Ljuslyktan föll i golvet från mer än 2 meters höjd. Två glasskivor blev bara skärvor och hela lyktan gick i bitar! Idag passade jag på att limma ihop bitarna och laga till lyktan så gott det gick. Lyktans botten är hjälplöst trasig. Det går inte att laga. Jag får tillverka en ny. Likaså beställa två små glasskivor hos glasmästaren. Det blir säkert dyrare än att köpa en ny. Jag avskyr verkligen kasta fina saker som faktiskt kan lagas och återanvändas. Nångång ska jag skaffa mig en glas-skärare. Då kan jag fixa trasiga lyktglas själv! Och det alldeles gratis. Lyktan ser hel ut på bilden men det är den inte. Inte än..
Här på gården är det alldeles översållat med åkerbärsblommor i allt det gröna. Blomningen är väldigt rik i år. Inte bara åkerbärsblommor utan också skogsstjärna, krypkornell, spetsmössa och hjortron blommar i talrika mängder. Men lingon och blåbär ser det ut att bli sämre med. Hoppas det blir bättre med det på andra håll. Blåbärsriset ser ut att ha drabbats av någon rostaktig sjukdom. Det gäller blåbärsriset öster om infarten till gården som gränsar till grannens skog. Det är kala, döda minirisbuskar som lyser alldeles rostbruna mot grönskan på marken. I skogen däremot, växer riset och frodas som den ska, grön och fin.
Barndomens somrar ute på stugan, Yttre Näsudden har alltid varit fyllda av de vilda blommor som trivs därute. "Snusblommor" kallade vi den här krypkornellen som sedan får klarröda bär, Jag är så glad att de också finns här på gården. Jag tog hit några plantor när vi flyttade hit och de verkar breda ut sig bra, På stugan består jorden av blålera och här är det bara sand och sten. Mo. Rödblärefrön strödde jag ut på en gräsplätt i skogen, De blommar bra där. Ska se om jag kan sprida ut fröna på fler ställen. Lupin har jag försökt med men det blev inget alls av det. Jo, en! Den tog gubben ihjäl, liksom svartvinbärsbuskarna , pionerna och de andra perennerna. Han ser inte skillnad på grässtrån och icke grässtrån. Nåväl, jag tror jag kan prova med lupiner i skogen på de ställen där det är lite soligare. Gula sötlupiner och så de vanliga lupinerna en bit ifrån varandra.
Krypkornellens blommor får mig minnas mormor Frida och morfar Bertil. Mormor hade ofta ett blå-små.mönstrat förkläde (eller vad det nu var) på sig när hon var ute och tog reda på naturens resurser. Rabarber, vinbär, häggbär, blåbär, lingon och åkerbär. Mormors häggbärssaft! Svartvinbärssaft! Å, vad svalkande och gott det var att släcka törsten i stugan hos mormor och morfar. Rinnande vatten fanns inte. Jordkällarkallt dricksvatten i en rostfri hämtare. Om det var alldeles färskt vatten från kallkällan: Underjordiskt kallt. Då immade det utanpå de rostfria hämtarna. Underbart, gott vatten när det var riktigt varmt.
Jag hade kaniner. Morfar visade hur man slog hö med lie och vi hade en "mini-slåtter" på mini-ängen. Slå, räfsa i strängar, vända med räfsan så det kunde torka. När höet var riktigt torrt, samla ihop och packa det i jutesäckar som knöts ihop med natursnöre. Allt för hand. Mormor bjöd på slåtterfika. Det var liksom på riktigt, allt det där med slåttern och höet. Nu förstår jag ju att det inte alls var det. eller jo, det vart ju vinterhö till mina kaniner....
Det tråkigaste jag minns: Dra slipstenen åt morfar. Det kändes som om han ALDRIG blev klar. Han tummade på eggen. Lite till. Lite till. Jag drog runt veven. Jag skulle veva i en jämn och lagom takt. Inte för fort och inte för sakta. Liebladet åkte fram och tillbaka. Ibland var det morakniven som behövde slipas. Vattnet sköljde över eggen. Slipstenens rörelser mot eggen. Aldrig med. Alltid mot. Sista finishen med brynet. Med spott. Vad jag kände mig stor och delaktig när jag fick spotta på brynet. Ett fyrkantigt platt bryne till kniven och em avlång rundat bryne till att skärpa lien med. Det spottades bara på det platta knivbrynet. Jag kan inte minnas att det skulle spottas på lie-brynet. Morfar slog vänderoten med lien. Det var bra för mig. Jag är allergisk mot vänderot. Det visste vi inte då, när jag var barn.
Härhemma på gården har vi inte vänderot. Så får det också förbli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar