En särdeles ljuvlig och sällsam dag

Det var helt oplanerat men bjöd på överraskningar och upplevelser utöver det vanliga. Ljuvligt att se och uppleva. Talrik lav och mossa  imponerar också. Bilderna ger / gör inte upplevelsen rättvisa...

Höstfärger Östra Kinnbäck

Skogsväg, traktorväg österut. Luften är hög och klar.

Det blir allt mossigare marker.

Helt överraskande kommer jag till en glänta full med.....renlav!

Torr fin sandig, orörd mark helt täckt med renlav.

Det ser vintrigt ut med all renlaven. Månntro sibirisk vallmo skulle trivas här?

Så går jag rakt söderut och kommer ner till norra stranden. Det råder extremt lågt vatten.

Här behövs inga ord.....

Spegelblankt vatten i Kinnbäcksfjärden

Himlavalvet sträcker sig åt alla håll. Moln över och under mig.

För allra första gången vandrar jag på Kinnbäcksfjärdens sjöbotten. Den består mestadels av sand. Ganska fast sand.

Det finns fler spår än mina i sanden. Hund eller räv? Fåglar. Flera olika fågelspår. Tunna smala, breda med simhud. Och så den där räven. Eller hunden.

Som Irene skrev; Mindfullness.

Här är sanden lägre. Blöter ner skor och fötter för att komma vidare. Det är det värt. Vattnet kokar av mörkgrå, smala, drygt decimeterlånga fiskar. 10-13 cm ungefär.

Väldigt geggigt mellan stenarna. Det går bättre kliva på stenarna istället. Man ser inloppet till Kinnbäcks hamn. Jag har dyngsura skor och kalla fötter. Framme uti hamnen sätter jag fart hemåt och får faktiskt upp värmen litegrann ändå. Väl hemma åker skorna i ett såpbad, fötterna blir uppvärmda i duschen och så drar jag på yllesockorna. Den känslan är också ljuvlig. Riktiga, tjocka, varma yllesockor på trötta fötter efter en nästintill magisk promenad - där det borde varit vatten!