Adventtid är här

Med den kom första riktiga snöfallet. 1a advent blev vit och fin. Snön värmer inombords på något sätt när den ser så mjuk ut där den ligger och så ljust som det blir med den. Innan den kom var naturen nästan kall och ogästvänlig, grå, brun och trist. Sjön var krabb med vita gäss på vågorna. Vattnet hade en djup, elak blåsvart färg och jag kände: Näe, så här ska inte min vinter vara!
Nu är ordningen återställd.
Vintern är som den ska.
Än så länge...

Förra veckan kändes det mesta motigt. mest på grund av övergången mellan AF och Försäkringskassan. Brevet som inte kom iväg och ersättningen som blir gräsligt försenad Det påverkar så mycket runtikring och till slut kändes det rätt eländigt. Det är ju väldigt lätt att tro att allting är värre än det är när man känner att man inte har kontroll över ekonomin. Inkomster och utgifter. Pratade med Lilla mamman och med hennes underbara insats återtog vi kontrollen. Jag fick en puff i rätt riktning. Det känns väldigt, väldigt skönt. Det var inte alls så illa som jag trodde. Det blev tvärtom istället. ;-)

Vi kan alla bli lite bräckliga ibland. Det behövs egentligen inte så mycket för att det ska kännas okej igen. Någon som förstår. Någon som vet. Någon som gör något.
Ibland är det jag. Ibland är det du. Ibland någon annan.

Idag fick jag glada nyheter via mobilen. Kanske , kanske jag ändå får ett jobb.
Inte nu på stört, men så småningom. Det får ta sin tid. Men jag känner mig glad och full av tillförsikt.
Jag ÄR en resurs. Jag ÄR en tillgång. Det känns bra.

I dessa dagar planerar jag föreningsverksamheten, information, bokar tolk,
skriver in möten i agendan, bokar biljetter och håller tummarna för hälsan min.
Har läst Elly Griffiths senaste bok. Jag tycker om hennes böcker.  Har också avverkat Belinda Bauers "Ni älskar dem inte". Den var otäck. Jag tycker inte om den. Det finns riktigt otäcka böcker - som jag ändå paradoxalt nog tycker om. Men den här är inte en av dem.

Ta hand om dig själv. Du är viktig för någon.

Kram!