Gårdagens gräsliga fadäs

Hur det än är så är jag tacksam att jag bor med naturen inpå knuten. Skogen, rådjuren, älgarna och allt vi får se, lilla katten och jag. Det är någonting med naturen som är så SKÖNT att se och vara i. Syrran visade bilder från New York. Kul att få ta del av vad de upplevt. Jag känner igen mig mycket också från platser man sett i film och TV. Det jag lade märke till (så dumt det låter!) är att det är en STAD! En storstad. Vill du se något grönt finns en liten plätt till park och så stranden och vattnet som ju också är natur på sitt sätt. Hm. Hälsa på där ett tag går nog an. Men sen skulle jag få lappsjuka. Säkert som amen i kyrkan! Jag behöver träd, jord, himmel och horisont. Love it! De åren vi bodde på stugan var vackert men mindre baki bålken än vad det är här. Här blir mer nermörkt. Inget ljus som lyser upp från staden.  Jag är inte mörkrädd alls. Inte heller ensamrädd. Inga problem.  Se en skräckis ensam mitt i natten kan vara läskigt. Ser dem hellre på dagen faktiskt. Men det är den enda kymigheten jag har...tror jag. ja, åsså krypen.I alla hus jag bott, har skogen varit inpå knutarna utom det allra första huset. Det var mitt i ett villaområde. Men oh, nu minns jag att jag var faktiskt allra mest rädd där när jag gick hem ensam med Lilla mamman som då var bebis. Kände mig aldrig ensam i huset fast det var tomt. 

Igår röjde jag i dusch/ toa/ tvättstugerummet. Pulade på på ställen man inte bryr sig om annars. Det vart så prydligt så. Så i all den jävla prydligheten sätter jag ner locket. Vi brukar alltid ha den uppfälld. Går ner, pular på med allt möjligt härnere, postar brev, diskar och spelar wordfeud med svägerskan. Jag har upptäckt en sak om mig själv. Jag är en wordfeuddråpare av värsta sort! Lyckan är fullständig, hänsynslös och total när jag vinner. Om jag inte vinner är det bedrövligt.
Hursomhelst, i vanlig ordning skjuter jag på att gå på toa tills det är nästintill katastrof. Då rusar jag uppför trappan i galopp, genom dörröppningen i sprinterfart samtidigt som byxorna åker ner och jag slänger mig på stolen. I mörkret. Locket är nerfällt. Ridå!

Det blev många fula tankar vill jag lova. Många fulord också. Såpa, ajax och klorin!  Jag ska LIMMA fast locket mot behållaren! Nä, det ska jag inte. Jag ska ju kunna skura den.
 "Å, vad gott det luktar här! Har du skurat?"  utbrast Gubben glatt då han skulle duscha efter jobbet.
"Mhm" svarade  jag.