Sist jag dammsög skulle jag ju förstås ta fönsterbädorna också i köket. Då råkade jag haspla runt med dammsugarmunstycket som sörplade i sig den söta lilla pepperonin i ett nafs. Jag hann inte ens blinka!
Gudars skymning och järnspikars! Flera månaders drivning, vattning och väntande bara för att sluta i en DAMMSUGARPÅSE. Tragiskt. Eländigt. Och nej, jag rotar inte fram den ur påsen. Den är ju full med spindel-lik!
1 kommentar:
Det är rätt typiskt Sjöbergskt om du frågar mig.. ;P
Skicka en kommentar