Nu har jag varit på Hälsocentralen. Har varit utan blodtrycksmedicin i 7 dagar. Har inte haft några sådanadär känningar som jag hade innan jag slutade med medicinen. De tre sista dagarna har jag haft ett sprängande huvud, inte direkt huvudvärk men nästintill så jag visste att blodtrycket är för högt. Alla andra värden är bra. Normal sänka, långtidsblodsocket låg jättebra, bara 5,8. Jag har inte fått träffa någon läkare. Bara diabetessköterkan. Det var henne jag hade kontakt med förra måndagen också. Det var hon som beslöt att jag ingen blodtrycksmedicin alls skulle ta fram tills idag. Nu vill hon att jag börjar om som vanligt med samma mediciner och samma styrka. Blir det knas igen får jag höra av mig.
Det känns faktiskt lite otryggt. Jag vill inte ha tillbaka vad det nu var jag hade. Men det är klart. För att komma underfund med VAD som är fel måste jag väl prova mig fram....det verkar då så. Om inget händer...så ska jag hursomhelst tillbaka den 17 oktober för att kolla blodtrycket igen. Å, vad jag längtar efter att få må bättre!
Efter besöket hade jag en tid inbokad hos folktandvården. Såg att jag skulle hinna på biblioteket. Åkte dit och lämnade tillbaka fem böcker. Lånade en. Har fyra olästa kvar hemma. Så billigt och bra det är med låneböcker. Jag läser gärna allt möjligt. "Boktjuven" var ovanlig, gripande och bra. Blev riktigt tagen av den mot slutet. "Cirkeln" som egentligen är en ungdomsbok är också läsvärd. Om än jag inte är en tonåring. Men jag har ju varit en. En gång i tiden. Väntar med spänning på andra och tredje delen. " Eddies oäkting" var lite irriterande i början, jag vet inte vad jag störde mig på men något var det.. sen försvann de där störningarna och det gick lätt att läsa.
Det är som att jag måste få in ett sorts flyt i läsningen. Får jag inte in det så blir jag irriterad. Är jag irriterad får jag inget flyt. Antingen så lossnar det eller inte. I boken Stephen Kings "Om en Buick 8" lossnade det aldrig. Den var inte alls i klass med hans tidigare.. eller så har jag blivit för gammal och för luttrad. Den kunde ha blivit bra men istället så... vart det bara fånigt. Jag läste ändå klart den bara för att se om den förblev sådär hela boken igenom. Om ni undrar: Ja, den är knas ända till slutet. Efterordet är det bästa. Där han förklarar hur han fick uppslaget... Synd att det urartade.
En gång i tiden ÄLSKADE jag läsa hans böcker....Minns att jag var då in på biblioteket och letade. Frågade personalen och fick veta att nej, sånt skräp köper inte biblioteket in. ( Jo, det var riktigt längesen.) Haha, idag har de ju ALLT! Fantasy, skräck, kärlek. Precis allt.
Jag har inte fixat räkningarna än. Vad jag drar på det.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar