Blääää men tack för att Ipren finns!

Fick det månatliga förhatliga idag. Ringde och bad om ny tid på kvinnokliniken. De skickar ny tid. Är totaldäckad hela dagen. Släpade mig dock till affärn, handlade vitkål och rödkål. Postade ett par brev. Sen gällde vila, värme och värkpiller.

Framåt aftonen vart det bättre en liten stund. Kaffe med dopp hos grannen i söta huset vid storvägen med gubben. Det vart gemensam blodsockerkoll, vi två diabetiker hade gräsliga värden efter fikat. De andra två ickediabetikerna stoltserade med finfina värden. Nu blir det inget mer slarv för min del resten av veckan.

Av erfarenhet vet jag att imorron blir en hemsk dag. Gusskelov att värktabletter finns. Utan dem skulle jag inte vara på benen något alls i två-tre dagar. Iprens stordos funkar bäst. Panodil dubbel dos funkar oxå. Alvedon är helt värdelöst i detta tillstånd.

Sista löningen kommer nu. Sen är det otryggt de kommande månaderna. Orkar inte tänka på det ens. Tankarna vandrade iväg och letade något positivt att fokusera på. Jaa, det MÅSTE jag ju berätta: Fick glädjepost idag IGEN! Det ena från ABFs dagverksamhet i Pite. Så roligt! Tack alla och envar som är med där. Det var väldigt omtänksamt och rart av er. Tack.

Det kom också ett mjukt brev med en litenliten stickad mössa ämnad till Kvitterill. Jag hoppas den passar. Den ser lite väl liten ut. Är den för liten, kanske den kan glädja någon liten bebis? Vi får se. Damen som stickat och skickat den får jag inte glömma att tacka. Vore hemskt om jag glömde.....

Nej, nu vill jag isäng. Struntar i hälsoteet. Tar ett glas vatten bara. Mår illa.
Kom just på att jag saknar en vän jag inte hört av från på länge nu.
Det vill jag kolla upp. Hoppas allt är väl där?
Det är det säkert men jag törs inte vara säker på det.
Imorgon är en ny dag. Tar det imorrn.
Carpe diem. Ta hand om dig.