Rader i natten....i sällskap av katten

Känner mig riktigt dränerad, tom och fasligt trött. Klart det ska finnas sådana dagar också. Tiden går åt till bara det nödvändigaste. En sorts återhämtning skulle jag tro. Såg en film idag om Buddha. Siddhartha Gautamas liv från födseln tills han dog och vad han förkunnade. En bra film. Vettig och okej. Jag gillar den. Inga stora åthävor och överdrifter. Det jag också gillar är det här med medkänsla och att allt hänger ihop. Lite som ying och yang. Motsatser och att det ena kan inte vara utan det andra. För visst är det så. Oavsett religion, läror, teser och allt som finns så ska sunt förnuft, respekt och medkänsla råda för allt liv på jorden. Vare sig det handlar om människor, deras kulturer, djur eller de fyra elementen i vår värld.
Jaja, krypen också. Usch!

Sen råkade jag komma in i nåt homewifes någonstans på andra sidan atlanten. Herrejisses så tröttsamt. Orka! Hur självupptagen får man bli? De där programmen är bara för sorgliga med allt tjafs och bråk. Tala om ytligt. Jag får påminna mig om att jag inte har nån rätt att döma dem. Lika lite som nån har rätt att döma mig. Dock, det man inte förstår får man lämna. Och på så vis behålla sinnesro.

Nåt som gör mig väl till mods är att Lilla mamman och Stora björn verkar trivas fint ihop. Jag är så glad för det. Jag skulle aldrig lägga mig i eller nåt sånt. Nej, det sköter de bäst alldeles själva. Det är trevligt se en harmoniskt avslappnad relation som får Lilla mamman att landa i tillvaron på ett sätt som bara hon kan göra. Jo, hon är alldeles särskilt speciell. Ungen min. Så jag unnar henne så väl, en alldeles särskilt speciell person att interagera med i livet.

Nu kryper natten inpå. Jag ska försöka komma till ro. Det vill bli lite dåligt med det. Jag behöver bli fysiskt trött. Redigt arbete och frisk luft ger bästa sömnen. Så har det alltid varit och så lär det förbli.

Liten vän väntar på mig. Han vill något. Det syns i de blå, blå ögonen och de spetsade öronen.
Ska se vad det är han vill....
Gonatt.