Kom alldeles nyss från jobbet.
I stugan sov alla djupt. Både stora och små.
De små i sina sängar och den stora i soffan.
Tvn stod på. Stugan varm men tom på ved.
Mörkt ute.
Ingen ficklampa.
Tog vedlådan, gick ut i mörkret,
kröp sen på alla fyra där ini vedstapeln.
Fyllde vedlådan nästan i blindo.
Det gick bra.
Har nu gjort upp en sprakande brasa.
Gran och tall sprakar. Inte al.
Genom fönstret ser jag stan lysa upp natthimlen.
Vit rök från Kappas skorsten reflekterar
stadsljuset. Sjön är nattsvart
Härute är det nermörkt runtomkring.
Mörker har aldrig besvärat mig.
Inte heller enslighet.
Eller ensamhet.
Däremot fåniga grejjer som köra bil nerför/ uppför
branta vägar, berg, höjder och broar. Jag får en hisnande
svindelkänsla, blir yr och det känns som om jag ska
tappa balansen. Då kan jag bli rädd.
Men jag är inte höjdrädd eller flygrädd. rätt knasigt....
ett öb, jag ska lägga på mer ved.....det brinner fort...
Jahapp, ikväll vart det bestämt. Jag ska åka till Leksand.
11-14 juni. På riksförbundets kongress.
Det är lite sådär att fara iväg. Mer jobbigt än kul.
Jag har rest och farit så mycket i mina dagar.
Hela livet liksom. Jag som egentligen är hemkär.
Längtar efter ....mycket. Landa. Ro. Frid. Tid.
Tanken spinner vidare....minns speciella tillfällen...
magiska stunder....minnen...nej, jag tror jag somnar..
Gonatt govänner. Ha det gott!
1 kommentar:
Mor och mormor vem är väl som du.vad du måste va betydelsefull för din dotter och dina barnbarn.
Låter mysigt fast den vita röken från kappa får mig att haja till lite.En aning mysfaktor försvann där.Att vara rädd för något är ju fånigt i så fall är alla fåniga för alla är nog rädd för not.Nog landar du snart ska du se då du kan rå om dig själv och göra som du känner.Ha en bra dag i dag kramizar
Skicka en kommentar