Mor min.... och ..mer....

är inte nu som hon var förr. Även om man tänkt sig hur pensionärslivet ska bli, kanske det inte blir så. Jag kan känna mig lite ledsen över hur det blev. Att mamma min finns kvar och ändå inte. Att det som är hon försvinner litegrann i taget allteftersom tiden går. Ändå finns hon ibland där. Det är lite förvirrande. Igårkväll ville hon jag skulle komma iväg så jag inte skulle köra ihjäl mig i regnet, mörkret och den sena timmen. Hon sa åt pappa att sluta prata för jag skulle hem och hon ville jag skulle komma hem ordentligt. Omsorgen sitter djupt och fast ännu i henne.

Jag städade i hennes byrå igår. Mamma kommer från-en-ta-tillvara-på-allting-familj. Småbrukarfamilj. De behövde aldrig gå hungriga men ingenting fick gå till spillo. Allting togs tillvara. Socker och mjölpaktetspapperen hade de som ritpapper. snörstumpar sparades. Degbunken skrapades ur petanogaordentligt. Plastpåsar diskades och fick torka på kaklet. Sånt som INGEN gör idag tror jag. I byrån har hon en proppfull kasse med sockor och vantar hon stickat. Jag blev alldeles rörd och tagen när jag gluttade i påsen. Det var så typiskt HON. De är stickade av restgarner och repade garner från tidigare stickningar. Söta lilla mamma. Garn är något man kan ta tillvara många gånger om. Nu stickar hon inte längre. Den förmågan har försvunnit. Ändå, jag fick smyga för att slänga ett par, en gång fina, lovvikavantar med jättestora hål. Hålen var så stora att det var inget att stoppa. Men garnet var ju fint, och de HADE kunnat repas upp. Orka. Jag kände mig som en riktig slösaktig skurk då jag kastade dem.

Gaaah! Lyckades komma fram till a-kassan. Ville veta ersättningsstorlek och ev utbetalning och som gubben min sa: Här har man betalat fackavgifter och a-kasseavgifter punktligt i alla år åsså ska man helt plötsligt vara utlämnad åt väntetider och socialen. Nä, tänkte jag. Om jag så ska gå upp till regeringsnivå så ska jag banne mig kräva min rätt. Svar från a-kassan: så fort de fått svar från F-kassan ang något som avslutades men ej återrapporterades från f-kassan till A-kassan i februari 2008 (!), Så fort de får detta svar handläggs ärendet och utbetalning sker torsdagen nästkommande vecka. F-kassan har ej svarat och ny förfrågan om svar skickas via mejl från a-kassan. Puh! Inte fan ska f-kassan få förhala min ersättning. Ringde F-kassan på stört men får inte prata direkt med den som är ansvarig för att svara, nejdå, får prata med en mellanhand som mejlar ansvarig om att jag stöter på. Krävde att F-kassan ringer upp mig och meddelar mig.

Nog förstår jag att alla de där handläggarna sitter i kläm mellan vad de åläggs att göra och folket som måste ha med dem att göra. Men ändå, om de är så få så att de inte hinner med, törs de inte säga ifrån för de kan lätt ersättas med någon annan som vill ha jobb. Det är fel hela vägen från början till slut. Vansinnigt fel klimat inom arbetsmarknaden! Fan ta Reinfelt och hans anhang. Fan ta dem som anlitar konsulter för omorganisation och besparingsåtgärder som får system att nästintill kollapsa. Kunskap, insikt och sunt förnuft, vart tog det vägen? Grrr.........

Å, nu kom jag på... jag är ju borta imorron och på fredag. Kan inte passa telefonen. Jäklar! Jag får vidarekoppla hemtelefonen till mobilen. Inget annat att göra.
Satte mig ilsket mittemot gubben och refererade a-kassa och f-kassa och stjälpte i mig kaffet. Han tar det svarta smuliga bordsunderlägget och ....skakar av det så det hamnar på golvet! Jag: Vad GÖR du? Han: Ja, du ska ju ändå dammsuga. Jag, iskallt: Så du har bestämt det? Sen när bestämmer du när jag ska dammsuga? Han försvinner ut min åsyn. Det är bäst det. För nu MÅSTE jag ju dammsuga upp hans smulor på golvet. Och nej, han kan inte göra det. För han är inte ens hemma längre. Säkrast så. Det är verkligen fantastiskt bra att ingen jagar här i Nästet. Det man inte har kan man inte använda....morrmorr...

Till sist så har AF meddelat att fredagens möte ställs in på grund av tolkbrist. Ny tid den 3/12. Jahapp. Bara att anpassa sig. Amen.