i veckan. Här är skönt att vara. Tog med mig min dator så vi inte skulle behöva ha tillgång till bara en. Vad händer då? Jamen, självklart. Den funkar inte. Behöver uppdateras. Orka. Det tar SÅ lång tid med mobila uppkopplingen. Det låter jag allt bli. Uppdaterar sen med fasta nätet. Lånar lilla mammans dator...
För övrigt så är det skönt att vara här som sagt. Vi måste inte vara oppi varandra. Vi bara är. Finns. Surrar då vi känner för det. Bollar tankar. Gör något var för sig. Som nu. Hon fipplar med mobilen. (Ja, jag vet. När gör hon inte det.)Jag skriver i bloggen.De små sover. De är så fina. Att få ta del av det vardagliga är så mycket värt. Det är barnen som är det viktiga. Hur stora eller små de än är. Vare sig de finns eller inte. De som inte är här nu - har ju varit här. De har också sin plats. Kramade lilltjejen idag. Som ju är ganska stor nu och tagit sitt körkort. Jag är så glad att hon finns. Gav henne en kram och sa det.
Jag har också gjort någonting som jag inte gjort på många herrans år. Jag har beställt en tid hos frissan. Om det blir en ny frisyr vet jag inte. Jag är inte så road av frisyrer. Något lättskött och som jag absolut inte behöver öda tid på. Något extremt kort blir det inte heller. Jag får resonera med hon som håller i saxen så blir det väl ett resultat där efter. Skrivet med glimten i ögat: Ni ena, envisa gubbar med bestämda åsikter behöver inte käbbla med varann om det. Det är mitt hår. Inget slagfält. Mitt val och jag som ska leva med det.
Mörket har sänkt sig över världen härute.
Det finns olika mörker beroende på var man befinner sig.
Här finns mycket som lyser upp. Nermörkt blir det aldrig.
Inne är det varmt, skönt, trivsamt och skogsmusfritt.
Ridå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar