Ensammen i en värld full av liv

Tänk så många ofrivilligt ensamma det finns.
Som längtar efter prat och sällskap.
Som vill bli sedda, hörda och känna att de finns.
Att de betyder något.

En sa till mig en gång:

Tillsammans är jag någon.
Ensam är jag ingen.

Igår kramade jag om en farbror ordentligt. En ensam pensionär.
Attityden han har är ganska tuff och kaxig.
Han vart rörd, blinkade bort tårarna och skyndade iväg så ingen skulle se.

Idag tog jag mig tid med en annan ensam en. En tant. Nej.
En gumma? Näää. En kvinna. Ja, det är hon. 76 år. Fast hon verkar inte alls som det. Pigg och klar men ensam. Så ensam att det svartnar för henne. Morgondagen och alla andra dagar ter sig avgrundssvarta för henne. Jag hjälper henne sätta lite färg. Se lite ljus. Kanske bara några stimmor, men det räcker. Jag hoppas att det så småningom blir allt ljusare. Mera färg och mindre svart. Och att hon en dag hittar egna färger och sitt eget ljus att måla sin egen värld med.

Sen mötte jag en tredje ensam idag. Det vart knepigt.
För där kan jag inte göra så mycket.
Efter det blev jag väldigt trött.

Att stanna upp, se, höra och beröra.
Ta sig tid.
Det är så viktigt.
Det får jag inte glömma.
Att se var och en jag möter.

Nu finns det ju de som är någon fast de är ensamma, och de som försvinner när de är tillsammans och blir ingen. Man får se och känna efter. Magkänslan är en suverän indikator. Den ska man aldrig förtränga. Det e inte lätt. Hjärnan säjjer en sak och hjärtat en annan och kanske magen något helt annat. Nä det är fan i mej inte lätt. Integritet är oxå viktigt. Det finns inget värre än nån som klampar in och tafsar på ens egna sfär och integritet. Uuäck!

Nu något helt annat.... för jaaa... herregud många år sen fick jag de här orden av min vän. Hon tillhör min vänkrets än idag. Vi surrade och hade oss över eländet med mat och pengar och räkningar ( så unga vi var...suck! ) och sen fick jag det här:

Svensk välfärd

Pengarna tog slut
innan de kom
I skafferiet är det tomt
i kylen likaså
Frysen? Åh, där finns bara is
Räkningar finns det gott om
Tänk om man kunde äta dom

Tror många kan känna igen sig.
Vi överlevde de dåliga tiderna.
Det gör man.
Vi har inte glömt hur det var.
Det gör många. De glömmer.
Fattar inte hur man kan glömma?....
Hursomhelst, det finns värre saker att råka ut för än taskig ekonomi.

Massor värre.