Paps fick en jobbig reaktion på medicinen. Han blev alldeles slut och tagen av det. Stackars paps. Jag vågade inte lämna dem förrän han piggnat till lite. Nu ångrar jag att jag for. Borde sovit över där. jaja. Imorron ringer jag VC och ordnar medicin som gör att han mår bättre på den medicin han fått. Den är så stark och tar kål på magen hans.
Det är kul höra mams och paps berätta barndomshistorier från skoltiden. Älskar dessa berättelser. De påminner mycket om de här engelska gamla mysiga internatfilmerna. Idag kommer man väl närmast HarryPotterfilmerna. Stora sovsalar. Enorma gamla stenhus i flera våningar med breda trappor, korridorer med pelare, många olika salar, skolsalar, gymnastiksalar sjuksalar och matsal. Tjejerna för sig och pojkarna för sig. Vårdare som vaktade alla dessa hundra barn och fler. Dygnet runt. Lärare av olika slag. Både onda, goda och dem mittemellan. Ikväll vart det en sån berättelsekväll.
Det fanns fem internatskolor med fem upptagningsområden i sverige för teckenspråkiga döva. De fick åka hem till sina familjer på sommarlovet. Senare fick de också åka hem till jul. Resten av året bodde de på skolan. Tänk, deras föräldrar såg dem inte på ett halvår. Ibland ett år. Inte konstigt de sa varje gång barna kom hem: Men vad du har vuxit!
Så otroligt mycket de har fått vara med om, dessa trettitalister. Förändringen från bondesamhället till idag. Vilka upplevelser, resor, spännande äventyr, varm gemenskap men också utsatthet och jäkelskap. Det är fantastiskt att nästan varenda unge då, idag är aktiv pensionär och de som lever och kan, träffas då och då vid festliga tillfälen och större evenemang, var de än bor i detta avlånga land.
De är kämpar. Varenda en. För varenda en av dem växte upp utan sin familj. Mor och far fanns hemma, många många långa mil ifrån dem. Inte konstigt att många är envisa tuffingar som gärna vill klara sig utan hjälp. "Kan själv!"
Det kom inget kött ikväll. Snopet. Hoppas inte gubben hörde fel? Vi skulle få köttet hemkört. Men det kanske var meningen att vi skulle hämta det själva? Hursomhelst, nu är det alldeles för sent att ta reda på det. Gubben sover och alla andra oxå.
Jag tar mig en kvällsmacka och lite vitkålssallad. Ska kolla av lilla mammans blogg och sen sova. Hade jag tänkt.
Godnatt värld!
2 kommentarer:
Ja nog var det stretigt förr minsann.Det var många som bodde borta från familjen tex samer, döva, de som hade långt till skolan mfl.kanske det blir så igen nu då skolorna läggs ner som de gör.hemska tanke.fast förr fans det ju inte färdmedel på samma sätt.såg på tv barn som får veckopendla till skolan nu och det sker med helikopter.det är alltid skoj att höra om svunna tider tycker jag med.kram
Nästa gång kan du väl stanna hos dina föräldrar. Dokumentera dina föräldrarnas berättelser coh förvalta berättelser vidare! Hihi.
Ja det är intressant att lyssna. Hoppas det ordnar sig med din papi. kram
Skicka en kommentar