Skrutt...

Det var faktiskt kul att bowla. Jobbigare än jag trodde.
I början fick jag en strike här och där. Tekniken var nog inte den allra bästa. Men mot slutet av timmen blev min arm trött och bollen hamnade mest i rännan. Pensionärerna på båda sidor om vår bana hade fina resultat. Mina var rent pinsamma. Jag är skrutt på att bowla. Helt enkelt usel. Skyller på att det är ju allra första gången. Då FÅR man vara dålig. Det var inte heller lätt hitta rätt boll med rätt hål. Valde först klot efter färg. Heldumt, javisst. Visuell som jag är så gillade jag ett snyggt blåmelerat klot. Den fastnade tummen i, ideligen. Då tog jag ett snyggt limegrönt. Det gick inte alls. Jag fick hålla tillgodo med en ful mellanbrun tråkfärg. En sån deprimerande färg påverkar ju givetvis spelet. Självklart får jag då inte in rätta schwinget. Så är det. Absolut.

Hjärtemiddag hos lilla familjen. O, vad jag längtat efter barna. De var hur söta som helst! Efter maten fipplade de med mobiler, hörlurar, giraffer som kiknade, skrek och föll ihop. Spotify och gud vet vad. Då känner jag mig en smula föråldrad. Maten Lilla mamman lagat var som vanligt god. Fick med mig lunchlåda också. Tack gumman!

-29 grader ute. De har lovat kallt hela veckan. Fy. Det sliter så på bilen. Mig med. Jag kan inte gå ut och gå i den här kylan. Vik hädan, kung Bore. Ge dig! Nån måtta får det väl vara med minusgrader. Ska man behöva införskaffa patron Hedkvists gamla vargapäls och leta fram farsans gamla luddar för att hålla värmen? Minns ni luddarna? Helt suveräna i sträng kyla. Dagens motsvarighet är väl filt-stövlarna skulle jag tro. Sådana har jag inte i min ägo.

Nu e de kväller som rumpnissarna skulle ha sagt.
Jag ska opp tidigt så gonatt med er allihop.