Blixtarna slår.. och jag tittar på. Alla vägguttag i huset gapar tomma. Telefonerma utdragna. Tvn och datorn likaså. Vädrets makt råder. Det är bara att finna sig i det. Vara i det så länge det sker. Det är stort. Och jag älskar det. Faktiskt. Det har jag alltid gjort. Fast numera ror jag inte ut på sjön för att få bättre överblick och utmana ödet. Nej, jag sitter snällt under altantaket och roar mig med att räkma sekunderna mellan blixt och muller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar