Tänk, så olika det är. I Skövde lägger man ner föreningen. Ingen vill sitta i styrelsen. I Östersund läggs nog också föreningen ner. Men det beror på att nästan alla har nått en sån hög ålder. Då är det inte så konstigt. De äldre vill träffas och ha det trevligt. De orkar inte med själva föreningsarbetet.De behöver nytt blod. För att få det behövs arbetstillfällen och en positiv vilja hos arbetsgivarna att våga anställa döva. I Västerbotten har man minskat på antalet personer i styrelsen för att få det att gå ihop.
Visst, många får jobb söderut. I norra Sverige är vi färre. För att vi inte får jobb på hemmaplan. Jag tycker det är fruktansvärt skämmigt att döva blir så styvmoderligt behandlade på arbetsmarknaden i detta tidevarv.
Norrbotten då? Hur ser dövrörelsen ut där? Ja, det är fortfarande sju till antalet i styrelsen. Det är fler som vill vara med än det finns plats för. Det gör mig faktiskt lite stolt. Det är bra arbetsfördelning i styrelsen. Ingen ska behöva dra hela lasset ensam. Man hjälps åt. Även de som inte sitter med i styrelsen är bra på att hjälpas åt.
Det finns mycket att göra inom intressepolitiken. Eftersom samhället ännu inte är tillgängligt för oss så kommer vi faktiskt ofta till korta när det gäller verksamheter som angår oss och ska vara till för oss. De medier som finns i Norrbotten är inte tillgängligt för oss. Det kostar pengar. Vi har inte dessa medel. Därför får vi ofta nys om saker och ting lite väl sent. Men bättre sent än aldrig. Alla vi döva har också fullt upp med våra egna liv, jobb, familjer, ytterligare funktionsnedsättningar och fritid. Precis som alla andra.
Det finns en icke insatt, högt uppsatt hörande chef som går ut i media och talar OM oss döva i Norrbotten. Som på så vis sprider okunskap och fördomar om oss. Det är en väldigt tråkig utveckling. För den chefen sak hålla sig till teckenspråk, kommunikation och tolkning. Inte uttala sig om vi som döva kommer att finnas kvar eller inte. Teckenspråk som språk och kommunikation kommer alltid att finnas kvar. Det kommer inte vara borta om 20 år..
De föräldrar som önskar och vill ge sina barn som har en hörselnedsättning en OPTIMAL utveckling bör, och ska ge sina barn det. Vill man det, så lär man sig också att kommunicera på teckenspråk. Först då ger man barnet ALLA möjligheter som står till buds för att klara sig bra här i livet. Först då och endast då, kan man säga att man gett sitt barn alla chanser, alla möjligheter att vara delaktig i livet, samhället och i relationen till andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar