Äntligen tog jag mig för

att prioritera mig själv. Har varit och tagit mina cellprover. Svar kommer om några veckor. Så det är bara att vänta och se. Lite läskigt gå och vänta. Jag provar med att släppa det helt och hållet tills svaret kommer. Så får jag ta det då.

Sen har jag tagit hem jobb och jobbar på härhemma. Det är skönt få jobba på ostört. Jag behöver det nu. Imorronbitti måste jag ändå in till Rucklet för då är det möte med facket, arb.givare och mig. Det KAN lösa sig. Men jag känner mig luttrad och har svårt för att känna mig hoppfull. Väntar hellre och ser. Ytterligare en grej att ta då det blir.

Dagen har också bjudit på rejäla vindar, moln som ränt iväg på himlavalvet, regn och sol. Skönt väder ändå. Om vinden stillnar och solen lyser, då drar sjön i mig så förbannat så det blir nästan svårt att hantera det som en förnuftig människa med arbetsmoral och viktigare saker att göra än att ränna på böljan blå i fjärden dagarna i ända . Jag försökte iallafall nu i kväll locka med mig Gubben. Sa åt honom: Det blåser friskt! Ska vi fara ut en liten sväng? sådär lite pillemariskt uppmuntrande. Reaktionen tillbaka var varken upplyftande eller positivt. Nehepp. Inga andra aktiviteter heller är intressanta. Nehepp.

Det är inte riktigt sant. ... kylskåpslänsning förefaller vara en intressant aktivitet. Likaså har vi tydligen vansinnigt intressanta tv-program att halvsova till. Jajamensan. Dessa aktiviteter roar inte mig. Jag ska göra nå´t annat. Ta en promenix kanske. Eller nå...känner för att vara social men det e lite väl sent för det.