Helt ärligt....

Drabbades av något söndagmorgon som höll i sig hela dagen. Grät mest den dan. Sorg och ångest ligger väldigt nära varandra och jag vet inte riktigt vilket det var. Kanske en blandning av båda. En tafflig kommentar av gubben fick bägaren rinna över hos mig. I vanliga fall hade jag aldrig brytt mig ens men just då var det sämsta tajmningen och jag gick här som ett annat snyftmiffo över alla och envar som inte har det bra här i världen.

Igår föresatte jag mig små saker som att leta reda på de försvunna frimärkena, få iväg kassakortet med posten, handla och göra mat. Det gick jättebra och jag fällde inga tårar på offentlig plats. Det är ju som skönt om man kan slippa SÅNT. Lagade middan och åt den. Somnade. Jaa, jag SOMNADE efter maten. Och sov ända tills sju, halvåtta i morse. Vaknade desorienterad sådär vid tolv inatt men somnade om ganska snart. Jag behövde nog få sova.

Idag drar jag till Lilla familjen, imorgon ska jag nog köpa lite julklappar och lite julmat.

Ha det gott nu alla goá vänner och var rädda om varann...