Jag har ärvt min tidsoptimism av min far. De som känner oss två ser släktdraget. Det kan jag inte förneka. På jobbet blev det lite tal om det. Då kläckte jag ur mig att jag nog har tid-dyxlexi. Det orsakade allmän munterhet.
Hursomhelst, ikväll sa jag nåt till gubben om att han vill ju gärna ha koll på allt, veta allt och hur prudentlig han är med tider. Han har en förmåga bli störd om hans ordning blir rubbad. Som när jag ändrar om planer eller tycker att vi ska ta det pö om pö. Eller föreslår att vi tar det som det kommer. Det ger sig nog... typ så. (Då har han det inte lätt.)
Han kontrade med att jag minsann kommer att komma försent till min egen begravning! Det skulle då rakt inte förvåna honom.
Haha, det var kul! Ser det framför mig. Skriva in det i vita boken. Att jag ska begravas som jag har levat. En aning försent.
Nog svamlat, blommorna ska ha vatten och jag ska slåss med myggen.
Kram allihop i sommarvärmen. Drick vatten!
2 kommentarer:
Det med tider är så sant som sagt ;-) Ska man ha dej i tid får man säga en tid en timme innan :-D
Jag fick komma in här som anonym!
Lena - så du vet vem
Skicka en kommentar