Har väntat in min ersättning med spänning tills jag insåg idag att den kommer inte! Efter att ha lusläst informationen som finns på FKs webb och ringt till dem så fattas det en ynka blankett till!!!!! Jag är så arg. Så frustrerad. Så ledsen. Visst får jag pengarna så småningom någon gång. Men jag skulle haft dem NU! Eller snarare imorgon. Jag trodde de hade alla blanketter. Ska jag skratta eller gråta?
Jag får inte vara disträ, sjuk och mossig. Nä. Jag ska vara alert, på hugget och ha störtkoll på alla lägen oavsett vad det är. Hjälp! Hur orkar man det? Känner mig jättekorkad för att jag har missat den här grejen med FK. Man ska inte tro. Man ska VETA. Lusläsa ALLA papper man får. Vem har ork till det efter en hjärtinfarkt? Nää. Fy farao för papper och byråkrati.
Det tog mig hela dagen att bringa nån reda i det här. Ringa hit och dit. Ringa banken och be om anstånd och sådana saker så det inte blir ännu mer tråkigheter att vänta. Nu är det bara att vänta på blanketten som fattas. Den går inte att skriva ut från webben av nån anledning men ska komma med posten.
Imorgon blir det lite åderlåtning i rör som skickas till labb. Det är inför koll och läkarbesök nästa vecka. Förresten, jag var ju på väg bli sjuk men det vände. ALLT är inte pest och pina. Det glimtar till lite här och var. Det får gärna stråla ordentligt också. I form av riktigt trevlig lottovinst eller så. Bilen bara måste på verkstan. Motor, fönster och handbroms. Ja, jag är ju tyvärr ingen bilmekaniker. Nä. Men bilen går snällt iallafall. Trots översyn-misären. Trogna fina bilen.
De av mina bilar jag minns som trotjänare är den allra första vinröda Renault 10an. Den fick jag av min bror. Den som stannade om det regnade. Billig som tusan och tog ingen soppa. Gubben krockade med den så jag sålde den. Sen en grön Vaz. Den bara gick och gick. Jämt. Till slut gick den inte. Sålde den i Leksand. Sen den orange volvon med snygga lättmetallfälgar och sportratt. Den hängde med lääääänge. Tills den lämnade in. Gulvolvokombin, tegelröda diselmercan och så den här. Barnen älskade att åka bil. Ja, det blev många korta och långa äventyr, semestrar och turer i dem. Vi hade ROLIGT i bil. Massor roligt! Jag hade förstås fler bilar men de var opersonliga eller rackliga eller så hade jag dem så kort tid så det uppstod ingen djupare känsla mellan mig och bilen. Vilken som var allra bäst? Hm, orangevolvon, den var kvick, trimmad och kul. Jättesnabb.Tegelröda diselmercan var också bäst. På ett helt annat sätt. Otroligt skön glidarbil. Inget att ha bråttom i. Njutbar körning. Jag tror den rullar än. Det ska jag kolla.
En bra bil är trygg frihet.
Speciellt för den som ska hämta och skjutsa barn, dagis, skola, handla...
Håller tummarna för att lilla mamman hittar delar till sockerbiten sin.
Önskar jag kunde köpa henne en säker bil. Den hon har är usch.
Måtte hon aldrig någonsin krocka.
Inte ni andra heller. Kör försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar