Jag undrar om jag någonsin kommer att känna mig som förut? Jo, jag är ju den jag är, som jag alltid varit. Det som är annorlunda är att jag nu ser till att mobilen alltid är laddad och med mig om jag går ut. Nitroglycerinsprayen är med överallt. Likaså nikotinsprayen. Förr var det cigg och tändare.
Jag är inte skraj för egen del. Jag tänker på Lilla familjen. Lilla mamman och barnbarnen. Jag VET vad jag betyder för dem. Liksom för mina nära vänner. Och det får mig att känna efter, kanske lite för mycket? , Vara försiktig, hoppas på ett långt, bra liv, försöka vara sund. Samtidigt ska jag leva " normalt". Jag gillar inte ordet normalt för det är helt och hållet subjektivt. Iallafall för mig. Jag är tacksam för att det har gått så pass bra. Än så länge. Tacksam för att jag förskonats från vanliga efterverkningar som ångest, rädsla, panik och depression. Funderingar och undran har jag. Frågor. Dem skriver jag upp till det första besök jag ska till efter hjärtinfarkten. Till det besöket är tolk beställd. ;-)
Hur mår jag då? Jo, relativt bra. Min krånglande axel har hoppat tillbaka i normalläge och funkar bra nu. Däremot har jag en lite konstig värk som tilltar allt eftersom dagen går. På morgonen känner jag ingenting. Det känns hur bra som helst. Sen så börjar det litelite smått och mot kvällen ömmar det inuti. Det känns som träningsvärk fast på ett ställe där man aldrig haft träningsvärk. Hjärtvärk? Ska det liksom läka? De har ju varit in och rört om. Är det därför? Hoppas jag får svar på det vid mitt besök.
Såg filmen Nu eller aldrig med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Sånt ska jag inte se nu. Stör mig på konceptet rik- fattig, glädje - olycklig och så vidare. Men trots det så tycker jag väldigt mycket om filmen, skådespelarna, värmen och det mänskliga som filmen är fylld av. Trots min rikedom i livet som inte kan värderas i pengar så skulle jag inte tacka nej till att vara lika snuskigt rik som Edward Cole. För visst underlättar det väsentligt! Då slapp jag vänta i minst ett halvår på att träffa vännen i Ystad. Göra en resa med var och en av mina fina vänner! Inga stora saker, en biltur till Norge med en, Hurtigrutten med en annan, hotell Storforsen, värdshusveekend, Haparandadagar..åka till Island med lilla familjen och bjuda dem på en resa till Paris, London och Egypten. Själv vill jag inte dit. Känner ingen längtan alls efter storstäder och dylikt. Faktiskt.
Åter till verkligheten. Att göra år 2013: Promenera varje dag. Handla sunt. Spara. Inte röka. Ta vara på dagsljus och sol. Daglig uppdatering med Lilla mamman. Umgås med vänner. Jobba för en värld MED döva och teckenspråk.....för en värld för alla. En värld för dig och mig. För oss.
Puäh! Dags att kavla opp ärmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar