I morse ville Mojo ut tidigt, följde med honom ut och kollade så att det var ok. Han ville inte in så jag gick in, la mig och somnade. Vaknade igen och då satt Mojo utanför fönstret och såg alldeles hemsk ut! (Betänk att jag var yrvaken, nyvaken...) Herrejisses, det DÄR går aldrig att åtgärda! Han är ju alldeles söndersliten! Stora svarta, bruna, röda hål kring mun och hals. Vi får avliva honom! O, vad han ska ha ont och lida!!!! Rusade fram till fönstret med hjärtat i halsgropen och såg.... att han hade en stor stackars död bofink i munnen som han ville visa upp. Puäh!!! Jag vände och gick ut och runt huset, sa att den är SÅ fin och att han fick komma in andra vägen. Han gick stoltserande sådär som hundar gör, med sitt byte till hallonbusken, lämnade fågeln och gick in i samma stil. Har aldrig sett en katt gå på det viset. Som en riktigt stolt hund. Svassande. Väl inne bad han om mat vilket han fick och sen gick han och la sig o sov hela dagen. ( Molle har vi inte sett till överhuvudtaget sen slagsmålet.)
Jag har också sovit mycket i helgen men är ändå trött. Mår tjuvtjockt dåligt. Ont i leder, orkar inget och värk överallt. Hjärntrött och löjligt svag. Om jag blir sjuk skulle det förklara det här. Men än är jag inte SJUK precis. ikväll fick jag lite ont i halsen, fryser och mår lite små-illa. Ingen matlust.
Gick ändå ut idag och tömde alla krukor, spolade ur dem och satte undan de höga blomlådorna. Fick avbryta innan jag var klar för jag orkade helt enkelt inte göra färdigt. Har legat sen dess. Vi får se om det ger sig. Tog Berocca, ipren och drack lite extra vatten. Ringa VC imorgon? Det känns aldrig som någon vits att göra det. Svaret blir alltid: Avvakta tills jag har något mer konkret att komma med. Det vill säga; om jag får hög feber, blir riktigt jättedålig....hm...är det när man inte ens kommer upp eller vad. Är okontaktbar? ....Samtidigt vill jag inte till VC och utsätta mig för smitta/ flunsa när jag är så här dålig...
Nog med blogg-gnäll. Jag skriver igen, om och när det vänder. Är bloggen tyst så är det alltjämt oförändrat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar