Vad skogen tar sig plats! Det var mer yta kring brunnen förut. Rycker opp småtall och gran. Sågar av de större barrträden men det gör lite ont. När man fått itutat i sig från födseln att barrträden ska man vara rädd om för de är SÅ värdefulla. På stugan växte det mest al längst ut på udden. Al = skräp.

 En tall eller granplanta som tog sig bland alen skulle aktas, vårdas och lämnas plats åt. Ve den som skadade plantan! Ja, här växer barrträden som ogräs men ändå... Det sitter djupt det där - märker jag - när jag rycker, drar och sågar i barrträden. Känns som om jag begår en dödssynd. Björk är också värdefullt. Finfin brasved.

Vide, al,  hägg, rönn och asp är det liksom inte nån större nytta med. De är dock bra för fåglarna. Kryp och bär till de små bevingade. Ingen ekonomi och överlevnad med dessa träd. De är mer som flärd och lyx.

Hur värdefulla barrträden och björken än är, kan jag inte låta dem växa ända inpå brunnen. Det ska vara fritt kring en brunn. Det har jag också fått veta sen barnsben. Så jag tröstar mig med att jag ändå gör det rätta.
Trästolpen med vattenkranen har ruttnat. Den ska bytas ut. Den höll ändå i sex, sju år. Bra livslängd för att vara obehandlat trä som stått i jord.Får kika i vedbodan efter en pinne som passar.

I sommar har det regnat kopiöst mycket. Just nu lyser det lite kvällssol. Får skynda mig ut och njuta av den medans den är framme.