Hm....

Har haft en bra dag. Jobbade i Luleå som vanligt.
Måndagar är toppen, tiden bara flyger iväg.
Även om jag glömde någonting absolut väsentligt
då jag duschade i morse. Eländes elände.
Slängde på mig kläderna och skulle ut till bilen
men bestämde mig för att dra några tag med borsten.
Isch så kleeetigt! ??
Så insåg jag att jag glömt göra sista sköljningen!!!

Jag är så GLAD att jag inte bara satte mej i bilen och for
som jag annars brukar göra.
Nog för att balsam är bra för håret och det går att ha det en hel dag. Hur jag vet det? Jag råkade göra samma grej för sådär...ja jag minns inte ens.. för många år sen. Då insåg jag inte fadäsen förrän jag var långt hemifrån. Det var inge kul alls. Tack och lov så var det sommar. Idag däremot skulle vi få besök till verksamheten i Luleå och "inspekteras" (Hade det varit som förr hade det här absolut kallats inspektion.) I dessa tidevarv är det ju eljest. Dock är det skönt att inte varit eljest i håret med sånt prominent besök som idag. Väldigt skönt.

Kvitterlill var hit i lördags. Å, hon är så väldans närvarande. Tycker si och så. Väldigt bestämt. Jag bara älskar lillbarnet! Även om jag inte får. För tydligen får BARA mamma och pappa älska henne. Och Gabbe. Men ingen annan. Hävdar lilla hon mycket bestämt! Nåja, det där får hon grepp om sen. Rita spöken är en grej vi gjort. En annan grej är att plocka ur och i kritorna ur kritburken. Plocka i och ur saker är en favvosyssla. Mycket fascinerande för lilla damen. Vansinnigt tråkigt tycker mormor. Kvitterills fascination är dock fascinerande. Tvättmedelsburken skulle det tittas i också. Vi tittade. -"Å, socker!" säger lilla damen. _"Neeej, INTE socker! Tvättmedel, det är som tvål som man ska tvätta kläder med. Socker finns nere i köket. Inte här. Tvättmedel, det får man INTE äta!" Ser inom mej hur hon käkar tvättmedel i nått obevakat ögonblick. Huu. Går ner och visar var vi har socker. Så OM hon får för sig att leta så vet hon VAR hon ska leta. Varpå lilla hon ser bitsockret och rycker åt sig en bit. Hon släktar på sin mormorsfar. Jajjamensan. Han åt socker som om det vore godis. I många många år. Han har sina egna tänder kvar. Mmmm, men så har han aldrig rökt heller. Ja om ni undrar så har jag oxå mina egna tänder kvar. Än. Men jag röker. Tyvärr. Jag vet. Det e uselt.


Inte en enda krämpa idag! Halleluja. Demensen i morse räknas inte. Uselhet räknas inte heller.
Nu går jag för en nypa frisk luft och sen varva ner( dvs: somna) till teven. Javisstja, jag glömde. Kärlkrampkänningar. Tror jag. Eller så var det bara nåt muskelfjoll. Hursomhelst så rådde ingefärsteet bot på det. Mår prima nu.

Natthimlen är ljus. Totalmörkret har gett vika.
Klockan e tie i tolv. Gonatt.
Önskar er allt gott.
Var ni än är.