har fixat varningslampan i min bil! Den har SLOCKNAT. Fatta vilken lycka! Nu ska bilen visas på obokad efterkontroll den allra sista körtillåtna dagen nu på måndag. Det är SÅ skönt att få dra en lättnadens suck....tills vidare..för med en bil - som inte är sprillans ny - är det ju alltid någonting som behöver bytas eller fixas.
Jovisst, jag lämnade in bilen på verkstan, de kollade och beställde grejor men kunde inte fixa det innan körförbudet så jag betalade för felsökning och löste ut grejorna så fixade killarna bilen idag. Det är jag så tacksam för. Det är guld värt!
Vi fixade dessutom surströmmingsmiddag. Bjöd hit mor och far. Tog upp färskpotatis från vårt lilla pytteland med den magraste potatisskörden någonsin sen vi flyttade hit till skogen. Sommaren har varit så torr. Vi har inte heller vattnat eller gödslat sandjorden vi har. En och en halv fåra för att fylla femliterskastrullen. Det är ynkligt lite. Men det var gudomligt god potatis. Och surströmming.
Kaffe med vetelängd på det. Lillasyster med karl och vovve dök upp lagomt till fikat. Jag trivs med att ha huset fullt.
Hur det nu var kom pappa in på "Den Stora Båtfärden år 2000". Då han och mågen åkte Sverige runt med båten. Johanna mönstrade på i Gävle och åkte med till Bjurö klubb. Pappa berättade om att Johanna kunde vara något rastlös då det var kav lugnt. Men då de hade det kämpigt på sjön med stora vågor, hård kuling och försökte gå in i Bjurö klubb under värsta tänkbara förhållanden. Då var Johanna märkligt lugn sa pappa. Jo, jag minns jag ringde henne just då och frågade oroligt hur hon hade det. Åh, mamma! utbrast hon. Det är större än Liseberg! Hon kastades omkring där i de värsta vågor pappa någonsin varit med om och hon lät helt lyrisk när hon försökte beskriva för mig hur det var. Vid minnet av det gick jag ut och tjöt en stund.
Ibland bara rämnar det.
Nu är det riktigt nermörkt. Alla har åkt hem. Alla sover. Alla och alla... Brorsan och gubben sover. Jag ska strax göra detsamma. Släcka, låsa och göra natt. Gonatt alla och envar. Imorgon är en annan dag.
3 kommentarer:
Oj, du är visst nattuggla?:)
Kram Siv
Jomenvisst är jag det!
Där föll några tår också. Minns Johannas fina bruna ögon. Kram
Skicka en kommentar