Express-semester 2014

Bilsemestern i år varade nästan i ett dygn. Med sambons bil till Fatmomakke och tillbaka.Vi körde härifrån via Skellefteå till Lycksele. Därifrån till strax före Villhelmina på en mindre väg, 360 tror jag det var, finns Stöttingberget, (så stod det på skylten, men på informationsskyltarna stod det Stöttingfjället?!) Berg eller fjäll. Vilket som. En hög höjd är det. Här finns en vacker kyrka och kyrkogård. Jag tycker om att besöka kyrkor och kapell. Det är något visst med dem. 

Kyrkogården ligger i sluttningen från kyrkans långsida och neråt. Vacker och..får man säga inbjudande? Det finns bänkar här och var som manar besökaren att sätta sig ner och bara ta in den rofyllda atmosfär som råder här mellan träden.

Mjukt rundade gångar. Förutsättningarna här skapar just den här kyrkogården. Den följer naturens form. Det tycker jag om. 

Jag höll på att tappa balansen när jag tog det här fotot. Hade skor med rundad sula och nykommit ut ur bilen. Vacklade ostadigt fram som om jag intagit mängder av alkohol fast jag endast brukat vatten i värmen. Tyvärr var kyrkan låst. Det gick inte se hur den såg ut inuti. Kanske blir det tillfälle för det en annan gång? 

I Villhelmina handlade vi rökt röding, kaffeost och tunnbrödschips att ha till middag. I Villhelmina finns inte Max. Frasses finns. För dem som inte kan vara utan. Vi föredrog annat. I Saxnäs har vägverket en alldeles fantastisk rastplats. Återkommer till den. Väl framme i Fatmomakke knatade vi upp till kyrkan och skrev i besöksboken. Jag satte mig en stund på en kyrkbänk inne i kyrkan. Tänkte på alla dem som varit här vid livets alla skeden.  Vi gick via kyrkbyn tillbaka. Förresten, tätade man timmerstugor även med skägglav? Jag såg något som jag först antog var tjärdrev. Väldigt bekant struktur på det där tjärdrevet.. så kom jag på att det är ju skägglav! Det där får jag undersöka mer om sen.

Vi åkte tillbaka till rastplatsen i Saxnäs, åt middagen och jag gick ner i vattnet och badade! Vattnet var iskallt, gubben muttrade och ogillade mitt tilltag men det var jätteskönt att få doppa sig i det klara, friska vattnet! 

Sen for vi tillbaka till Villhelmina, därifrån till Storuman till Lycksele. 

Strax norr om Lycksele, vid elvatiden , sa jag till gubben att se upp för älgar för nu rör de säkert på sig i den ljusa "skymningen". Då såg vi två stora, granna, ståtliga älgtjurar! De stod på en höjd och betraktade oss då vi körde förbi. Lite längre fram såg vi en älgko beta åt vänster till. Hon var lika grann, hon. Lycksele har verkligen välmatade fina älgar! Sex rävar såg vi också på hemvägen varav tre lekfulla, söta ungar. En "spännare" enligt gubben. Emuer eller nåt strutsaktigt såg vi på ett hemman. Gubben sa att det var absolut tranor! Jag vidhåller att det INTE var tranor. Där är vi inte ense. DET är vi överens om. 

 Fullmånen, stor och vit, följde oss ovanför trädtopparna, 

samtidigt såg vi en begynnande, rosafärgad soluppgång den allra sista biten hem.

Samma dag hölls den årliga grillfesten i vår by. 

Den missade jag. Nästa år ska jag delta.