Checklistan....

Fredagen den 35 gick åt till deklarationer och till mitt så kallade dokumentskåp. Tömde det och gjorde en grovsortering i två högar: Kasta och Gå igenom senare. Blev klar fem på lördagmorgon, gick och lade mig. Vaknade vid tio. Kaffe! Åkte in och köpte lådor på Rusta som kändes rejäla och bra till att förvara allt möjligt i. Hela lördagen och söndagen gick åt till fönsterputsning.  Då blir det också att dammsuga element och rengöra persienner och sådana saker som hör till. Det är ljuvligt att titta ut genom rena fönster. Älskar de gamla fönsterglasen! De är så levande. Önskar att det fanns moderna fönster med det här gamla stuket på glaset.

Jag kom nog isäng vid tretiden på lördagmorgonen, vaknade ändå vid halvnio nångång. Igårkväll hälsade jag på flickan min. Kom hem vid tolv och stöp i säng efter att ha hängt upp tvätten. Gubben väckte mig vid halvsex. Opp och iväg till jobbet. Jag var rätt mör idag. Seg och trögtänkt. Väl hemma igen så börjar jag sortera högen jag skulle gå igenom. En gigantisk hög. Flera pappershögar egentligen. Jag ser att när jag var 27 år flyttade jag till Svensbyn och "styrde upp" livet efter småbarnsåren. Det är ordning på mina papper och jag har sorterat och dokumenterat allt väl. Med ett leende ser jag när oljeledningarna frös och strömmen gick i ett under bistra vinternätter eftersom jag då lät elektrikern åtgärda de brister som fanns när det gällde uppvärmningen. Minns att barnen och jag klädde på oss täckjackor och kröp ihop tillsammans i sängen med tre lager täcken så vi skulle hålla värmen i det utkylda huset. Och två hundar. Vi sov huller om buller och vi sov så gott!

Det är SÅ nycket papper att gå igenom så jag är lite förvånad över hur det kunde bli så här..Men jag ser när jag tappade organisationsgörmågan, gnistan och lusten. Det syns ju så tydligt nu när jag går igenom dem. Vi miste vår Johanna och efter det syns det att inga papper har fått ta plats. Vi försökte överleva och leva med vår förlust. Det syns att jag försökt ta tillbaka kontrollen och organisera någorlunda hjälpligt genom åren samtidigt som jag har jobbat , varit mamma och mormor och allt annat som hör livet till. Det gör lite ont i mig att se allt det här, Johanna kommer jag alltid att känna att jag har mist. Att kasta och liksom radera ut det som varit, (då jag var mamma till två underbara töser) känns lite hemskt men det är ju inte i saker, i papper, i prylar det sitter, det som är värdefullt. Det bär vi ju med oss, i oss. Alltid. Det har vi i oss, så länge vi lever. Saker är faktiskt förgängligt.

Kollade med dottern igår OM jag skulle spara något? Nej, sa hon bestämt. Så nu slänger jag lite mer än tjugo år av mitt liv. Skrivböcker, dagböcker, kalendrar, almanackor, agendor också. Sparar bara det allra, absolut väsentligaste.

Fönsterputsningen var mitt Mount Everest och nu vill jag ta itu med resten. Det tycker jag är skönt. Att gråta och le genom tårarna,  bearbeta åren som gått och begrunda framtiden blir nog bra utan alla dessa dammsamlarpapper.

Jag har ett till Mount Everest. I friggebodan.  Det får jag ta sen. 

Ett check i taget på min lista räcker bra.

Kram