Lite bättre men inge bra

mår jag. Fysiskt är det okej med mig. Men jag känner mig inte som jag ska. Det är svårt att beskriva hur det känns just nu. Det är en sån salig blandning . Så många känslor och sinnestämningar. Allt från sorg, oro, förtvivlan, skörhet och ömtålighet, förfäran, misstro, tillförsikt, värme, hopp, tro, inte tro, små små ting att glädjas åt. Känner mig försiktig. Som ett barn som bränt sig på spisplattan ordentligt för första gången. Sådär som man känner sig efteråt, trött, ledsen, tårarna har tagit slut, det bränner och gör ont fortfarande men inte lika mycket som för en stund sen. Att leva är smärtsamt ibland. Inte jämt. Det finns så många sköna härliga stunder också. Fast just nu är det rätt ömkligt. Jobbigt att vara i. Hur tar jag mig ur det? Jaa, jag putsar fönster. Stiger opp på morron. Klarar av små och stora uppgifter. Ett i taget. Hur det än är så varken vill jag eller kan jag rasa ihop totalt och fullständigt. Jag vill leva varje dag jag har. Fullt ut. På nåt sätt. Hur bär man sig åt? Jag vill så mycket. Hur kombinerar man normer, regler, attityd, samhälle, alla "måsten" och "bör" med carpe diem? Lev din dag. Inte bara traggla sig igenom den och pusta ut när den är slut. Inte bara överleva utan också leva.

Nåväl, idag har det faxist varit en fin dag. Många vänner, mycket värme och jag har gjort ett gott arbete. Inte perfekt men helt okej och så gott jag har kunnat efter min nuvarande förmåga. Jag TROR jag har sett nästan alla jag mött idag. Säker kan jag inte vara.

Efter jobbet hämtade jag gubben på f.d. Forslunds och vi åt en god middag hos Lilla familjen i deras lilla mysiga bostad. Det känns skönt se dem "landa" sakteliga men tryggt i det som ska bli deras hem och borg.

Väl hemma i Nästet fick vi besök. Även om besöket vart kort så tycker jag om det. För jag gillar de där två. Önskar bara ibland att jag kunde hänga med bättre i samtalen men det är som det är. Det är då inget jag harmas över. För det kan jag inte göra något åt. Då är det slöseri med energi att ömka sig över det. Det ligger inte för mig . Hm, jag kanske ska använda samma strategi i livet? I mitt hanterande av mitt liv? Det får jag fundera på. Det sista jag vill är att bli arrogant, besserwisser och "fasad"-bärare. Var dig själv är mitt motto. Det e inte alltid lätt. Inte när jag inte vet hur jag uppfattas av andra. Naiv? Struntviktig? Godtrogen? Självupptagen? Drömmare? Ärkemara? Fniss, nej, jag uppfattas nog inte som ärkemara av nån annan än möjligen av gubben min när han är på det humöret.

Orka.
Nog med tankar som svävar opp i det blå.
Nu mår jag faxist lite lite bättre.
Ny dag imorgon, och nästa , å nästa...
Nu råder natt. Gonatt.