Gick en kvällspromenad med ängsliga Mojo. Han ville ut ikväll men lämnade inte altanen. Han tordes inte. Så jag fick helt sonika dra på mig skorna och gå en sväng med lilla herrn som såg sig vaksamt omkring varje steg han tog. Nu har det tinat bort gode bra överallt så jag visade honom den lilla vägen genom skogen bortåt ängen.
Vid tidigare promenader har han alltid klättrat upp i träden och fått ryck och rejsat omkring som en glad tok. Så var det inte idag. Han höll sig nära mig, antingen bakom, bredvid eller framför. Jag upplevde att han gick pliktskyldigt med på vår lilla promenad och han njöt inte av den.
Han går helt lös så han är fri att gå vart han vill. Göra vad han vill. Men ikväll vill han just ingenting. Väl hemma igen ville han in. Jag stängde dörren om honom och gick för att låsa bilen. Då jag kommer in igen så sitter han och väntar på mig, sötnosen. När jag tar av mig skorna och går in i köket så går han med mig in. Lillprinsen. Han är så... värdig. Han ser så värdig ut där han sitter och går. Iallafall ikväll.
Undrar vad han stötte på den där natten? En ekorrmamma? Fågel med ungar? Lekatten (hermelin)? Räven? Rovfågel? Bävern? Näää, vi har alla dessa djur härikring men inte kommer bävern ända hit... Älg och rådjur? Kanske helt enkelt nån lös hund eller en annan katta. Det lär jag aldrig få veta. Så frustrerande. Gubben sa att det levde om som attan ute den natten. Men han visste inte vad det var han hörde. Nähä. Så upplysande då.
Det är någonting ute nu som påverkar mig. Pollen eller snömögel eller..?? Det kan ju vara vadsomhelst. Luften är inte hög och klar. Mer som lite tryckande och fuktig. Blötmarker och jord och mossa. Nyser och snorar gör jag men det är inte så farligt. Det går över.
Fick veta idag att det blir oväder till helgen med vind och blåst upp till 12 sekundmeter. Blä. Hur roligt är det? Ingen idé att räfsa då . Det fullkomligt RASAR ner skräp från alla högresta tallar, granar och björkar på gården varje gång det blåser ordentligt. Vackra rönnen skräpar inte alls lika mycket. Jag kikade närmare på rönnarnas knoppar för att se hur långt de kommit. Så ser jag till min förskräckelse att Älga-Hälga gått jättehårt åt varenda gren hon kunnat nå. På varenda rönn. Sånt får man leva med när man bor bortom all ära och redlighet.
Min trädgård är hennes smörgåsbord.
Må så gott nu. Var ni än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar