Ett ljus att tända...

I mitt fönster. Ett  gammalt och fortfarande vasst rivjärn får bli en ljuslykta. Värmeljus och ett litet ljusfat till. Passar fint i köksfönstret

Igår var vi på 50 års fest. Det var trevligt träffa alla och det var förbaskat god och fin buffé som passade alla oavsett vilken kosthållning man har. Det var tal, sång och dans. Väldigt fint arrangerat alltihopa. Alla i byn (och utflyttade hemvändare) är så rara och goá!

Akustiken är däremot gräslig i byagården. Det var problem med att prata och höra för gästerna såg jag. Bullernivån var skyhög. Det är ingenting som vi har problem med, vi i dövföreningen när vi har varit där. 

Vilken skillnad det är! Jag har inte tänkt på det tidigare men igår märktes skillnaden enormt mycket. Fastän vi kan vara otroligt många döva så blir det aldrig sådär glammigt. Inga problem med kommunikationen annat än om det blir nermörkt så man inget ser, förstås!

Idag blir det rabarberkyckling hos Lilla familjen i Sjulnäs till middag. Jag borde städa här innan, för jag går och snorar och nyser av dammet. Men jag går ut istället. Sen städar jag, om jag känner för det. Längtar efter en riktigt låååång promenad inåt skogen men är lite skruttig i ben och axlar efter att ha balanserat på en gräslig, för mig oergonomisk byggnadsställning då jag putsade fönstren hos mina föräldrar. Säkrast vänta nån dag till med långlångpromenaden.

Det är grönt i Småland. Det är grönt i Ystad. Det ser jag på bilderna från vännen. Här är ingen värme och ingen grönska än. Men då det kommer, går det med en väldans fart!

Lev väl. Ät mera fisk!

Med nyfiken katt i huset går det inte lämna lyktan  utan uppsikt så det gäller att komma ihåg att släcka när man lämnar köket om så bara för en liten stund.

Rivjärn kan ha flera funktioner! Det lyser upp fint i mörkret.