Gör ett avbrott för lite kaffe. Tankarna vandrar medan jag gör rent i vårt lilla hem. På hur livet kan vara, är och blir. En god vän håller på att mista sin livskamrat som drabbats av en sjukdom som gör att personen sakta försvinner men är ändå kvar i livet och kan så vara i många år till. Det där är ingen lätt sak att förhålla sig till. Att sörja den man älskar, som lever. Att sörja den tid man trodde att man skulle få tillsammans. Sen. Längre fram. Då vi går i pension och har tid för varandra. Plötsligt finns den tiden inte längre.
Det är ledsamt många som känner sig ensamma, rädda eller oroliga. Olyckliga.
Jag önskar jag kunde säga: Var inte rädd. Du är inte ensam. Bry dig inte om vad andra tycker och tänker. Älska dig själv och älska livet. Ta vara på nuet. Finn din balans i din tillvaro. Du styr själv över vem du är och ska vara. Ingen är perfekt och felfri. Tack och lov för det, förresten!
Bilderna nedan är tagna under en härligt magisk kväll med äldsta barnbarnet. Bara trollen och vittrorna fattas....
 |
| Gäddan i vassen såg vi klart och tydligt. Den var inte hungrig... |
 |
| Älven och vi. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar