Jag har de sista månaderna mått riktigt uselt. Jag kände att de kolhydrater jag fick i mig gjorde mig bara sämre och sämre. Metforminet fick mig också att må riktigt dåligt. Fastän jag inte åt mycket så gick jag ändå upp i vikt och var hemskt trött jämt.
En dag fick jag nog. Riktigt nog. Jag kände mig färdig att lämna in. Så trött var jag. Funderade lite på hur jag skulle lägga om. Vad som är möjligt för mig. Det var inte så mycket att fundera på. Jag bestämde mig för strikt kolhydratfattig kostomläggning. Nu har det gått fem veckor och jag mår förträffligt bra.
Första tiden innan kroppen ställde om sig, var det lite jobbigt. Jag blev yr och illamående men aldrig hungrig och aldrig sugen på något heller. Förra veckan slutade jag helt med metforminet och nu mår jag riktigt förträffligt oförskämt bra! Får heller aldrig ont i kroppen, Inte ens träningsvärk. Möjligen litegrann om jag gör något alldeles nytt men det är försumbart. Känns knappt.
Det jag nu får passa mig för är för högt energiintag, uttorkning och att inte överanstränga hjärtat. Det vill säga, inte överäta, dricka tillräckligt mycket och inte springa uppför två berg på en och samma dag strax efter varandra.
Det är så roligt vakna på morgonen och må lika fint som katten. Känna sig mjuk och fin i lederna, rörlig och ha ork. Jo, jag fordrar kaffe på morgnarna fortfarande för att vakna till riktigt! Äter resten av medicinerna ännu och vill gå ner åtminstone tio - femton kg innan jag kollar upp mig på hälsocentralen. Nu bygger jag också upp musklerna så det här med vikten är lite knepigt. Visst, man kan mäta sig. Men nää, SÅ viktigt är det inte. Att gå ihop ser jag som en extra bonus. Jag vet det kommer att komma så småningom. Nu gläds jag åt min ork och åt att jag känner hur kroppen läker ut sig själv från sockergifterna...
Nu ska jag ägna mig åt lite skönt självplågeri som att ta ut mig i skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar