Gammal granskog

Nu är jag ute på stugan. Åkte hit efter jobbet. Det gick bra att jobba idag. For förbi apoteket på jakt efter en bra ansiktskräm och nå vitaminer och mineraler. Ansiktssmörja finns det ju hur mycket som helst av. Stod där helt handfallen vid hyllan så dök det opp en expedit. Skönt. Hon behövde bara se på mig så gick hon fram och rekommenderade en stor fin glasburk med ynkligt innehåll för 130 kr. Jag köpte den. Har aldrig köpt sån dyr smörja förut. Är den bra så är det värt pengarna. vill inte se ut som ett rött skrynkligt eksemigt russin i plytet. Åsså var det pillren. Det blev Mitt Val Kvinna. Tråkigt märke. Urtråkigt. Om några år blir det väl: Mitt Val Kvinna 50 plus. Kärringburken. Ännu tråkigare. Jag frågade dottern: Om du skulle döpa ett piller, vad skulle du döpa det till? Hon svarade: Krumelurpiller. Det var då mycket roligare. Jag ska ha en burk Krumelurpiller.

Jag har gått en sväng och inventerat härikring. Herreje, jag behöver en grävmaskin! Det blir till att gå (gräva) ett steg i taget. Så MYCKET jag lämnat kvar här. Riddarsporrar, dagliljor, lupiner, norsk brudspirea, hansarosor, tornedalsrosor, schersmin, gullstav rosa ölandstok och gul ölandstok åsså nått prydnadsgräs. Och att inte förglömma, krolliljor, sibirisk ärtbuske, brinnande kärlek, syrenhortensia, "hönsburen" av egen design och skifferplattor.

Vår stuga ligger ute på en udde. Det är vatten i tre väderstreck, norr, öster och söder. Västerut finns riktigt gammal granskog. Det är sällan man ser uppvuxen gammal granskog. Granarna är skyhöga, marken täckt av blåbärsris. Här blommar "snusblommorna" krypkornell, skogsstjärna, rödblära, åkerbär och smörblomma. Redan. Inte klokt. Hursomhelst, jag mår så bra i den här granskogen. Växtligheten är så fin. Alldeles grön. I många nyanser. Jättemysig helt enkelt.

Samma granar såg min morfar bygga sig en sommarstuga här. Dessförinnan såg de morfars får gå på grundet härintill på somrarna. Bönderna skeppade dem på pråmar från Båtskatakajen i Öjebyn, genom kanalen och fårösundet hit ut. Så fick de gå på sommarbete på grund, holmar och öar. Bönder med familjer packade picknickorgarna, utflyktade hit, såg till djuren, kopplade av, badade och lekte. Det är därför det växer så in i h-e bra med skog på de här föredetta sommarbetena. När man slutade med det så växte det igen i en rasande fart.

Nu finns inga bönder. Inga får. Bara sommarstugor och vinterbonade stugor och hus. Då vi bodde här året om var vi fem hushåll som gjorde det. Nu tror jag det är tre.
Båtar, badpooler, vattenskotrar...och bilar. Massor med bilar jämfört med då jag var barn. Mycket har förändrats.
Det ska det göra.
Sånt hör till.

Jag är glad att den trolska gammelgranskogen ännu står kvar.
Den hör till.