Morgonen var kall. Bara - 30 men ändå. Letade motorvärmarsladden till volvon. Hittade den inte någonstans. Efter att ha duschat och fått på mig anständiga gåbortkläder så startade jag bilen som gick igång snällt. Åkte och tankade. Det blåste. -30 och blåst är ingen höjdare. Brrr. Styrde kosan till AF och insåg att jag skulle komma fram i alltför god tid. Katalysatorlampan lyste i bilen men den gick finfint. Det kan vara så att den fått spatt av kylan bara. Körde till ett parkeringshus där jag vet man haft värme i tidigare. Nu var det ingen värme alls där. Tänkte tina bilen lite men det gick ju inte.
For till AF. Min handläggare var sjuk så jag fick en annan. Tolk var beställd men tolken kom aldrig. Synd. Jag blev fort trött. Det är jobbigt att avläsa. Nu ska jag kolla vart man vänder sig för att få information om varför jag inte fick tolk. Vad hände? Vad är det som inte fungerar? Hur anmäler jag att systemet inte fungerar? Det ska jag undersöka idag. Sånt är trist. Inte roligt öda tid på det men jag måste. För mig, alla mina döva vänner och för "dövsverige". Tolktjänsten MÅSTE fungera. Och om den inte gör det behöver vi få veta varför. Det handlar om VÅRA liv och resurser som är tilldelade till oss. De ska komma oss tillgodo.
Efter det besökte jag Lilla mamman som jobbade. Hälsade på mor och far. Hälsade på annat folk. Sen for jag till dövföreningen. Det är alltid lika härligt varje gång. Visst, jag hade ont i de inflammerade lederna pga kylan och det gjorde ont att teckna ibland. Men ändå härligt med teckenspråksmiljön. Det var årsmöte och allt gick som det brukar. Alltså bara bra.
Handlade på hemvägen och var hemma 23.00. Möttes av en mångalen Mojo som ville skutta omkring i värmen ute i månljuset halva natten. Det var bara ynka 13 minusgrader . Satt uppe och väntade på att kattskrället skulle behaga komma in nångång. Till slut kom han in, storögd, alldeles skuttig, hoppig och leksugen. Orka. Jag kravlade isäng, värkbruten och trött. Somnade bums med en katt, sittande blickstilla i ögonhöjd som tittade oavbrutet uppfodrande på mig... Vi har o-synkroniserad dygnsrytm, han och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar