Johodå!

Jag skrev ju tidigare att det kändes som om den här "sjukomgången" påverkade inre organ. Men visst! Jag har alltid rätt. Igår när jag låg efter promenad och dusch, blev det outhärdligt. Ringde vårdcentralen och sa , nej, jag krävde att få komma! Det visade sig vara något tjall med vänster njure. Fick en muskelavslappnande spruta som gjorde susen. Fick likaså medicin om det skulle behövas. Mest troligt är det njurstensbesvär. Sten eller grus eller något. Kan också vara någon sorts inflammation som slagit sig på njuren. Nå, något fel på njuren och prover har jag tagit idag. Remiss och rötgenkoll ska bli av.

Med de mediciner jag äter kan det lätt bli fel. Det kan slå slint i kroppen.Därför ska man "hålla koll" på organen. Det är viktigt att lyssna på kroppen. När jag försökte beskriva symptomen för sköterskan så skrattade hon åt mig. Frågade om jag visste vad jag sa? Hon kunde ju inte veta att svenska är mitt andra språk och när jag ska försöka beskriva något jag aldrig upplevt tidigare, sånt som man inte direkt pratar om dagligdags, så kan det vara svårt finna de rätta orden. De rätta beskrivningarna. Tydligen sade jag fel och hon var både road och irriterad och ifrågasatte mig.

Det är inte roligt att uppleva sådant bemötande när jag  försöker övertyga om att det verkligen ÄR akut och plågsamt. Jag brukar inte ha problem med svenskan men ibland känner även jag att jag kör fast. Jag hittar tecknen men inte de svenska orden. Eller så tror jag att jag gör det och så är det fel.
Jag vet att det där bemötandet beror på att sköterkan inte förstår vad det är hon egentligen gör. I sammanhanget så är det bara en liten petitess. Jag är glad att vi har en väl utbyggd sjukvård och jag är glad över den kompetente läkare jag fick igår. Hellre en övernitisk läkare än en som gör så lite som möjligt.

Tar nu en dag i taget. Men mycket gladare än igår!

En kram till var och en som ännu inte fått någon idag.

Kram