Carpe Diem igår

Nu har jag vart på sjön vid tre tillfällen den sista semesterveckan. O, så härligt det var. Speciellt igår. Total avkoppling. Total närvaro i nuet. Mycket skönt. Även om gubben tog över rodret totalt. Det stör jag mig på. Jag hittar bättre än honom. HAN ska köra. självklart. Ingen diskussion om det ens. Så finner jag mig vara vägvisare och lots för han har ingen aaaning om vart och hur man kör. Det var västlig vind. Småvågor bara. Jag ville ut på Pite-Rönnskär. Det är ju jättenära till. Av nån anledning trodde jag det låg låååångt ut. Som Rödkallen. Men det var ju nära. Nej det kunde vi då rakt inte enligt gubben. Liten klen motor och svårt ta sig dit. Hm... men vi far och så kan vi alltid vända om det visar sig vara besvärlig sjögång längre ut. Näädå, nått sånt vågade han sig inte på. Å, så trist han är! tänkte jag. Men sa inget. Husfriden ni vet....

Vattnet är jättevarmt men jag har inte badat än. Jag skulle ut igårkväll och bada nåååånstans. Fick totalpippi på det. Bara måste bada i havet, så skulle min sista semesterdag vara fullkomlig. Men det blev mörkt. Gubben hade en orolig kväll. SÅ hemma i fjärden har jag inte blivit att jag kan köra i mörker. Fick skippa det tills vidare. Dagen igår blev inte helt fullkomlig. Bara nästan. Det är ju oxå bra. På sjön uti stugan hittar jag som i min egen bakficka, jag har aldrig tänkt på att hamna i vatten jag inte känner till. Jag blir frustrerad av det. Skulle behöva en läromästare som vuxit opp i de där vattnen. Men här är det få som betror kvinnor något. DET är jättefrustrerande! Andra gången jag var ut var jag helt ensam. Det noterades av samtliga sommartugebor och öbor samt båtägare. Likaså att jag kör bil med släp och dessutom backar med detta släp. Är du ut med båten alldeles själv? Kör du själv med släp? TÖRS du det?.............hm, ja uppenbarligen. Visst klantar jag mig ibland men det är ju bara att försöka.

Förstgången jag skulle ut med båten i år hade jag faxist glömt var choken satt på motorn. Det finns två grejjer där framtill att välja på. Det är ju bara prova sej fram tänkte jag och drog i den ena varpå hela plastgrejjen med tillhörnde lilla gummimuff lossnar. Kollar snabbt runtom. Puh, ingen finns i båthamnen. Pillar tillbaka det jag förstår är tomgångsinställningen med gummimuffen så gott det går utan att ändra inställningen. Drar ut den andra grejjen, försiktigt den här gången. Ah, DÄR satt choken. Sen var det inga problem. Sen det här med okänt vatten. Motorn ligger lite högre än kölen. Så det tar i kölen först OM det skulle vara nåt.

Båten är fortfarande lika underbar i vattnet som jag minns det. Är aldrig rädd att barnen ska kastas ur den eller så. De kunde verkligen bygga båtar förr! Gu, vad jag kommer att vara kräsen om vi / jag måste skaffa en annan båt. Jag kommer att vara olidlig...testköra i både kav lugnt och i oväder.... Min farsas motorseglare gillar jag oxå. Den passar mig bra. Också fin i oväder. Guppar som ett nötskal ovanpå vågorna. Som våran lilla båt.

Idag är jag på jobbet. Första dagen. Olidligt det oxå men ... ja... jobba... ja ni vet ju allihop hur det e. Kram allihop!