Snarare är det så att tiden inte räcker till. Det finns olästa böcker, osedda avsnitt på play, oräfsade partier på tomten, osålda prylar vi inte längre behöver. Opromenerade sträckor och ett ostädat hus. Likaså otvättad och ostädad bil. ;-)
Så tänker jag att: Livet är vad jag fyller det med. Och vad fyller jag det med? En checklista och en anteckningsbok samt en agenda.Så nu bestämmer jag mig för att lämna det där för en stund och kontakta en vän jag inte hört av på mycket, mycket länge. Kanske kan vi träffas? Det får vi se. Om det blir så, tar jag kratta, skurborste, hink, såpa och blomsternäring. Jaa, inte kan jag låta bli. Jag bara måste passa på då, att besöka graven och där - göra det jag vill. Några bockar på checklistan.
Såg en intervju med Mario Vargas Llosa på svt play. Han är en författare som har fått nobelpris i litteratur. Han sade: "Litteratur är ett sätt att leva mer intensivt." Jo, det kan jag hålla med om. Litteratur är viktigt. Att få ha "vidunderliga upplevelser"( Marios ord) via litteraturen och ta del av allt litteraturen har att ge är fantastiskt! Även om jag tycker att mitt liv i sig, innehåller upplevelser så det räcker till och blir över.
Litteratur är ju nedskrivna berättelser. En del sanna, en del påhittade och oavsett, så är de alla något man vill berätta för en läsare som vill ta del av denna berättelse. Vare sig det är en kokbok, en saga eller ett livsöde. Hur gör vi dessa upplevelser tillgängliga för icke läsare? Hur delar man med sig " vidunderliga upplevelser" till teckenspråkiga? Genom att berätta visuellt eller taktilt. Det kräver sin berättare. En del har gåvan och flytet att förmedla berättelsen på ett levande, medryckande sätt. Mottagaren sveps med i berättelsen. Likaså kan man hacka sönder upplevelsen till en ren, lång pina om man inte behärskar konsten att förmedla en berättelse.
Att förmedla kan vara via film, inför publik, göra en översättning, via teater, via nyheter. Grunden är språket och kulturen. Dövvärlden. Vi behöver många aktörer. Vi behöver ta vara på våra aktörer. Vi behöver utbilda aktörer. Vi vill ta del av världen och leva mer intensivt och ha vidunderliga upplevelser. Var vi än är. Vad vi än gör. Vilken ålder vi än har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar