jag bara skjuter upp städningen och gör annat istället. Inte bra. Skärpning!

Det vanliga....

blir det idag, tvätt, städ, disk. Har betalat alla räkningar. Skönt ha det gjort. Har lite ont i huvudet idag. Kaffebrist? Får koka mig ett par koppar. Jag tog fram en iprenkarta igår. Jag hittar den inte idag. Vad irriterande. Mår tjuvtjockt men det är inte så konstigt. Det är det där månatligen återkommande eländet. De få levande blommor jag har skriker efter vatten. Stackarna. Det ska de få. Inte vill jag vara nån växtplågare. Men det är en hård tillvaro för krukväxterna...
Lampan som jag lade undan vid advent har inte kommit tillrätta än. Jag lade undan den FÖR ordentligt.
Dags koka kaffe.

Ha ett skönt liv i helgen!

Bildbeviset

Se själva:

Några timmars skön samvaro

på dövföreningen. Avkopplande och roligt få surra lite med folk om allt möjligt. Från lottovinster,  (som andra vinner och bråkar om så det kommer i tidningen.) vad man gör med älgben, till skendöd katt som skrämmer slag på sin stackars harhjärtade matte! Jo, jag trodde ett ögonblick att Mojo var död där han låg med huvudet uppåner, halvöppna livlösa ögon och den lilla rosaröda tungan ute. Han var inte död. Han sov väldigt djuuuupt. Hjärtat stannade till och världen rasade ihop ett par tiondels sekunder tills han vaknade till och drog in den snustorra tungan och stängde till sina blåa ögon. Phuäääh, vad lättad jag blev! Förresten så väger han nu 3.9 kg. :-))

Jag har tappat bort mobilladdaren. Sa till min vän att jag har typ en mini-USB som laddare.  Nu har jag inte exakt en mini-USB men den påminner om en. Vännen påstod att det finns INGENTING som heter mini-USB. Hm... så när jag är på OK och handlar så ser jag en kontakt där det står mini-USB! Fotade och skickade bildbevis.Så nu vet ni det. Min vän har inte ALLTID rätt. ;-)

Tittat på bilder på valpar idag. Åh så gudomligt fina! Tittat på en söt trasselsudd till valp via bildtelefonen. Åh, så skruttgulligt söt! Vad sugen jag blir. Jättesugen! Vill ha en spräcklig liten valp. Men jag måste tåla pälsen också. Vissa går bra. Andra går inte alls. Jag ska fråga om jag får hälsa på och se hur det går.


Jag ska läsa en bok nu...

Ha en skön dag!

Velpotta!

Det är jag det. En riktig velpotta av värsta sort. Varför? Jo, det ska jag berätta: ....

Det finns fem byggnader, sex -  om man ska räkna garaget som en egen byggnad fast den sitter ihop med huset - som behöver målas en dag. Nån dag. Det vita behöver målas nu. En byggnad behöver bytas ut helt. Men det är en annan grej som inte behöver avhandlas nu på stört.

Ska man måla om så ska man ju bestämma sig för vilken färg det ska vara. Jag kan inte bestämma mig. Att bestämma sig för färgen är så slutgiltigt för sen så ÄR det så. Då BLIR det så. För 10-15-20 år framåt. Då ska jag leva med detta val i typ....resten av mitt liv. Jag faller för vita hus. Jag faller för ljusgröna hus. Jag faller för gula hus i rätt nyans. Jag faller för falurött. Många färger och kombinationer är så charmiga, vackra och underbara och jag får perioder då jag vurmar för en viss färg eller en viss kombination. Sen går det över och jag vurmar för något annat med ett helt annat stuk i husfärgväg. Men att slutgiltigt bestämma mig.... Det verkar vara stört omöjligt. För då har jag ju låst mig vid det.  Tänk om jag ångrar mig. Ve och fasa! Visst, jag kan alltid måla om. Men ändå.... för när man har bestämt sig så finns det inget mer att välja på. Inget mer att drömma om..
Jag tror jag älskar att vandra vägen.
Inte att komma till målet.
Iallafall då det gäller husmåleri.

och förnuftet pockar på fastighetsvård snarast.....

Så går vi mot ljusare tider....

Det är gudomligt skönt att dagsljuset stannar kvar allt längre. Jag älskar de föränderliga tiderna vi har här i norden. Djupblå stjärnhimmel och solstorm på vintern. Midnattssol, trolsk morgondimma och när kvällen går över till natt utan att det märks på sommaren. Härligt!

Idag har jag premiärat som ordförande på vårt styrelsemöte. Det är ovant att inneha den rollen i styrelsen även om jag har vanan inne när det gäller föreningsarbete. Men det är roligt och jag känner mig ödmjuk inför det stora förtroende jag fått från medlemmarna och jag hoppas verkligen jag kan visa mig värdig det förtroendet. Efter idag ser jag att det är viktigt att välja rätt dag till ett sammanträde. Det är inte bra kombinera det med andra aktiviteter. Det blir helt enkelt för mycket då. Allt vi gör är ju visuellt, det räcker med att nån har "fel" skjorta. Alltså en skjorta med visuellt buller som försvårar kommunikationen. Eller att bakgrunden är störig. Det är ansträngande att "lyssna". Man blir ögontrött och hjärntrött. Perceptionstrött.

Jag kan tänka mig det är ungefär som att försöka lyssna på någon som talar medans det pågår småprat och bakgrundsljud. Det går bra ett tag och sen blir folk trötta av ansträngningen att försöka höra den som talar i det omgivande surret eller bruset.

I våra lokaler har vi en väldigt god synmiljö. Men inte perfekt. Inte optimalt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är ännu. är den tekniska utrustningen inte tillräckligt anpassad till de behov vi har i styrelsen och föreningen? Borde vi ha ett ovalt bord? Finns det något jag inte tänkt på? Fler pauser och mera tid? Nåväl, vi får tillsammans utveckla det hela tiden till det bättre.
Rom byggdes inte på en dag. Det får ta sin tid.

Hursomhelst så ska det bli roligt jobba tillsammans i dövrörelsen i Norrbotten och fortsätta samarbeta med Västerbotten genom Skellefteå dövas Förening och Umeå Dövas Förening. Ett år går så fort. Första kvartalet är allaredan över och vi är inne i det andra......

Härligt att ha i skålen hemma!

Citroner, tomater och vitlök! Glömde förstås köpa olivolja. Ska fylla på med rosmarin,driva upp basilika, timjan och oregano.

Vadå göra om och ändra i tid och otid?.....

Men åh. Knappt har jag hunnit vänja mig Facebooks nymodigheter som tidslinjen, mitt klippta hår, min "nya" mobil som för mig fortfarande är sprillerny så ska jag nu hantera förändringar och omorganisation i Blogger. Det ska väl gå det med. Det kommer att ta sin lilla tid innan jag har kläm på allt.

Idag blev det pasta carbonara till middag. Jag hade kommit över ett helt kilo bacon billigt så jag gjorde mat för ett helt kompani. Kokade pasta, stekte lök, svamp , skalade vitlök och fräste ett berg av bacon.
Jaa, vi är bara två till middag så det blev herrejösses många matlådor att stoppa i frysen. Då är det bara att tillföra nyttigt grönt till de matlådorna för en komplett måltid. Blev sugen på efterätt. Snabbgjorde en smoothie. Urgott! Den här....mixern man använder.. men vad heter det?!? Blender! Det skulle vara bra ha några tillbringare med kniv i olika storlekar till maskinen. Den här behållaren är väl på två liter minst och ska man göra nåt på tre dl blir det lite löjligt med en gigantisk behållare. Jag får se mig om efter något lindrigare sätt göra smoothie på.

Vädret är inte roligt. Vädret består bara av snö och snö. Natt som dag. Blöt snö. Våren är på väg. Den kommer. Nångång. Men den kommer. Lika säkert som Grevinnan och betjänten på nyårsafton. Just nu skulle jag gärna hälsa på vännen i Skåne. Körsbärsblommorna blommar där nu. Kan ni tänka er! Hon snusar på väldoftande söta vita blommor och jag värjer mig för snöflingeattacker. Mm, Sverige är verkligen avlångt.

Efterrätt..

Smoothie på hallon, banan, äpple och yoghurt. Kanel och skogens lingon på.

Helig Birma

Jag har fallit totalt för den här speciella rasen. Det ständiga svansviftandet. Tålamodet. Nyfikenheten. Han är så hjärtnupet SÖT, den här lille kissen!

Ibland blir jag riktigt nöjd!

Som med denna bild...

Vårkatt i förna

Ser möss som inte finns...

Påsken som var

Vy från stugan. Vad tallen vuxit!

är det så konstigt om humöret dalar....

Jag dammsög igår. Jag moppade igår. Jag hade skinande rena golv igår. Observera! Jag har ingen hund. Bara en liten, krasslig men renlig katt. Mina golv är sandiga och leriga i hela köket och hallen. Det KNASTRAR under foppatofflorna. Någon har gått omkring inne med leriga skor innan någon åkte på jobbet. Någon tror att det här är ett tillhåll för ohyfseri. Någon lever farligt.

Det här med ideellt arbete i en dövförening....

Tänk, så olika det är. I Skövde lägger man ner föreningen. Ingen vill sitta i styrelsen. I Östersund läggs nog också föreningen ner. Men det beror på att nästan alla har nått en sån hög ålder. Då är det inte så konstigt. De äldre vill träffas och ha det trevligt. De orkar inte med själva föreningsarbetet.De behöver nytt blod. För att få det behövs arbetstillfällen och en positiv vilja hos arbetsgivarna att våga anställa döva. I Västerbotten har man minskat på antalet personer i styrelsen för att få det att gå ihop.

Visst, många får jobb söderut. I norra Sverige är vi färre. För att vi inte får jobb på hemmaplan. Jag tycker det är fruktansvärt skämmigt att döva blir så styvmoderligt behandlade på arbetsmarknaden i detta tidevarv.

Norrbotten då? Hur ser dövrörelsen ut där? Ja, det är fortfarande sju till antalet i styrelsen. Det är fler som vill vara med än det finns plats för. Det gör mig faktiskt lite stolt. Det är bra arbetsfördelning i styrelsen. Ingen ska behöva dra hela lasset ensam. Man hjälps åt. Även de som inte sitter med i styrelsen är bra på att hjälpas åt.

Det finns mycket att göra inom intressepolitiken. Eftersom samhället ännu inte är tillgängligt för oss så kommer vi faktiskt ofta till korta när det gäller verksamheter som angår oss och ska vara till för oss. De medier som finns i Norrbotten är inte tillgängligt för oss. Det kostar pengar. Vi har inte dessa medel.  Därför får vi ofta nys om saker och ting lite väl sent. Men bättre sent än aldrig. Alla vi döva har också fullt upp med våra egna liv, jobb, familjer, ytterligare funktionsnedsättningar och fritid. Precis som alla andra.

Det finns en icke insatt, högt uppsatt hörande chef som går ut i media och talar OM oss döva i Norrbotten. Som på så vis sprider okunskap och fördomar om oss. Det är en väldigt tråkig utveckling. För den chefen sak hålla sig till teckenspråk, kommunikation och tolkning. Inte uttala sig om vi som döva kommer att finnas kvar eller inte. Teckenspråk som språk och kommunikation kommer alltid att finnas kvar. Det kommer inte vara borta om 20 år..

De föräldrar som önskar och vill ge sina barn som har en hörselnedsättning en OPTIMAL utveckling bör, och ska ge sina barn det. Vill man det, så lär man sig också att kommunicera på teckenspråk. Först då ger man barnet ALLA möjligheter som står till buds för att klara sig bra här i livet. Först då och endast då, kan man säga att man gett sitt barn alla chanser, alla möjligheter att vara delaktig i livet, samhället och i relationen till andra människor.

Men hu vad snö det har kommit!

Det är som att Bore bara MÅSTE få säga sitt innan han drar sig tillbaka för våren.  Ihärdiga Bore. Vad ska det nytta till? Pite Energi och Skellefteå Kraft sänker ändå aldrig några priser hur mycket snö och vatten vi än får. Men attans om det kommer för lite. Då är de minsann snabba på att höja! Nej, det där är inte riktigt rumsrent... Vinster tillbaka till dem som betalar för den!!!

Katten Mojo är vissen idag. Ingen aptit. Det syns att han inte är bra i magen. Vad jag blir ängslig. Man vill ju han ska få må bra. Jämt. Men han är ju pigg på att sätta i sig vad han nu hittar. Trots all mat jag erbjuder. Det hör till att han ibland får i sig något olämpligt enligt hans förra matte. Det är bara att hålla koll på honom tills det blir bättre.

Idag har jag bara gått här och nysit, nyst (?) nyst är nog det korrekta ordet-  i ett. Då är det verkligen dags att städa igen! Därför har dammsugaren fått jobba. Ska strax moppa medans sambalkotletterna sköter sig själva i ugnen. Jag kom mig inte ut från gården alls idag. Snön har drevat så mycket på gården och infarten. Gubben fick handla på vägen hem. Han överraskade med att komma hem med ingredienserna till sambalkotletter! Vad skönt. Den rätten sköter sig själv. Dessutom kan man ju variera den rätten i det oändliga. Jag älskar rätter som sköter sig själv och går att variera.

Kreativa grannen har förärat oss två fågelholkar, skrev jag det? Jättefina rejäla. Ska bara lägga min egen touch på dem innan de kommer upp i skogen till småfåglarna där.  Hoppas de får bra med mat i sommar! Då blir det bra med fågelungar. Jag saknar fortfarande min skock kråkor.....Koltrasten syns inte till. Han for nog till de som bor uti storvägen. Mera mat där. Och mat ska vi ha! Bon appetit!

En riktigt supersolig måndag!

Jag har rådbråkat med mitt samvete om en ny symaskin, ny klocka och typ badenbadenstolar. Vill ha två stycken stolar. Förnuftet vann. Lånade mammas symaskin igen istället. Klockan får vänta på bättre tider. Plaststolen får duga tills vidare. Vad jag är klok. Tråkigt klok och ekonomisk.

En litenliten guldkant i tillvaron är att jag köpte kopior på marimekkoskålar på EM som hade rea på just dessa. En del ondgör sig över dessa kopior. Jag tycker det är bra att det finns lite av varje. ALLA har ju inte outsinliga plånböcker... Jag gillar oxå kastelhelmi tror jag det heter. Ett sorts prickigt glas. Eller med pluppar. De ljusa nyanserna. Det finska glaset är vackert. Och dyrt.

Vidare har vi haft en hel del meningsskiljaktigheter här hemma om hur saker o ting är och ska vara. Jag kan förstå att om man lever i en "liten " värld, att det är lätt känna sig förbigången och bli förorättad. Men det betyder inte att det är okej att dra gränser åt andra. Nej, var och en väljer själv. Liksom jag väljer själv.
Jag har en söt liten tavla: " Tänk fel om du vill men tänk själv"

Igår satte jag en pizzadeg på 50 g jäst, 5 dl vatten, 4 msk olja och lite salt. drygt 12-15 dl vetemjöl. Lät den jäsa en halvtimma i pannrummet. Det blev till 4 plåtar fyrkantig pizza. Frös in dem i bitar. Lätt ta fram och värma.

Pizzasåsen: Finhackade gul lök och några vitlökar, fräste i olja och smör tills de fått färg, tillsatte vitpeppar, timjan, rosmarin och oregano och ett-två paket tomater, är det passerade, tar jag ett paket. är det krossade så tar jag två. En rejäl klatt tomatpuré eller två. Det får koka upp och sen puttra för sig själv på låg värme tills degen är färdigjäst. Salt kan du ta om du vill. Jag gör det inte för jag tycker det man lägger på - är salt i sig.

Ett tips: Billig kassler. Eller billig hel skinka  Hela bitar är dock svårt och pilligt att skära tunt när man inte har en skärmaskin. Jag kör biten helt sonika i köttkvarnen så är det lätthanterligt och det går bra strö ut i ett tunt lager på pizzorna då man gör många.

Gubben och jag hjälptes åt. Han passade gräddningen och stökade bort. Jag glömmer så lätt gräddningstiden och det var skönt slippa disken denna gång. :-))

Nu är det dags att lapa lite sol. Vädret är ju kanon!

Kotten sover över...

Finaste lilla Kotten följde med hem. Vi gick en  kvällspromenad med Mojo och tittade på hans halsbrytande trädkramarövningar. Sen gjorde vi upp en brasa mitt på gårdsplan med den suveräna tvättrumman! Grillade korv och år kvällsis ute under stjärnorna. Han somnade gott ikväll. 
Mormors myspyskille!!

Alert råttfångare

är ingen passande titel till den här sjusovaren. Livsnjutare passar bättre..

Renhållningen....

Jag har inte sett renhållningsgänget på länge. En vår var de riktigt många men nu ser jag bara nån enstaka ensammen en, ute på vift. Undrar om någon roat sig med att reducera deras antal?

Idag såg jag då Hugin, Munin, Corvus och Corax! Alla fyra i färd med sitt städarbete vid sidan om E4an. De hade fullt upp med sin kadaverfest. Fyra är ändå gode lite. De borde varit fler. Det fanns ju så det hade räckt till många fler. Såg även Jösse hoppa omkring i sin vita vinterdräkt. Han ville över E4an men ändrade sig. Tur det.

Koltrasten har fått sig sällskap så nu är de två som huserar här på gården. Min bil är upphissad på pallbockar och ser bedrövlig ut. Vädret är också bedrövligt men det har varit fina dagar fram tills nu. Idag vill inte ens Mojo utanför dörren. Han bara sover. Jag har införskaffat en furminator. En sorts metallkam som är effektiv och jättebra men Mojo tycker min omsorg över hans päls är överdriven och onödig. Han finner sig några minuter åt gången och blir fort less furminatorn. Han gillar kardan bättre men den funkar inte lika bra. Pälsen blir faktiskt aldrig tovig och den är väldigt lättskött måste jag säga. Det är bara nu när han fäller så mycket som det är lite oroande. Jag vill inte han ska få i sig ALL den där pälsen i magen! Hu.

Annars så går livet sin gilla gång. Sådär lagomt halvträligt som det kan vara när man är utan jobb och anpassar sig därefter med följd av reducerat umgänge och frihet såväl ekonomiskt som socialt vilket påverkar en mentalt....i detta tråkväder.....
Imorgon är en annan dag. Tur det.